Hur gör man???

Var så djävulskt längesedan jag kladdade ner någonting här så jag fick krångla som bara faaaaan för att över huvud taget hitta in på min egen sida!
Lösenord?.... Öhhh... (kliar huvudet).... VAH?!
Efter många om, men och försök så är jag nu HÄR! -Kul tycker jag.
Jag läste mitt senaste blogginlägg som skrevs 10 Oktober om mitt minne inte är extremt kort. Där var jag kär, galen och himla lycklig va...? Smal var jag faktiskt också. I slutet på sommaren var jag smalare än jag varit under de senaste sju åren. Inte för att det har någon större världsbetydelse, men iaf.

Nu är det ändrade planer och dagsformer minsan.
I know, det svänger ganska snabbt i mitt liv. Eller det KAN då göra det. Nu har det gjort det iaf.
Jag är nu singel, djävligt olycklig och smal som ett a4 ark (papper alltså). Skolan går åt helvete och allt är bara skit.
.
.
Nej, ska fan inte inleda med en jävla massa lögner. Inte ens fast dessa kanske gör det hela lite mer smaskigt att läsa. Ärlighet varar längst så jag tar om detta nu.
Dagsformen är - KANON!

Jag är dock inte någon spinkis som i somras längre... Nej det är väl en sådär 10 kg + sedan jag var det.. Men vad fan gör det? jag är glad iaf och lägger ingen större tyngd i det då jag ändå försätter mej i samma beteende varje år.
Tröstar mej med att det snart är vår vilket leder till en hurtigare och sundare jag.
Skolan går lysande!
Är spännande och intressant som fan. Jobbigt dock. Extremt jobbigt faktiskt men det är väl smällar man får ta, Jag blev iaf godkänd på min första examination så en kurs är helt avklarad. Nu väntar jag med spänning på examinationen nr 2 som jag lämnade in i slutet av dec. Är den också godkänd så har jag TVÅ kurser avklarade!
Det där med singel var faktiskt inget ljug.
Kanske låter konstigt med tanke på hur himlarns kär jag trodde att jag var.
Men jag var väl det?... Eller? Jo det var jag. Trodde iaf verkligen det, och det kändes så till 100%. Men det svängde ganska snabbt... Jag har valt att gå lite på banan "känn ja känn nej", det är givetvis ingenting som styr mitt liv till fullo, men när saker och ting känns tokigt och man kan göra någonting åt det så tycker jag nog att man ska göra det.
Som i detta fallet, jag anser inte att jag skall stanna kvar i någonting som efter tre månader inte längre känns bra. Efter så extremt kort tid så borde man inte (iaf inte i min värld) klamra sig fast för någon jävla trygghets-skull, nej, då klarar jag mej faktiskt själv tills den "riktiga rätte" stiger in i mitt liv. Om det nu finns någon sådan över huvud taget.....?
Det var det mest rättvisa för båda parter.

Nu är det jag och Melvin igen då och vi har just kommit hem från en riktig långprommis. Var helt underbart värder så vi njöt som tusan både han och jag. Dock så har jag ju extrema svårigheter med det här jävla kläderna! Hatar att frysa så jag kylsar på mej på tok för mycket, vilket resulterar i att jag gungar mej fram med händerna fulla av vantar, halsdukar, öronmuffar, mössor och .... öööh.... inget mer. Men men, Dagen till ära var det långfillsingar, strumpor, raggsockar, pälsklädda-skor, täckbrallor, HH-tröja, dunjacka, tjockvantar, yllehalsduk, öronmuffar och en mössa. - Alltså FÖÖÖÖR mycket. Slapp iaf frysa! ;o)

Lägger mej i soffan och väntar på våren!

Kram , Puss!