Älskade LillaSyster

Igår blev min skatt på jorden 18 år fyllda!
07.50 Stod vi, i Falun, och väntade på att få kliva in på Vägverket och utföra teoriprovet för B-Kort.
Mamma och Pappa for till Ica MAXI medans jag gick med syster in.
Hon fotades, skrev sin namnteckning (som sedan kommer placeras på det kommande körkortet), och med spändhet satt vi i den totala "skräcktystnaden" som infinner sig i ett väntrum där folk är skitnervösa!
Nåja, hon hade ju sin supernervösa syster med sig (JAG) som, i nervositet, INTE kan hålla mun..

Försökte att INTE visa hur nervös jag var, då jag försökte göra allt jag kunde för att få henne så lugn som möjligt och inse att detta INTE är på liv och död utan går fin fint att göra om ifall hon skulle "kuggas". . .
-Pratade med henne och hela väntrummet tills det ÄNTLIGEN var dags - uppropet började och det var dags för PROV!
Jullan blev uppropad allra sist.

När dörren väl var stängd och jag satt ensam kvar i väntrummet flög jag upp, som skjuten av en raket, - började rota bland broschyrer, kolla lite mer invecklande på hur fotoautomaten såg ut, kollade broschyrer IGEN, skickade lite sms, höll tummarna så hårt jag kunde...
Till slut kom mamma och pappa - vi väntade tillsammans.........
En efter en kom de ut. Det var väldigt intressant för man såg VERKLIGEN på personernas miner hur testet hade gått!
Gratulerade alla dem som sken som solar och försökte ge några tröstande ord till dem som inte hade lyckats. . .
NÄR SKULLE JULLAN KOMMA DÅ?!
"Tänk om hon sitter för länge!?" utbrast pappa tillslut, som även han nästan var okontaktbar av nervositet.

Vi KÄNNER nämligen våran Julia och VET där av att HELA hennes artonårsdag skulle vara förstörd för henne om det inte ville sig.
-Dörren öppnades och jag såg hennes skor - MIN JULIAS SKOR - Nu var hon klar och inom bara någon hundradels sekund skulle vi få svaret......: -STORT SMILE!!!!!!
GODKÄND!!!!

Fy fan vilken lättnad och lycka!
Fatta att MIN lilla plutt-syster har blivit myndig och snart berättigad att KÖRA BIL!?!?!

Vi drog genast till ett fik och firade med kaffe och bakelser. - Myyys!
Då Hon var sååå nervös inför provet ville hon inte ha någon uppvaktning på morgonen
- Vi firade och gav presenter på fiket.
Hon fick en klocka av mej, bilen av mamma och pappa, så ska jag och hon till V-ås den 17:e sept och vara "modeller för en dag"!
Vi kommer att bli sminkade, hårfixade och fotade! (GISSA om detta är en sporre för mej att hålla/få till formen?!)

Efter fikvistelsen tog vi en sväng på stan i självaste Falun.
Blev lite underkläder inhandlade. Jullan köpte ett par toppar på rean också.
åt lunch och for sedan hemåt.

Vråltrötta tog vi en liten latstund innan vi började förberedelserna inför grillning med släkten.

Efter allt kalasande - kom Erik och hämtade mej - 01.30 var jag och han framme i Söderhamn.
Här tänkte vi stanna tills tisdag eller onsdag och fira Eriks semester.
(Galningen har ju svårt att hålla sig lugn på hemmaplan så jag tänkte att han skulle få lite "ro
i själen" genom att "uppleva" mitt harmoniska paradis). Här är jag nu.
Sitter och tittar ut över havet och funderar på vart solen är... -inte här iaf.
Vi tar nog en sväng ut till ICA och handlar lite.

Torsdag nästa vecka kör Jullan upp.
Om hon klarar det blir det nog firning UTE på krogen! SKOJ!
Håller tummarna!

Mevin fyllde också år igår förresten - TVÅ. Stor vovve nu.. ;o)

Kram , Puss

Virrig, fastklistrad ballerina

Som en sådan känner jag mej idag!
Jag tror att alla flickor (iaf de flesta) har haft, i sin barndom, ett litet smyckeskrin där en "ballerina" snor runt runt på ett ben samtidigt som en lite enerverande, efter ett "halvt varv" redan uttråkande melodi som går om och om igen, håller på att orsaka ett nervsammanbrott redan efter andra "öppningen" av detta smyckeskrin.
-DÄR har ni MIN dagsform!
Jag är, idag, denna ballerina som snor runt runt på ETT ben, tvingandes att lyssna på ett evigt SURR som inte går att varken tyda eller få ut något av.
Försöker jag att "öppna locket" och ta tag i dagens alla "kall" (vilka är en hel hög faktiskt) så kör det eviga snurrandet igång.
-Ett ben fastlimmat i backen medans det andra försöker dra mej åt någon riktning.
För att INTE GLÖMMA den jälvla "melodin" (om det vore så väl. I mitt fall är det bara en massa "hjärnsurr") som vägrar hålla snattran!

Vill man få tyst på en speldosa, lär man sig snabbt att det bara är att "göra sönder" den.
Men hur får man tyst på helvetiska skrik och panik monster som sitter fast i huvudet?
Slår sönder skallen?
-Det vill jag inte.
Ta en medicin?
-Inte alls läge för det då jag måste ut och köra idag.
Acceptera att man är en "ballerina" fastlåst i en "speldosa" och intala sig själv att det är VACKERT...?
Det är iaf det enda alternativet för mej idag, men också ganska FINT alternativ vid närmare eftertanke . . .

. . .Om man ändå vore en sådan "graciös" ballerina!

En sådan som ser ut att flyga fram och likt en vind bara få alla på fall och rosor ned dimpandes efter sig. . . . .

Gud vad löjligt! Skulle nog inte trivas med det heller!

Nej Jag är ju en tornado som bränner fram i ilfart och är glad över det som jag åstadkommer!

Det har varit en hel del på senare tid faktiskt.

jag har, som sagt, varit flitig i mitt motionerande, klivit ur sängen på morgnarna, skaffat planer och idéer för hur jag ska komma "igång" med mitt liv - ja, jag tycker att det har varit/är en ganska bra tid för mej nu ändå.

Visst, ALLA har troligtvis dagar då de känner sig som denna fastspärrade, danstvingande ballerina som inte tar sig någonstans och som har monster i huvudet.

Idag är det, för min del, antagligen inget sjukdomssyndrom utan helt enkelt VANLIG stress!

Jag ÄR stressad, men det är possitivstress för det är skoj som väntar och som kräver en del planering och förberedelser

Sedan RÅKAR det ju vara menstime för mej så jag har drabbats av "MensHuvudverksDjävulen" som inte tillåter mej att ens kunna SE utan att vara fullsmockad med alvedon. DET är lite störande och VÄLDIGT opassande.

Men Men.

Genom att sitta här och skriva ner mina "TyckaLiteSyndOmMejSjälv"ord blir VERKLIGEN inget gjort!

Slut på detta nu!

Kram , Puss

MINST TVÅ OM DAGEN!

Jag har, under denna tid uppe i söderhamn, Tagit morgonprommisar med pappa och hundarna för att sedan, senare under eftermiddagarna/kvällarna, ta mej ytterligare en tur!
Den senare turen har jag tagit HELT ensam, inte ens med hundsällskap!
Jag har då kunnat fokusera helt och fullt på mej själv och hur träningen känns för mej.
Det har resulterat i att jag joggat en hel del och haft ett kanontempo (för att vara jag) på "gåendet".
I morse kände jag mej inte "nöjd" efter prommisen - gjorde några "magövningar" också.(!!!)
EftermiddagsTuren förlängde jag massor! - Vek av, in på andra vägar, letade stigar, -kunde helt enkelt inte få nog.
Ville vara ute lääääänge och röra på mej.
Har ALDRIG känt denna känsla förut!

När jag väl kom hem igen hämtade jag lite "spårsaker" som jag kutade ut med i skogen - hem igen - hämtade Melvin och lät honom arbeta lite. Han var JÄTTEDUKTIG!
När han var klar tog jag Olzon (mammas och pappas hund) och mamma med mej ut en sväng för att köra lite "mattespår". olzon och mamma var också JÄTTEDUKTIGA!

Nu kl 18:50 sitter jag här och ser att solen, först NU, behagar skina över Söderhamn... Känner att jag kanske borde ta en sväng till då.. För solens skull liksom...

Jag är så jävla lycklig nu när jag har detta "driv" vad gäller att motionera så jag vill VERKLIGEN ta till vara på det och träna träna träna!
Jag är ju som jag är så rätt som det är så kanske jag helt tappar suget igen, och att vara tjock och fet är det sista jag vill!

Åker hem i morgon för att förbereda älskade systers födelsedag.
Men på Lördag bär det av hit upp igen. Då ska fan VÅGEN med.
känner att jag blir lite stressad av att inte kunna väga mej...
Trots allt så är det semester och vi äter en hel del här uppe...

Kram , Puss

En Trött/Glad TORNADO

Det regnar!
Behövs det eller behövs det?! Underbart!
Det bästa av allt är att jag åker upp till Söderhamn idag igen (kanonväder för bilåkning) och blir borta tills Onsdag... tror jag...

Syster fyller myndig på Fredag så då blir det fira av!
Kul men samtidigt lite skrämmande... Jag är ju så snuskigt rädd om min lilla snuttsyster så det är ju lite läbbigt att hon ska bli "vuxen" nu - Tänk bara det med KÖRKORT!....
Äh, Hon är så duktig så hon kommer verkligen klara "myndigheten", och allt vad den innebär, med bravur!

Trött idag... Eller kanske bara trött nu för att jag nyss har klivit ur sängen och insett att jag kommer bli BLÖT när jag kliver utanför dörren...
Delad känsla där.. Det blöta känns liksom jobbigt samtidigt som jag känner en enorm LYCKA över att det kommer och "friskar upp" lite...


Igår Gick jag till mormor och morfar.
Mormor ligger på sjukhuset då hon har blivit opererad så jag, mamma och moster-Mia passade på att hjälpa henne lite med rensning av rabatter..

Lättare sagt än gjort det kan man då bara säga. Iaf för mej som är TOTALT OINTRESSERAD av allt som växer och har NOLL koll på vad som var odlad växt och vad som var SKIT (ogräs).
Tillslut fick jag syn på något som måste ha varit flyghavre eller ngt annat som spridit sig från åkrarna till en av mormors rabatter - Långa grässkonkar som hade nässlat in sig och beblandat sig med hennes RIKTIGA blommor.
-DE RÖK.
Stolt och nöjd över att de gjorde en sådan stor skillnad när allt det gräset var borta kommer Mia förbi - Brister ut i gapskratt och säger: "Har du rensat bort allt mammas PrydnadsGräs?!"
.....-WHAT?!?!
Jahapp, en gång fanns det alltså prydnadsgräs i mormors rabatter men efter att "Madelene The Tornado" drog förbi en dag i Juli så finns där inget mer jävla gräs...

Sernare på em åkte vi upp till sjukan för att besöka mormor.
Vi hade en jättemysig stund tillsammans med henne, men när det kom fram att vi hade varit där och rensat rabatterna kröp skräcken fram i hennes ögon...
"Ni har väl inte plockat bort ***(?), ***(?)? "
*=jag kommer inte ihåg vad det var för ord/växter hon sa. Vet inte ens vad det är...
Såg på Mia och Mamma att de inte heller hade ngn koll... Vi sa ingenting.. Sa att det typ var fint nu... Tyckte iaf VI...

Hoppas att mormor blir glad när hon kommer hem, och hoppas att hon har "glömt" prydnadsgräset....

-Nu åker jag till Stålnäs!

Kram , Puss

VARNING för GYNdetaljer!

Som jag skrev i Överskriften så kommer här ett väldigt öppet och detaljerat inlägg om mitt GYNBESÖK idag.
Jag är inte den som skäms över att dela med mej av privata detaljer som dessa (givetvis väljer jag ju själv HUR exakt jag vill vara), däremot kan det finnas människor som inte VILL ha den informationen.
Där av denna lilla VARNING.
Till er andra som är lika nyfikna som jag: Varsågoda att läsa om min skräckupplevelse som inte var så himlarns "skräckig" när allt kom om kring...
*
*
*
*
*
Jahapp, då var cellprovet AVKLARAT!
Så j*vla skönt!
Jag var inte ens "ful i munnen"!
Slank ur mej ngn liten fuling här och där, men det kom inga "ramsor" och jag bad om ursäkt!
Helt fantastiska sköterskor var det och läkaren var helt underbar!

När jag kom dit (för att få det utlovade "lugnande") möttes jag av en sjuksköterska som kom med en TABLETT (!!!). Jag anade genast oråd (då jag hade tänkt mej den lilla "supen" som jag fick som "lugnande" då jag var i Falun. "supen" som verkligen fick kolan att se stjärnor).
Frågade, lite smått oroligt, vad för slags "tablett" det var hon hade där...?
-"Detta är en tablett som heter Stesolid" Svarade hon.
Jag kände hur hjärtat började slå i turbofart och jag övervägde att lägga benen på ryggen och dra fortare än blixten där ifrån.
Men, jag drog efter ett andetag och ställde frågan:
-"Är det 5 eller 10 mg?"
-"Det är 5 mg"
-"Men du, jag har Stesolid hemma själv och då har jag 10 mg så 5 känns lite väl lite faktiskt" (Detta är sant, det jag inte talade om var att när det krisar så pass för mej att jag måste använda mej av mina stesolid så brukar jag dela på dem vilket innebär att det blir 5 mg. I detta läget, när jag var livrädd och hade tänkt mej något som fick mej att TOTALT "falla ur verkligheten" så hade det verkligen INTE räckt med 5 mg, knappt så att Stesolid kändes ok över huvud taget i detta läge...)
Hur som helst, utan att tveka så säger människan:
-"Men då ordnar vi det".
Hon visade mej och mammsen (som följde med mej idag och var ett mycket bra stöd. Tusen Tack älskade mamma!) till ett "vilorum" där vi fick slå oss ner.
Bara någon sekund senare var hon tillbaka med TVÅ 5 mg tabletter.
Tänkte att det var ju bättre än ingenting, så jag drog i mej dem och inväntade läkaren.

När det väl var dags lämnade jag mamma och följde med läkaren in i rummet.
Rummet där mitt liv skulle avslutas... Det kändes iaf så.
Vi slog oss ned vid hennes skrivbord och hon berättade vad som skulle ske, vad detta med "cellförändringar" innebär, vad som händer sedan osv.
Jag kan erkänna att stesoliden fyllde en viss funktion.
Antagligen inte den samma som hos någon som inte "brukar" den i samband med ångest, men den högre dosen lyckades få mej lite lugnare än jag annars kan tänka mej att jag hade varit..

Läkaren var helt underbar! -Lugn, trygg och hon var väldigt mån om att göra mej införstådd med att detta skulle vara så "bekvämt" som det bara gick för mej, att jag ABSOLUT skulle säga till om någonting inte kändes ok.
Hon svarade lika vänligt på alla mina 1000 frågor: t.ex om bedövningen VERKLIGEN skulle fungera, om jag VERKLIGEN behövde göra detta, om inte mina cellförändringar kunde ha med annat att göra, kanske min concerta var svaret på det hela!?... mm...
Inget jag sa eller undrade kunde ge henne svar - vi var helt enkelt tvungna att göra detta...

Ah, tillslut var det dags att kliva in i "hörnet" och klä av sig för att sedan placera sig i STOLEN...
Där sprack det!
Jag kan liksom inte sätta ner arslet i den jälvla stolen utan att olusten och obehaget tar över och får mej att utbrista : "Men FY FAN vad OTREVLIGT!", Nej, det går bara inte!
samtidigt som jag hör mej själv utbrista i denna, något elaka, kommentar blir jag arg på mej själv över att, REDAN, ha brutit mitt "trevlighetslöfte". -Ber om ursäkt, var av hon svarar: "Det är verkligen ingen fara, det är MÅNGA som tycker att denna stolen är obehaglig och jag brukar se det som positivt att man då uttrycker sina känslor och sitt missnöje. Det är helt naturligt".
Fint av henne att inte döma mej för mitt språk.
Men jag tyckte ändå att det var onödigt och gav mej fan på att fortsätta besöket UTAN fula ord och uttryck.
Hon började med att göra en "vanlig" undersökning där hon meddelade att ALLT såg bra ut.
Hon var kanske lite väl tydlig med att underrätta mej om vad hon gjorde och vad som skedde. Med blicken vrålfokuserad upp i taket erkände jag att det skulle kännas lite bättre om hon inte var så jättedetaljerad. -Jag behövde inte veta så mycket mer än om det var ngt fel...
Jag ville DEFINITIVT INTE veta när hon skulle sätta själva bedövningen - alltså SPRUTORNA!
-"De kommer inte ännu, när det är dags för det måste jag ha lite assistans så då kommer jag att ringa på klockan och få lite hjälp."...

Jaha... ja ja.... ok... ah, då visste jag det också. -När det kommer in folk DÅ ska själva sprutorna tas och proverna ska "klippas av". KUL.
Jag blev övernervös och bestämde mej för att jag bara var tvungen att gömma mej.
Drog armarna för ansiktet för att jag skulle slippa se när det kom in "assistans" och då inte heller veta när sprutorna och det värsta skulle börja.

Där jag låg, gömd under armarna hårt pressade över ögonen (bröt troligtvis av allt vad ögonfransar en gång var) och låtsades att jag var i ett ballongland och lekte/bollade med svävande ballonger, insåg jag att jag hade glömt bort hörseln!
Jag HÖRDE ju när de två sköterskorna kom in!
De var ju TVUNGNA att prata med varandra också (hur fan skulle de kunna assistera annars).
En kvinna stod och höll mej i handen medans den andra skulle hjälpa läkaren.
Vid min fråga om öronproppar svarade handhållaren: "vi pratar lite du och jag ist och hjälps åt att andas så behöver vi inte lyssna på dem".

Andas?!... Men herre gud! Jag hade glömt att andas! -jag började andas, pratade med henne och märkte ganska snabbt att jag spände mej så ända in i helvete att benen skakade som symaskinsnålar, hela stolen vibrerade tror jag.
Försökte sluta men benen gick som bara den. För en gångs skull var det en helvetes fart på dem!
Det värsta var att när jag fokuserade på benen glömde jag att andas och tvärt om.
Slutade med att andningen var viktigast så benen fick väl skaka bäst det ville då.
Rätt som det var, under tiden som jag ägnat all min fokus åt ben och/eller andning, kände jag hur det "stacks" och "stramades" lite i magen.
-"Men VAH?! SPRUTAR du nu?!"
-"Ja, men det är strax klart". Hon svarade lugnt och faktiskt lite förnöjt tror jag.
Då sprutorna var min VÄRSTA farhåga så kände jag mej otroligt lättad där.
Slappnade av.

"Nu ska vi bara vänta fem min så bedövningen får verka. någon som har en klocka?"
-ingen hade utom jag!
-"men vilken tur! Då kan du hålla tiden!"
-"OK, men jag tänker vänta i 10 min"
De skrattade och klargjorde att 5 min var det som gällde.
Vi pratade på och efter en stund frågade "Handhållaren": "Hur lång tid har det gått?"...........
......Ah, men det hade ju varit bra om jag kommit ihåg vad klockan stod på när jag skulle BÖRJA ta tid! hade ingen aning om hur lång tid det hade gått faktiskt...
De väntade en liten stund till sedan drog det hela igång.
armen åkte upp för ögonen, handen orsakade troligtvis blodstopp i den stackars snälla kvinna som kramade min hand tillbaka, benen körde igång sitt vibrationslopp och jag försökte dra in lite syre i lungorna då och då.

Typiskt all denna skräck och panik!
Bedövningen hade uppenbart fungerat bra för jag kände ingenting och efter en liten stund var allt bara klart.
-"Så! Vad duktig du var! Du kan du få hoppa ner nu om du vill, men ta det försiktigt så du inte svimmar"...
Så jävla lättad och förvånad över att jag faktiskt hade fixat detta hör jag mej själv utbrista:
-"Men vad duktiga ni var alla tre! Tusen tack! Jag kände ju ingenting och jag sitter GÄRNA kvar här idag!"...
-Eller NOT! Jag ångrade mej lite där...
skuttade fort som attan ner från stolen, drog på mej byxorna och vips så satt jag vid skrivbordet igen, öga mot öga med kvinnan som nu mera har bättre koll på mitt underliv än vad jag själv har..

Ytterligare ett samtal följde, med instruktioner som att jag inte får använda tampong, bada eller ha sex de närmsta 10 dagarna mm. samt. information om vad som komma skall efter att provresultaten kommer (beroende på vad de visar förstås).

Mycket lättad och nöjd tackade jag för mej och for ut där ifrån - LEVANDE!
Nu är det bara att invänta provsvaren och acceptera att kommande vecka i Söderhamn måste bli badfri...

Dags för vila. Jag är helt färdig nu!

Kram , Puss

CELLPROV

Då jag känner mej lite smått hysterisk över att jag i morgon ska göra ett "ordentligt" cellprov tog jag, som telefonpratarhatare, luren i handen i morse kl 07.30 för att ringa till gyn.
I andra änden svarar en telefonsvarare, en sådan som man ska "knapp-prata" med.
Alltså: "tryck ditt personnummer och avsluta med #, välj ditt 'ärende' och avsluta med #, Tack för ditt samtal. Vi ringer upp dej ca 08.05".
Utan att släppa blicken från telefonen en sekund ens började den, mycket riktigt, att ringa - 07.58!
-"Madelene!"
-"Ja, hejsan! Detta var Gyn i Avesta...(stackars kvinnan hann inte ens prata till punkt)"
-"Jaaaa HEJ! Jag har tid hos er i morgon men nu är det så att jag är mer eller mindre LIVRÄDD för besöket, jag skulle hellst av allt vilja bli sövd men det sa barnmorskan i Hedemora att man inte får bli inför en sådan provtagning som jag ska göra i morgon, stämmer det?"
-"Ja..." (avbruten igen)
-"Ah, men då skulle jag VERKLIGEN behöva ngt lugnande iaf om jag skall våga. Går det att ordna tror du?"
-"Absolut, det är inga problem. Men då måste du tyvärr komma en halvtimme tidigare än din utsatta tid så att vi kan ge dej det (Detta sa hon med den mildaste och vänligaste röst jag någonsin hört, en röst som samtidigt verkade tro att det skulle bli svårt/jobbigt för mej att vara på plats kl 07.30 istället för kl 8.00... Jag som skulle kunna åka dit NU om det skulle behövas. Vad som hellst ju bara jag slipper vara i mina sinnes fulla bruk när de ska SPRUTA, skära, bända, vrida och äckla sig där nere...). Sedan får du ligga i ett vilorum tills det är dags för själva provtagningen".

Jag tackade så jättemycket för hjälpen och nu är det alltså ordnat: Jag FÅR lugnande i morgon. Hoppas VERKLIGEN att de INTE "snålar" bara... Morgondagens besök blir nog allt annat än "Trevligt"...

Åh, så himla TYPISKT också!...
Om du har läst min blogg har du kanske läst om mitt senaste "gynbesök" - då jag insåg hur många negativa ord dessa (oftast) otroligt vänliga barnmorskor/gynekologer får intryckta i öronen dag ut och dag in...
Inte minst av mej själv.
Jag var, den gången, VERKLIGEN inte "fin" i mina "ordval" och insåg, vid närmare eftertanke, att jag ALDRIG varit det vid ett gynbesök.
Bara för att det faktiskt ÄR obehagligt, jävligt "utlämnande" och man känner en aningens "förnedring" då man blir TOTALT "genomskådad" i det allra PRIVATASTE man har, så är det väl ändå inte helt OK att vara "ful i munnen"....? Det var så sorgligt när jag kom på att detta är denna kvinnas VARDAG. Det är inte bara jag som slänger ur mej det ena och det TREDJE.
Hon sa nämligen det då jag faktiskt kom på mej själv och bad om ursäkt - "jag är van" svarade hon med ett leende...

Som jag skrev i det inlägget så bestämde jag mej för att vid NÄSTA gynbesök skulle jag vara TREVLIG och se till att bidra till en trevlig arbetsdag för dem. Det är ju trots allt det det är - Deras arbete...

Nu sitter jag här och funderar på om jag verkligen kan hålla det jag lovat mej själv...
Hur fan ska jag kunna klämma ur mej TREVLIGA kommentarer i morgon?!
Bäst vore nog om jag kunde hålla käften helt och hållet. Tyvärr så är det in i helvete svårt att få tyst på mej. Speciellt om jag är skiträdd, vålnervös eller helt enkelt spänd - Då är det tyvärr näst intill OMÖJLIGT. (Det var så jag fick mitt körkort också... PRATADE sönder den stackars gubben jag körde med. Han hann troligtvis inte upptäcka alla mina små fel och brister för att jag pratade, påstod och frågade I ETT. Ibland är detta "vapen" alltså till min fördel.)

Återstår att se hur detta slutar. . .

Nu ska jag krypa ner i sängen och drömma erotiska drömmar om gynstolar... -NOT.

Kram , Puss

Hemma igen...

Haft det helt underbart i Söderhamn och som tur är så åker jag upp igen på söndag!


Just precis i detta nu sitter jag och känner mej lite smått nervös....
På fredag är det ju dags....
Dags för den skitobehagliga cellprovstagningen!
Usch!
Jag har ju gått igenom två "tester" men eftersom mina "cellförändringar" inte verkar vara av den "trevliga" varianten så har jag ju blivit kallad till AVESTA. . .
Nu på fredag alltså kl 8.00....
Ska ringa dem i morgon och KRÄVA MINST ngt lugnande.
Helst vill jag ju bli sövd men det är väl bara att fetglömma!...



Ah, som sagt: just nu känns det som att min värld håller på att gå under.
Jordens undergång pga MIN nervositet... -så blir det sääääkert..... -NOT!
Nej, jag har ju Söderhamn att se fram emot igen!
Här under följer en del bilder - SÖDERHAMNSBILDER!

Melvin har funnit en ny rosa favvo!

Här har han precis kommit fram ur blåbärsnåret - fin och "camouflageklädd"

Systerystrar

Jullan tycker det är skoj. Ser ut som jag tröttnat lite där...?

-NOT! Vi är ju linclusar! ;o)

Detta är systers "konstverk" -"Taget uppifrån" -wow!

På denna "charmerande" bild är vi precis hemkomna från en svettig prommis, och inte nog med det!

-Ser ju ut som att jag letar kråkor i näsan (vilket jag också faktiskt gör.... -INTE! )
Bjuder på den som avslut för jag tycker att den är lite rolig faktiskt.

Kram , Puss

Anonymt SMS...

I morse (kl 05:52) fick jag ett sms...
Ett mycket fint sms skrivet av någon som jag tidigare, tydligen, har umgåtts med..
personen i fråga skrev inte sitt namn utan avslutade det hela med "kram från en gammal vän".
Hon/han måste ha bytt nummer då jag inte hade det inlagt på mobilen.
har försökt med 118100 och alla möjliga "hitta alternativ" - inget resultat....
Gissa om jag är "nyfiken" nu...?! VEM är denna människa?!
Svarade givetvis på smset, men fick antydningar om att hans/hennes sms var det enda och sista som skulle skickas..
Ja, helmysko..
tänker dock inte skriva hela smset här då jag tycker att det är lite för privat för att lägga upp på en öppen blogg...

Men fan vad jag skulle vilja veta vem detta är!
Ska "forska" vidare..

Nu ska vi iaf till Söderhamns "city" och sätta en liten countrynich på stället. ;o) -Håll i hatten!

Kram , Puss

Albertina!

Igår kväll var vi, som sagt, till den bästaste och mysigaste restaurangen på jorden!

-Albertina!

Underbart god mat och mycket trevligt sällskap i form av min älskade familj!

Vi hade verkligen mys pys, men tyvärr så tror jag att min "KALLDUSCH" (som jag skrev om i det föregående inlägget) gav mej en "smäll" i form av URINVÄGSINFEKTION!

Fick panikont efter maten och kallsvettnigarna började förstöra min trevliga kväll...

PASSA ER JÄVLIGT NOGA FÖR URINVÄGSINFEKTION!!!

Har man en gång fått det så är det ÄCKELLÄTT att dra på sig det igen...

Ja, ja, hem kom vi och efter mycket vätska och en natts sömn så har det gått över igen.

Jag och mamma tog en morgonprommis i morse.

Så himla skönt!

tro det eller ej, men vi har varit ute och gått varje dag (inte första dagen) som vi har varit här och jag hade tänkt att vi skulle hålla i det och fortsätta gå MINST en gång om dagen semestern ut!

Fy fan! Trodde aldrig att Madelene Klockarmats skulle ta prommisar ÄVEN då hon har semester!

-Jag har blivit en "hurtbulle" och jag ÄLSKAR det!

Bilder från gårdagen i väntan på mat:

Så här trött var Melv efter en dag på stranden...

Kram , Puss

Utedass och Isvatten

.
Ja, tänk att mitt älskade paradis faktiskt har BAKSIDOR också!
Vart i världen man än vrider och vänder sig så kommer man inte undan "BAKSIDORNA".
-De där jobbiga, besvärliga och irriterande sakerna som man bara MÅSTE acceptera...

Här t.ex. har vi ingen toalett utan ett utedass, Och just i ÅR har ALLA världens bromsar, mygg och andra äckliga flygkryp som kan huggas och stickas hittat just HIT - till mitt "RehabiliteringsParadis"...
Detta resulterar i att jag ej kan uträtta mina "behov" i den mån jag skulle önska då även dessa små "flygäckel" föjler med även in DIT...

DUSCH har vi där emot i stugan. -FAKTISKT!- Men varmvattenberedaren innehåller 30 L vilket är SKITLITE - DETTA, i sin tur, resulterar i att en HALV person hinner duscha innan varmvattnet är SLUT.
Idag var denna HALVA människa min kära syster. Jag var människa nr 2 in i duschen och fick alltså duscha kallt. Då snackar vi alltså KALLT..
Hur rakningen fungerar när kroppen är sköljd under minusgradit isvatten har JAG erfarenhet av. -Man SKADAR sig!
"Frysknottrorna" sticker ut och blir, tillsammans med benbehåringen, bortrakad. -blod-ont.
Efter att ha genomgått "rakningUnderArmarna" inser man att det tredje och sista "RakningsOmrådet" helt enkelt får semester. Jag håller nu alltså på att utvecklas till JungelGeorge där nere!... Ja ja, det är smällar man får ta!

Nu ska vi iaf åka till världens mysigaste restaurang och äta oss proppmätta och spyfärdiga!
Trots dessa ovannämnda "klagomål" så njuter jag som fisken i vattnet och bara ääääälskar denna underbara plats!
Njuter och vill aldrig mer komma hem... eller jo det vill jag nog... men är glad att vi har några dagar kvar!

Kram , Puss

Dag 1

Dagen har bestått av MysPys på stranden under en skinande sol.
Helt underbart!
Har blivit ett och annat dopp också....

Nu på kvällskvisten tog vi en liten prommis med vovvarna.
När vi kom tillbaka till stugan igen åkte kläderna av och vi kastade oss i havet!
PARADISET PÅ JORDEN!

BILDER!

"Friskt" kan jag lova att det är i vattnet... Kaaaallt men skönt!

Melvin myser och njuter han också! (Här är det full focus på en boll...)


Klagar INTE! :o)

Kram , Puss

Framme!

Ah, det tog oss faktiskt HELA dagen att färdas FRÅN St.Skedvi TILL Söderhamn idag.
Brukar vanligtvis ta ca 2 h..
Vi skulle nämligen "svänga förbi" vid Hööks (Valbo = halvvägs) där jag och Jullan skulle investera i nya ridskor.
Väl där stannade mamma i bilen med hundarna och semestersystrarna sprang in i affären för att avklara det "snabba stoppet".
Jullan ville att mamma skulle komma in och kolla på ett par ridbrallor och när vi kom på att hundarna var välkomna in i affären så såg vi det som ett ypperligt tillfälle för dem att "affärtränas".

Sagt och gjort - Jag for ut till bilen och mamma igen för att tala om för henne att vi kunde ta med vovvsen och gå in alla tre.
-Mamma sträcker sig efter väskan....- som inte fanns!
Alltså nu ska här klargöras att det BARA var jag, Jullan och mamma (två vovvs) i en större mercedes som, trots att det handlar om 6 dagars semester, var PROPPFULL i bagageutrymme och ÖVER ALLT där det inte satt en människa eller hund - PROPPFULL alltså med en massa saker, kläder och "viktiga" pryttlar - men ingen "MammaHandVäska".
- I ren panik och med ett hysteriskt nervskratt utbrast hon: "Min plånbok! Den är HEMMA!.... Fan! Då är NYCKLARNA till stugan inte heller med!"

Hon tog då alltså och styrde kosan hem igen.
Jag och syster fick göra ett "snabb stopp" som tog ganska låååång tid...
Vi stannade i Valbo vilket slutade i (för min del) ett par nya skor, jeansshorts och en "SjungaPåBröllopKlänning"...

Väl i söderhamn stannade vi för att köpa med oss lite "kylskåpsutfyllnad". Det tog en jävla tid och vad vi inte tänkte på var bristen på plats i bilen... Lyckades mosa in allt och VRÅLHUNGRIGA och TRÖTTA som vi var stannade vi på Donken (för att få mat snabbt och slippa göra ngt sådant när vi väl nått MÅLET).
Där gick allt lååååångt ifrån "snabbt".
Tydligen så var det många hungriga själar i ropet idag... Fick till och med gå och fråga lite artigt om de glömt oss... Det hade de inte och TILLSLUT fick vi maten.
Nu har vi varit på plats här sedan ca 17.00. - NJUTER och MYSER i fulla drag!

I morgon kommer pappa, då blir familjen fulländad!
Nu är det "tjejmys" som står på schemat!

Kram , Puss

SÖDERHAMN!

Yes! Nu drar jag!

-Söderhamn nästa! Som jag har längtat efter att få åka dit!

I dag, alltså, är det dags!

Datan blir givetvis med och gissa vad?!

-"ÖverföraBilderKabeln" är redan nerpackad!

Jag har nämligen tänkt vara en flitig uppdaterare där uppe! (återstår att se hur mycket sanning det ligger i det uttalandet...)

Nu måste jag skynda!

Har packat det absolut "nödvändigaste", alltså "bara" tre väskor.... Det råkade tydligen vara så mycket som var nödvändigt...

Bye Bye!

Kram , Puss

Förvirring

Känner mej förvirrad, arg, sårad, sviken och jävligt trött!

Har tänt ljus, lyssnar på regnet...

-tillåter egensinnet att omfamna mej.

Känner jag som jag gör just nu så är egensinnet långt ifrån en "ovän".

Nej, den tar hand om mej, tar mej under sina "vingar" och får mej att känna en viss trygghet.

Älskar mitt "egensinne"...

Hatar allt annat. . . .

Kram , Puss

Bilder

Har varit dålig på att uppdatera nu...

Kan bero på att jag haft lite att göra och tänka på men också denna VÄRME!

-Jag har helt enkelt inte orkat (förresten så är VILJAN inte den största att sitta vid datan heller dagar som dessa) bry mej i bloggandet. -Nej, nu ska det passas på att NJUTAS av denna, helt underbara, sommar!

Nu är jag iaf PRECIS hemkommen från ett ljusparty som hölls hemma hos Micke & Sofia.

Mysigt.

Efter ljuspartajet åkte jag, Sara, Micke & Magnus till dammsjön och tog ett kvällsdopp. Skönt.

Nu är jag skittrött och orkar inte skriva mycket mer.

Spelningen gick bra. Var dock skitlite folk där tyvärr...

Fortsättningen på detta blogginlägg blir i bilder från spelningen i lördags.

Kram , Puss

FRISKT NAKENBAD OCH SPELNING

Jag och systeryster tog oss ett nakendopp i älven nu på kvällskvisten.
Helmysigt att vara lite vild och galen ibland.
-Love you systeryster!


Hörrni, IMORGON (Lördag) SMÄLLER DET!

- VI (Maddiz And The Boggie Boyz) SKA SPELA I SÄTERDALEN MELLAN KL 21.00 OCH 01.00 (INTRÄDE 80 KR).

KOM GÄRNA OCH HA SKOJ TILLSAMMANS MED OSS DÅ!

Kram , Puss

SurKärring

Aaah, jag är en riktig surkärring nu.
otroligt negativ, grinig och egensinnig.
Började igår em...
Trodde att jag skulle ha en bra period nu.

Detta med vikten har jag ju bestämt INTE ska få styra mitt liv, ÄNDOCK är det siffrorna på vågjäveln som bestämmer (iaf till stor del har jag märkt) om jag får en bra dag eller en dålig.
Försöker att inte väga mej så väldans ofta då detta tankesätt inte känns riktigt sunt...
Igår var det iaf en "vågdag".
Kom dock på att jag skulle väga mej först EFTER att jag ätit frukost.
(i vanliga fall brukar jag väga mej efter dagens första toabesök, totaly nude och helt tom på mat efter natten)
Det var HÄR, efter DENNA händelse, som jag trodde att jag var inne i en "BRAPERIOD".
Vågen stod nämligen på 71.8 kg (trots frukosten!!!) vilket är ruskigt bra för mej då jag vägde ca 85 kg så sent som i April!

Japp, jag blev jätteglad och kände mej på topp hela dagen, fram tills ca 16.30... Då brakade det.
Egensinnet tog över allt vad hjärnkapacitet och "egenträningstänk" är...
Här sitter jag nu, dagen efter, fortfarande sur, ensammast i världen, sämst, elak, farlig och FET..

Har varit ute på min och Melvins morgonprommis. -Tog en extra vända så jag fick röra lite mer på fläsket.
Nu ska jag åka hem till Skedvi och tvätta (tvättstugan här var bokad tills på lördag,,,).
Ska försöka hålla mej undan så gott det går så att jag inte är onödigt elak mot de familjemedlemmar som faktiskt BOR där och som jag troligtvis kommer stöta på...

Kram , Puss

Laddar inför Lördagen

Åh, nu har jag och Melvin varit ute på våran ORDINARIE morgonprommis igen!
Skönt!
Denna TOKHETA helg har varit lite slapp vågar jag påstå...
Sjöng ju igår. Tre låtar blev det var av den första inte behöver nämnas då den inte alls gick bra!
De andra två där emot gick MYCKET bättre så det känns helt ok iaf!

Sitter och försöker lyssna in mej på lite nya/fler låtar inför lördagens spelning i SÄTERDALEN med bandet.
Blir kul.

Tråkigt nog så krockar våran spelning med ÅRETS "klippanfest" här i Dala-Husby, vilket är heligt för oss ALLA som bor här och de som bor runt om kring..
Jag sörjer, dels för att jag inte kan gå på festen men oxå för att ALLA mina vänner och bekanta (typ alla iaf) har biljetter till "klippan".
Kommer vi att få någon publik i Säter?...
Det visar sig antagligen.
Om inte annat så tycker jag att det känns lite småhäftigt iaf att få spela i säterdalen. Kommer iofs inte att vara på STORA scenen men iaf!

Kommer folk eller ej, vi kan iaf efter lördagen, att kunna sätta "spelning i självaste säterdalen" på meritlistan! ;o) (inte ALLA förunnat)

Har funderat MASSOR (som vanligt) vad jag ska ha på mej!?
-Kommit fram till att jag ska vara mej själv. blir nog troligtvis jeans-shorts och skjorta eller ngt.
bonnjänta som jag är, helt utan intresse för mode, tänker jag koncentrera mej på att rocka fett ist för att klä mej som någon jävla "pradabrud".
-DEN NI!

Igår fick jag hjälp av min älskade mamma att raka Melvin.
Så otroligt skönt både för honom och mej.
Fin blev han oxå.
Ska lägga upp bild på den nyrakade, men inte nu. Kommer sedan.

Ikväll ska vi iaf repa med bandet så nu måste jag skriva här och koncentrera mej lite på inlyssning av låtar.

Någon som har ngt skönt/svängigt låtförslag?
-Välkommen att lämna det i en kommentar isf! Tar tacksamt emot nya ideer och förslag på rockiga/svängiga låtar!

Kram , Puss

Helg i Skedvi

Åh, fredagen startade med övning i kyrkan, (Jag ska nämligen sjunga på konfirmationen i morgon), fortsatte hemma - med syster- solandes på brygga och i båten.
Vi badade faktiskt också!
FÖRSTA DOPPET FÖR I ÅR! MYYYYS!
På kvällen kom farmor, mormor, morfar, Mia, Robert, Alice och Elsa för att fira mamma som fyllde år i torsdags.
Vi grillade och njöt av sommaren på altanen.
Kvällen blev ganska sen så jag beslutade mej för att sova kvar i Klockarmatshuset.

Idag har det ju varit STEKHETT!
Under förmiddagen åkte vi för att kolla kläder. Mamma handlade massor med fint, jag och Jullan hittade inget som föll oss i smaken. Vi gör ett nytt försök i veckan tror jag.
resten av dagen tillbringades, slött, ute i mamma och pappas trädgård. -Hjälp vad varmt det är! (jag klagar INTE! Älskar värmen och sommaren).

Nu sitter jag här, hemma hos mej, med sprängande huvudvärk.
Trots att jag har druckit MASSOR med vatten så KAN det ju bero på värmen och för lite vätska... Men jag funderar också på om det kanske dimper ner ett åskväder snart.
känns nästan lite så...
Den som lever får se.

I morgon ska jag, som sagt, sjunga på konfirmationen. Det blir kul.
Inte riktigt bestämt låtar ännu. Får se i morgon hur många de ville ha och vilka av dem vi övade på som kan passa.

Nu, äntligen, ska jag slänga mej i duschen!
Fan så skönt det ska bli efter denna stekheta dag!

Kram , Puss

Sur sur sur

Idag är INGEN trevlig dag.
-Jag är sur, stressad(???), ledsen och skitarg. -Allt på samma gång.
Detta av olika anledningar och av inga anledningar alls.

Vi hade avslutning i Garpenberg idag (nu har vi sommaruppehåll i några veckor).
Gissa vad vi skulle göra?!
-PYSSLA! =Producera/TILLVERKA/ÅSTADKOMMA ngt "vackert" av, i detta fallet, GRÄS!
Aha, ni som "känner" mej har väl redan förstått att det där med att "pyssla" inte riktigt är min grej.
SPECIELLT inte dagar som denna!
Jag har ju bestämt mej för att ÖVA på att INTE hela tiden vara/göra bäst, - idag var INGEN bra dag att öva detta på då det inte fanns annat för mej än att antingen vara BÄST eller inte göra alls.

Bara jag fick reda på dagens uppgift började en extrem stress och oroshuvudvärk infinna sig. Som om det inte kunde bli värre liksom!?

Jag insåg med ens att jag nog borde "hoppa över" pysslet och bad om att få delta som åskådare. Det var helt ok.
Att "fega ur" är ju inte heller så uppmuntrande, men jag vet fan inte vad som hade varit bäst. Nu blev det som det blev.

Mamma fyller år idag förresten! GRATTIS älskade mamma!
Vi ska fira henne i morgon. (tur var väl det då jag är en riktig surpuppa idag)

Ska ev gå på teaterns generalrepetition och agera publik ikväll.
Hoppas att jag "lossnar" lite så jag följer med. Blir säkert roligt.
Eftersom jag vanligtvis är med och spelar själv så har jag sett fram emot detta extra mycket!
Hur känns det liksom att vara åskådare?
Ska verkligen försöka ta mej dit. . .

Kram , Puss