Noll koll och rusning i känslotrafiken

Att inte känna skillnad på sina känslor är galet jobbigt!
Ilska, besvikelse, avundsjuka, sorg, irritation, skam, hat, ensamhet, oro . . .?
Just nu tror jag att jag känner ALLT det där.
Nej, det kan man ju inte göra!
Men hur känns vart och ett?
Hur känns ren och skir ILSKA?
Besvikelse?
Skammen är väl inte ens i närheten av de andra alternativen?
Hmmm...

Jo, det är faktiskt rusningstrafik bland alla dessa känslor i mej nu.
Tungt, tråkigt och fruktansvärt vilset blir resultatet av den okontrollen.

Fötterna tappar sitt grepp från marken och jag glömmer vem som nyss var "JAG".
Är det över huvudtaget viktigt?. . .

Kan det vara respektlöshet jag känner?
(-Är det verkligen en känsla?)
Osedd, ohörd, OVIKTG?. . . Är det det???
-HOOOO HOOOOOOOOOOOOOOOOOOO?!
Kan någon sätta stopp för det hysteriska känslokaoset innan någon blir överkörd och skadad?!

Ge mej ett X-antal lektioner i "känslokoll", för jag har INGEN SOM HELST koll på vad som är vad när det blir såhär!

Känner en massa obehag i kroppen men VAD det är vet jag inte!
Om jag VISSTE att det var ilska så kunde jag ju köra igång med en utskällningsramsa.
Om jag VISSTE att det var sorg så kunde jag sätta mej ner och gråta.
Om jag VISSTE att det var besvikelse så kunde jag "rensa" lite i umgängesgarderoben.
Om jag VISSTE att det var irritation så kunde jag irritera mej en stund för att sedan fokusera på ngt trevligt.
Om jag VISSTE att det var skam så kunde jag be om förlåtelse.
Nu VET jag ju inte VAD jag känner.
Får verkligen inte fingret på det.

Gissa om jag blir påmind om varför jag är så rädd för att involvera mej känslomässigt i saker och ting?!

INGEN negativ känsla är kul för någon, men om man VET vad man känner och kanske till och med vad det beror på så kan man kanske reda ut det - vara ledsen, arg, besviken ett tag för att sedan gå vidare. . .

Jag VET INTE.
Allt jag vet är att min kropp, just nu, är fylld av otrevliga - krigande känslospöken.
Spöken som inte alls tänker underrätta mej om vad som pågår, utan är fullt upptagna med att leka herren på täppan och vinna kriget de utför inuti min kropp.
-Nice...
-INTE ALLS!. . .

Kram , Puss

Dåraaa??

Ingenting att skriva idag. . . ?

Skulle kunna berätta att jag och Jenny tog en morgon prommis med hundarna i morse,
käkade på donken före gruppterapin,
gick på gruppterapin,
prövade underkläder och handlade matvaror på ICA.

Skulle också kunna skriva om att jag har bokat tvättstugan HELA fredagen (tvätt/städ-dag),
dammsugit lägenheten, kastat boll med Melvin och diskat. . .
Men, det är liksom inga smaskiga detaljer runt denna vardag som jag tror intresserar någon direkt.
Därför skriver jag inget om detta.

Den återstående delen av dagen kommer förmodligen tillbringas framför Tv:n:
Halv åtta hos mej,
Idol
VÄLKOMMEN ÅTER!
Det sistnämnda programmet går på tv4 (21.30 TROR jag) (förresten, alla tre programmen som jag skrev här går på 4:an....) och det rekommenderar jag VARMT (Välkommen åter alltså)!
Snälla, LOVA mej att ni kollar på det!?
Vill ge ALLA ett gott skratt idag och det garanterar jag att ni får om ni unnar er den halvtimmen framför bildburken!

Punkt för nu!

Kram , Puss

BEKRÄFTELSEKÅT!

Jo då, jag som PROMPAR på att man fan inte alltid behöver vara BÄST!
Nej, ska jag hela tiden sträva efter att vara i "toppen" så kommer jag ALDRIG att bli frisk!
Jag MÅSTE verkligen hitta ett mellanting och kunna känna en stolthet över att jag klarar saker utan att det behöver vara BÄST för att "räknas"!
- Allt eller Inget liksom. Fungerar inte i det långa loppet. . .

Detta kämpar jag ju med och det är antagligen därför som jag är så jävla rädd för ansvar, måsten och plikter (jag är, trots det ständiga jobbet, fortfarande inte så bra på att vara "lagom"). . .
Hur som helst,
nu läser jag ju "etik och livsfrågor" och lämnade, förra tisdagen, in min FÖRSTA inlämningsuppgift.
Har känt en enorm press runt det där; "fan! Tänk om det inte är godkänt?!"
Idag - NYSS faktiskt - hade jag fått svar från min lärare ang uppgiften: VN!!!! (VN= VÄL I NIVÅ - alltså bästaste betyget man kan få på en uppgift!)
Fattar ni?!?
Det har inte kunnat gjorts bättre!!!
Jag blev så himlarns skitglad så ni kan aldrig tro!!!
Nu är jag så äckligt taggad för att nästa uppgift också skall ligga på VN-nivå!. . .
Tjohoooo!

Om jag analyserar denna händelse lite nu så är det ju både på gott och ont.
Alltså, undrar om det kanske vore BRA för mej att få ett "godkänt" bara. .
När man är så otroligt BEKRÄFTELSEKÅT som jag är så blir det rätt sjukligt och inte ett dugg bra för självkänslan.
Självkänslan är väl egentligen förbannat löjligt att prata om i detta fallet för här är det ju rätt tydligt att den lyser med sin frånvaro.
Så länge jag inte kan se mej själv tillhöra något annat än ELITEN eller INGENTING så bör jag nog fundera på vad som saknas i mitt inre (eller vart fan självkänslan sitter).

Puh, hur gör man?!

Denna nalle har nog också fått VN på en uppgift!

I Lördags spelade vi (Maddiz And The Boggie Boys).

Snacka om att jag har GRUVAT mej för den spelningen.

Sist vi spelade var en ren katastrof (för min del).

Jag kände mej urkass.

Vilket BORDE vara helt OK då även JAG är mänsklig och inte har toppdagar varje gång vi spelar.

Då var vi där igen: JAG skall vara BÄST annars är jag INGET!

Åter till Lördagen.

Det var SKITKUL!

Ös på dansgolvet, possitiva & glada människor, VI hade skitkul och allt flöt på riktigt bra tycker jag!

-Back on track!

Detta var ett ganska egocentriskt-informationsinlägg kan jag tycka så här i slutskedet av skriveriet.

Det skiter jag i.

Hade en del att berätta om mej själv nu tycker jag så det så!

Nu ska jag sätta mej och läsa lite "Etik Och Livsfrågor". . . . .

Kram , Puss

Sirap

Dagen har jag startat med en flaska sirap till frukost.
Bara sirap, direkt ur flaskan.
slörp slörp slörp.
Blev lite väl sött mot slutet måste jag säga men det gick ner. . .

-Nej, jag har inte druckit sirap till frukost (vad jag kan minnas iaf), men det känns så.
Är helvetiskt seg, ögonlocken hänger och täcker mitt halva synfält, jag omringas av en massa "BORDEN" men ingenting känns speciellt lockande. . .

Tänkte att "jag ska skriva ett in i helvete intressant blogginlägg", men med rumpan placerad på den obekväma trästolen framför datorn så insåg jag att jag inte heller här har något skitkul/intressant att bjussa på.
Funderade på om jag skulle ta ett nakenkort på granngubben och ev analysera en manskropp på sina äldre dagar. -Inte heller det var lockande nog.

Jag har hjärtklappning också förresten.
Det började igår då jag satt på gruppterapin - även detta antar jag är ett stress-symptom. Jag har haft det förr så jag räds inte ett jävlaste dugg.
Kan nästan bli förbannad över att hjärtat inte exploderar som det känns att det skulle vilja göra.
Nej då, det har bara en jävla fart mitt hjärta.
Hejja hejja! Marathon!
Tänk om det vore samma fart på mej som på mitt hjärta!?
Då gick det undan!
Kanske är därför som jag är så seg.
Orkar inte med mer än hjärtruset. Tar liksom lite för mycket energi?...

Melvin ligger i sin bädd och snarkar.. Undrar om han också har hjärtrus och blir trött?. . .
Synd att man inte kan prata med djur.
Eller jo, det kan man iofs göra.
Jag pratar mycket med melvin.
Stackare.
Jag pratar och han kan inte säga emot.
Tur.
Tänk om han kunde det. . . :
"Förlåt att jag är på så dåligt humör i dag men jag och hunden hade världens gräl i morse. Fan vilken idiot han är! Vet du vad han sa?!"
Nej, det är väl för väl att vi inte kan kommunicera med alla levande varelser här på jorden.

Nu fick jag precis idéen att "om jag bara hade en filmkamera"!
Då skulle jag smyga ut, lägga mej i en buske och filma händelserna här på landsbyggden under en hel dag - bli stenrik och inte ett jävla dugg lyckligare för det.

Nej, ibland tror man att man skulle bli bra mycket lyckligare om man hade det man inte har.
Innan jag skaffade dator t.ex, DÅ var det helt självklart att när den dagen kom då jag hade en dator - då skulle jag skriva en bok!
Satan vad många böcker jag har skrivit!
-NOT!

Jag skulle behöva läsa lite i min "Etik Och LivsfrågeBok".
Känner mej dock lite rädd för att det halva synfältet som jag har kvar också stängs igen då av för tunga ögonlock.
-Det är strängeligen förbjudet att sova under dagtid!
Jag gjorde det ALLTID förut men då vrider bara dygnet på sig och man slutar HELT att fungera som en homosapien.

Äh, skit också!
Jag måste ju läsa så jag får väl göra det då.
Kanske ska äta lite hundskit med pärlsocker på under läsningen! - Då somnar jag nog garanterat inte! Kommer troligtvis att tappa några kilon också!
-PERFEKT!

-Trötthetsproblemet är löst och jag hoppas på ett Nobelpris för min genialiska hjärna!

Kram , Puss

Maddiz And The Boggie Boys

Aha, då var det dags i gen då.
På Lördag ska vi spela i Kyrkbyn.
Hoppas att vi slipper slagsmål och sånt trams denna gång. . .
Vi har ju inte nått några större framgångar i fredlighetens historia under våra spelningar. .
Vi får försöka att berätta barnsagor eller sjunga lilla snigel som allsångslåt typ. -Kan fungera..?
Nåja, jag hoppas att det blir en bra kväll och att det blir lika skoj och mycket folk som sist vi var där och spelade!

Lämnade iaf in min uppgift igår.

Jag tycker att det kändes riktigt bra när jag, tillslut, ansåg den FÄRDIG.

I morse när jag skulle gå in på datorn och kolla om jag hade fått ngn respons på min uppgift ville inte datorn samarbeta:

"Ingen kontakt med nätverket". . .

-Nähäpp, men TA och kontakta det där jävla nätverket då!!!?

Ska det vara så svårt?!

Tydligen så var det det.

Blev det lite smått panik i mej då då tro?... -JAAAPPPPP!

NATURLIGTVIS skulle väl datorn kollapsa just precis nu när den är som allra viktigast!

Mitt i kursbestyr och sånt! -KUL!

Efter att ha stängt ned datorn och startat upp den typ trehundrafemtioelva ggr så slog jag av skiten för gott!

Skulle nämligen åka på gruppterapi och bestämde mej för att använda datorn som teaterscen när jag kom hem igen.

Det skulle visserligen bli en mycket liten teaterscen men - what the fuck?!!!

Ok. Gruppterapin då...

Den startades med att vi alla skulle få berätta lite om hur veckan har varit.

Då jag VET att jag inte går i terapi för att berätta om "ModellFörEnDagResor" till Västerås insåg jag att jag var tvungen att dela med mej av mina "stress-symptomer".

(Jag behöver liksom mer hjälp med dem än med att jag liknar en gris på kort)

Som tur är så känner vi varandra ganska väl nu i gruppen och vi har ju alla våra olika bekymmer och egenheter för oss så det kändes helt naturligt att berätta att jag såg ett "troll"/"vätte"/"tomte" (vad fan det nu var) i diket i söndags kväll när jag skulle ut och nattkissa melvin.

Kändes också helt naturligt att berätta om "andarna" som trängde sig alldelens för nära in på mej och till och med jagade mej in i sovrummet då jag skulle lägga mej.

Inga problem alls!

Hmmm.... ?

Jag VET att jag inte alls såg någon tomte/troll, jag VET också att jag inte är jagad av "andar".

Det är bara stressen och det oroliga i mej som får förståndet att lämna mej under vissa stunder. Jag är överspänd helt enkelt.

Berättade detta och då jag själv VET hur sjukt och löjligt galet detta är (för det ÄR det. Men just precis NÄR det händer så känns det verkligen verkligt) så kunde ingen hålla sig - vi började alla skratta.

Jag har ju ett rätt humoristiskt sätt att berätta saker som, för mej, har varit tunga.

När vi åkte hem blev jag lite fundersam över det där...

VARFÖR gör jag så?

Alltså - Jag tycker själv att det låter jättekul och knäppt och jag är fullt medveten om att det inte finns varken tomtar eller troll och att det alltså inte var ngt sådant jag såg.

Men i söndags när jag såg "det där" blev jag faktiskt väldigt obekväm.

Även då jag tittade bort och intalade mej själv att det INTE var ngt sådant utan antagligen bara en buske så vågade jag ändå inte kika dit en gång till.

Känslan av att bli jagad igenom hallen av något är inte heller så jävla skitkul - även då jag insåg (precis efter att ha smällt igen sovrumsdörren) att det bara var stress-spänningar som hetsade mej.

När jag väl är i känslan så är det ju verkligt!

Även om känslan slår på och förnuftet bara är borta en ytte-pytte stund så hinner det ändå bli rätt jobbigt.

Blir iofs inte mindre jobbigt precis i den stund man inser att man "bara är överspänd".

Alltså då man fattar att man höll på att förlora förståndet och bli galen för bara någon sekund sedan. . .

Detta är ju ändå ett utav mina uppenbara problem!

Alltså det är inte så himla sunt att vara så spänd att man får sådana "hallicar"!

Varför berättar jag då sådana saker med humor, skrattar och får andra att skratta?

Hur ska jag kunna få hjälp med mina problem och bli tagen på alvar om jag bara humoriserar bort det som är knäppast?. . .

Nåja, eftersom jag kan sitta och skriva detta inlägg har ni säkert förstått att jag inte har använt min dator som teaterscen.

Nej, den fick EN chans till.

Antagligen så nådde mina hot-tankar fram för den fungerar hur bra som helst nu.

Tomtar, Troll och Spöken säger Hej Då! -Får vara färdig skrivet för idag!

Kram , Puss

Highway To Hell

Nej, jag har INTE varit dålig på att blogga.
Absolut inte!
Kan upplysa er om att det har varit "blogglov" nu!
Alla ni som har bloggat den senaste veckan har alltså ingen koll och det är NI som saknar bloggförstånd - inte JAG!

Nej, fan, jag har inte haft tid för skriverier här på ett tag.
Eller rättare sagt;
Helgen tillbringade jag på soffan i skedvi,
Har haft en sju-dundrande mensverk som tog plats i magen ( med start i lördags) för att sedan gå över något så när till söndagen och till måndagen förflytta sig till huvudet där den utlöste en blindhetsmigrän med inslag av kräklust.
-GOTT!?
-NOT!

Värst var väl att i min kalender stod det med STORA BOKSTÄVER: PLUGGA på hela måndagen.
Jag har nämligen en inlämningsuppgift tills i morgon.
Efter att jag, under eftermiddagen, hittat två alvedon gav huvudet med sig - synen kom tillbaka och jag kunde köra igång med min lilla uppsats.
Fem sidor skrev jag - klar!
nu är det bara lite "finlir" kvar att titta på.
Kan ju hända att jag känner mej skitmissnöjd och måste göra om hela skiten!?!
Vet inte om jag vågar gå in och "finputsa"...
-JO, måste göras!

I fredags var jag och syster till The Studio. . .
Det var en upplevelse vill jag lova. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om den dagen men det orkar jag inte.
Kortfattat så var syster KARTLÄSARE och jag KÖRDE.
Kommer till Västerås utan problem men väl där inser vi att vi är HELT LOST!
Hittar INTE!
En hel timme snurrade vi runt runt utan att ha någon som helst koll på vad som var fram och bak eller ut och in!
Vi hade båda PANIK och av någon jävla anledning (jag kan vara ärlig och säga att det måste ha varit en ren slump) så stod vi inne på The Studio PRECIS på utsatt minut!
Tror inte att modellyrket vore ngt för mej.
Kanske inte för jullan heller...
miss piggy och djävulens dotter = Jag och syster.

Mina kort bestod till största delen av grisminer
och Julia såg rätt ond ut på många av sina.
Som tur är får man ju välja och behöver inte ta alla kort. . .

Lite VÄL urringat, men ibland får man bjussa på sina tillgångar. . .

Här bjussas det inte! håller tröjan för - det är alltså inget självsmek på G!

Min SuperFina, Underbara Kartläsar-Syster!

Söt-Rutan!

Jag

Don´t try to mess with me! -Bitch!

Det var det det.

Annars kan jag väl påstå att jag är ganska "nipprig" just nu. -Rädd för det mesta, inbillar mej saker, tror att jag ser saker (som jag inte alls ser), känner mej "förföljd". Ja, mer eller mindre lite galen kan man väl säga. Det är för mycket nu. Känns skitjobbigt då jag inte alls har mycket om jag vore lite mer som en NORMAL människa. Nu är jag ju inte riktigt det så jag borde se det positiva i att det märks så tydligt vart min gräns går. Kan dessvärre inte känna någon större glädje i det då mina visioner, förväntningar och mål är betydligt större än mitt liv just nu.

Nu ska jag försöka ta tag i uppsatspysslet.. -Eller ska jag gå ut med Melvin kanske?. . .

Kram , Puss

Misstag och överdriven upphettsning. . .

Här kommer min "bekännelse":
Skrev ju ett något lite "halv argt" inlägg (det föregående) i förrgår. . .
Tack Emma för din respons!
Det finns MASSOR av idioter ute i trafiken och en hel del FEGISAR som inte erkänner sina misstag.
Fy skäms på dem!

Denna gången var det dock JAG SJÄLV som "brusade upp" helt i onödan. . .
Grejen är att denna bil är enormt speciell för mej!
Första gången i mitt "BilLiv" som jag känner att MIN bil räknas som BIL. . . (svårt att förklara. hur som helst så är jag VRÅLRÄDD om den)
När jag då, efter att FÖRSTA GÅNGEN lämnat ifrån mej bilen en kort stund på en parkering mitt i stan, kommer ut till den igen så hade min (annars halv taskiga) syn förvandlats till en typ av "lasersyn" . . .
=Jag såg ALLT!
Till och med sådant som jag INTE sett förut fast det funnits där HELA TIDEN. . .

Så sant som det är sagt:
Även om jag tillbringat en hel del timmar i garaget INNAN jag började köra denna bil så hade jag inte sett dennes "skrapsår".
De har funnits där hela tiden och alltså tillkommit någon gång FÖRE "min tid".

Så kan det gå och så var det.

Ibland blir det tokigt!

Nu ska jag ut och gå en morgonprommis med vovvisen.

Kram , Puss

Yes I Know - I'm A Little Bit OFF!

DU, din slemmiga slapptask, som körde/backade på en VINRÖD FORD FOCUS idag mellan kl 14.00-14.30 på Hökarparkeringen!
Till dej vill jag bara säga:
"HÅLL DEJ INNE DE NÄRMSTA 6 MÅNADERNA FÖR DIN EGEN JÄVLA SÄKERHETS SKULL!"
Tur för dej att du inte lämnade ngn "lapp" med innehållande URSÄKT, NAMN och TELEFON-NUMMER!
Är nog BÄST för oss båda att jag inte vet vem du är!
Spelar ingen roll om du är en gammal Kärring med urinläkage eller en urläcker snygging!
Jag HATAR dej iaf och skulle, fan så gärna, vrida nacken av dej om jag hade möjlighet!
*Pttsssssssghrtaaaarrrg*

Puh, där fick jag det ur mej också.
-Känns skönt att få ur sig lite skit när man är arg.

Guess what?!
Idag tog jag min (för mej NYA) bil och åkte in till Hedemora BARA för att sola.
Vilket "ärende" som helst var bra nog så jag fick anledning köra den lite.
Kl 14.00 hade jag soltid.
13.55 - parkerade bilen.
14.30 - Tillbaka!
Vad hittade jag då?!
Min bil hade fått ett "SKRAPSÅR" bak på vänster sida!
Kan man ha mer OFLYT?!

OK, det vart ingen bula eller så men det SKITER JAG VÄL FAN I!
Det var ett "SKRUBBSÅR" vilket är illa nog!

Nu har jag fått skriva ur mej lite agg. - Känns lite bättre. - TACK. -Otur kan man ha. - Nu räcker det -Bara sista gången: "FUCK YOU JÄVLA SKIT-IDIOT!" - NU är jag klar!

****

Studieboken är premiäröppnad idag också. . . .
- LJUUUUUG!
(har redan läst det som vi, tydligen, skulle ha som lektion nr1. . Har läst lite mer också faktiskt. . .)
Grejen är att innehållet i den boken faktiskt fångar mitt intresse.
Iaf en del av innehållet. . .
Finns också en liten del som INTE får mej att fokusera så väldans bra.
Sådana delar gäller ju att läsa om och om och om och om tills de sitter och även blivit begripliga (vilket är nog så svårt att få till då medvetandet tydligen "kopplas bort" under vissa partier...)

Men kul att vara "igång" och det ska bli spännande att se hur jag grejar denna kurs!

Här vart det blandad kompott!
-Både lite BU och lite BÄ.
Så kan det vara ibland.

Kram , Puss

BILEN!!!

Tjohooo!
Nu har jag bytt BIL!
Hjälp vad pappa har grejat och fixat med denna Ford!
Den är nu som ny och jag känner mej verkligen som en "stor tjej" när jag får köra "riktig bil"!
Pappa har städat, polerat (både invändigt och utvändigt), grejat bromsar, bytt ut skyltar, fixat lycktor, mm.
Bilen blev verkligen som NY och jag myyyser!

BILDER:

Till och med motorn har fått sig en ordentlig tvätt! Glänste och sken som bara den!

Har lite dåligt samvete...

Tänk att få byta min lilla "SkruttHynda" mot denna!!

TUSEN TUSEN TACK!

Trots denna bilglädje så är jag som en tickande bomb i "stress-skalan" nu. . .

Varför?!

-Ingen aning. . .

Eller det är väl, antagligen, på gränsen till "för mycket" nu. . .

Egentligen är det inte alls mycket.

Men för mej så ligger ju den gränsen helvetiskt lågt och tydligen så är den snart nådd.

Var äckelnära att få ett "utbrott" på tvättmaskinen (tro det eller ej) hemma idag.

Ett sådant "utbrott" som jag inte har fått på SKITLÄNGE då jag har tränat och lärt mej "hantera" känslor.

-Tydligen så är jag "svårhanterad" då stressen blir för påtaglig.

Ngt att ta upp med psykdamerna mina.

Nu ska jag gå och lägga mej.

Det tar på krafterna att vara svinstressad och överlycklig på samma gång! . . .

Kram , Puss

Svårt för FK!

Idag har jag haft möte med min handläggare på FK och min kära "FaluPsykolog".
Det gick ganska bra tyckert jag.
Sist blev jag arg, men nu har jag fyllts av en del förståelse för denna FK-Kvinna, som faktiskt är och har varit riktigt bra.
Hur kan jag tro att hon ska förstå sig på mej?!
-Jag menar; mitt emot henne sitter en glad och tillsynes fullt frisk tjej, som pladdrar på om sina "studieplaner", -Kurser hit och dit, framtida mål osv.
Klart att hon undrar över vad JAG gör i FK:s register nu!. . .

Tur är väl att jag har kunnigt folk (Falupsykologen)inom min problematik (Allt eller inget / svart eller vitt / Livet eller döden), som kan förklara, när jag brusar i väg och berättar om mina "framtidsvisioner", att jag bör få "pröva", med små pytte steg, mot mina idéer för att se om det fungerar.
Hon förklarade även att jag just nu, för ögat, ser "frisk" ut och att jag, eventuellt, kan ta större och större steg ut mot det "friska",
MEN hon var också noga med upplysningen om att det lika snabbt kan vända igen och att det med största sannolikhet GÖR det om vi inte låter det ta sin "lilla tid".

Hur som helst så är det nu GRÖNT.
Det var OK att jag försökte mej på denna kurs och ett nytt "avstämningsmöte" bokades in i November.
Då kommer vi att kolla på fortsatta alternativ.

Som "ett brev på posten" kom idag min studieBOK!
-Tänk så lämpligt!
Har inte vågat bläddra i den ännu men är verkligen skitnyfiken!
Ska nog lägga mej och smygtitta lite i den nu.

Nu är det BÄRA eller BRISTA som gäller!

Kram , Puss

KURSSTART och GYNBEKÄNNELSER. (inget för "kräsmagar")

Phuust...
Vart ska jag börja i detta inlägg?!...
IGÅR fick jag veta att jag var antagen till kursen som startar på MÅNDAG!...
Aha, BRA!
"Etik och livsfrågor" på distans.
-Jättebra.
Ok... Men MÅNDAG!!!...?
Då jag aldrig pluggat förut (förutom grundskolan och gymnasiet) kände jag mej, helt plötsligt, TOTALT LOST!
Hur fan går det till nu då?!
Lät ju så himlarns "lätt" innan det blev VERKLIGHET, men när jag gick in på "min sida" på "Jensen" (vilket är företaget jag ska läsa via) så fattade jag inte alls mycket!
Eller JO, det gjorde jag visst det.
Det stod KLART OCH TYDLIGT i mitt "antagningsmail" att man skulle "beställa litteratur i god tid inför starten".
-FINE!
Men tala då gärna OM I GOD TID också att jag kom med!!!!
-DAAAA???!!

Hur i hela fridens namn ska man VETA vilken bok man ska ha?!
Vart får man tag på den?!
Behövdes det ingen bok i min kurs kanske?!

Ok, aha, I själva "välkomstmailet" fanns en länk bifogad: "kurslitteratur" hette den typ. . .
Kan det bli lättare?!
Klickade på den - Hände NADA! Upp ploppade en ny ruta som bara var VIT - TOM - EMPTY!!??!
Gick in på "jensens" startsida och där stod det, i en liten ruta,: "Höstterminens kurslitteraturlista finns nu till förfogande. Klicka HÄR".
(ordet "HÄR" var då också UNDERSTRUKET och MARKERAT MED BLÅTT. Alltså ÖVERTYDLIGT) (observera också att jag inte är precis ordagrann i mina citat just nu men ungefär som jag skriver stod det)
Hur som helst så klickade jag på den länken också och antog att länken de hade skickat i mitt mail nog var fel. . .
Vad händer? -INGENTING! NY RUTA, IGEN, MEN ÄVEN DEN VIT!!!

Naturligtvis så han paniken flyga över mej, och mitt personliga "presentationsmail" (som min "lärare" ville ha in senast den 15:e OKTOBER) blev då skrivet. . .
Det gick jävligt fort, kan jag lova, att printa ner vem jag är och sånt. Fick givetvis även med att jag då hade panik över "vilken jävla bok" jag skulle ha?!. . .

Skickade mailet (NATURLIGTVIS - SMART!? - Puckoooo!) och ansåg mej varken ha TID eller RO att invänta svar.
-Ringde kusin Sara.
Under tiden som jag pratade med henne så blev den "vita (helvetes)rutan" fylld med TEXT!!!. . .
-OOPS. . . . . .
Där kom den; "kurslitteraturlistan". . .
Jag hade haft lite för bråttom och varit lite för bestämd på att detta skulle gå illa,
- hade "glömt" ge datorn en chans att "ladda". .

Med Sara i luren och en något "varsammare" hand med datorn så hittade jag boken som jag behöver -beställde och den kommer troligtvis hem till mej redan i morgon...
Mhmm, jag ska ju bara läsa EN kurs nu till att börja med. . Och den på HALVFART dessutom. . .
Bara att inse att det kommer räcka för mej.
EN sak i taget. . .

Men nu är det bara att invänta måndagen och starta!
Blir nog bra.
Fan bara att jag ska vara så förbannat "NERVIG" så fort jag inte har "full koll".
Detta blir nog en bra START och träning för mej och mina nerver känner jag.

Hittade gamla bilder på min och systers gamla häst, Fibblan.
Saknar henne en del, och tryggheten/värmen som hon gav är saknad många gånger. . .

Mys-Pys med åskådare. -Förälskade katter.

Dagens utmaning var ENORM kan jag lova!

Vet inte om jag har skrivit det, men cellprovet som jag var till Avesta och tog visade FORTFARANDE cellförändringar.

Då jag fick beskedet om det fick jag även en tid för "frysbehandling".

Den tiden var IDAG.

Har inte varit speciellt oroad över det faktiskt.

Dels för att jag nu, fan i mej, börjar vänja mej vid att slänga upp arslet i gynstolen, placera benen i "benhållarna", ha en lampa lysandes rätt "IN" och en dam som sitter skitnära med nyllet superfokuserat på mitt underliv samtidigt som det skall kännas, klämmas, klippas "provbitar" (vilket hon ju gjorde sist jag var dit för den "ordentliga" provtagningen) mm.

Äh, denna gången var det ju INGEN SOM HELST MATCH! -trodde jag.

I brevet där jag fick mitt besked stod följande;

"Bästa Madelene!

Vävnadsproverna som togs från livmodertappen 23/7 visade lätt cellförändring. Ytligt benägen. Det syntes inga tecken till cancer.

Jag rekommenderar att du får genomgå frysbehandling av livmodertappen på härvarande mottagning. Därvid anbringas ett munstycke som kyles ner till många minusgrader under ett antal minuter. Sådan behandling är inte särskilt smärtsam, alltså behöver någon bedövning inte läggas."

OSV.

Men det lät väl lugnt tyckte jag.

Fan sist när de klippte och SKAR bort bitar från mej kändes ju bra mycket läskigare.

äh, detta var nog inget.

Hur som helst så fick jag stesolid (10mg denna gång utan att behöva säga till om det) när jag kom dit.

Fick sedan lägga mej i ett rum och låta medicinen börja verka.

När det var dags sa jag "hejdå" till mamma (söt-mamma som ställer upp och skjutsar och hjälper mej) och travade iväg med läkaren.

Hoppade upp i stolen med inställningen att "detta var väl inget".

En assisterande barnmorska kom in och behandlingen skulle påbörjas.

-Nemas problemas. Jag var ju VAN.

Tjohej!

-Själva "frysningen" påbörjades - TRE minuter - De LÄNGSTA tre i hela mitt jävla liv!

Fy FFAAAAAAANNNN vilken smärta!

Vad händer?!

-Vet inte om det var smärtan, chocken (över att det gjorde så ont) eller kanske kombinationen av dem båda, men jag kände att en kräka var på gång!

Gissa om det känns bra att bli "kräknödig" när man ligger med benen uppe i luften och har ett "munstycke" FASTFRUSET i underlivet?!?!

Svaret på det är: NEJ, det är INTE så spännande. (ska även förtydliga att kärkan vände och försvann igen. tur var väl det för hur skulle det gå till att kräkas i den positionen?)

Efter dessa TRE MINUTER var det dags för "paus".

Ja, en "paus" som innebar att munstycket skulle "tinas upp" och "släppa" sitt grepp om mej (det fryser ju nämligen fast vilket är meningen).

Efter pausen, och då munstycket släppt, var det dags för TRE NYA "FRYSMINUTER". . .

-JIPPIE!

När jag väl var klar var jag helt väck!

Hela kroppen skakade, benen bar knappt och jag såg bara "sudd".

ONT gjorde det och illamåendet förblev kvar.

Vad läkaren sa till mej där efter undersökningen hade behövts skrivas ner. Jag hörde då inte speciellt många ord.

Enda tanken som hägrade i mitt huvud var hur fan jag skulle ta mej där ifrån?!

Antagligen så såg läkaren det för hon fick barnmorskan att ta mej till "vilrummet" igen.

Illamåendet gick över mer och mer men SMÄRTAN stannade bra LÄNGE!

CRAP att man inte skulle behöva bedövning för det där!

Man borde SÖVAS!

Väl hemma igen gick jag och vilade.

Guess what?

-kände mej mycket bättre mot eftermiddagen och gick på GYMPAPASSET!

(stor eloge till mej)

Moster Mia leder det från och med denna termin och hon hade hittat på nya roliga övningar så det var riktigt kul!

Attans så skönt det var! Enormt jobbigt men ack så välbehövligt att komma igång igen!

Fick även med mej mina två söta Sofior! :)

-Bra jobbat tjejer!

Nu ska jag lägga mej och sova.

Krävs nog inte många vaggvisor för att jag skall infinna mej i drömmarnas värld efter denna dag. . .

*NattiNatt*

Kram , Puss

ATTITYD och mungiporna UPP!

Ring i näsan och en rejäl smäll på käften så man får upp lite "attityd".
Det är vad som gäller idag.
Igår blev det en riktig gnälldag.
Idag har jag startat med "äggexplosion" i micron.
Alltid lika skoj när det "misslyckas" -locket flyger av och det blir äggsmet i hela "lådan".
Jaja, ska vara positiv idag så glädjen jag fick ut av det var när det SMALL!
Trots allt så är det faktiskt lite kul att bli skraj!. . .

Snart ska jag ut och se mej själv som världens bästaste träningsnörd.
Ska gå min och Melvins vanliga runda, men istället för att skriva att den är kort och löjlig så ska jag upplysa om att det är den INTE!
-Eller jo. . . . . . . Men den är fullt tillräcklig för oss då vi faktiskt tar den varje dag.
(ibland två ggr till och med!)

Nej, jag har även soltid idag, före psykologtiden, vilket ska bli riktigt skönt.

man blir ju inte gladare av att vara en blekfis med röda stoppknappar i ansiktet direkt.

Nej, idag ska det promeneras, brännas fläsk och pratas livsfrågor.

-Fan vilken trevlig dag jag ska ha på mina något "ostadiga"/ "halvsvävande" ben!

Kram , Puss

Svängningar

fy fan vad mycket tankar jag har i rullning nu.
Värst är att jag får inte alls tag på dem!
Ena stunden känner jag mej otroligt glad över att jag ÄNTLIGEN har ngt på G (kursen som ska läsas och ev. bidra till att jag fortsätter på utbildningsalternativet),
andra stunden är jag fångatagen av orostankar och en förjävlig stress som trycker mej mot ångestens kolsvarta mörker!

Hur ska allt bli nu?
Ekonomin?
Kommer jag att fixa detta och kunna bli "heltidsstudent"?
Vad, isf, ska jag då bli?!
Idéerna där är lite för många. . .
Känner mej STÄNDIGT stressad.
Ingen aning om vad jag "stressar" till/för.


Buhuuu!
Svängningarna är svinjobbiga!
Fan, när jag kastas in i en "riktig mörkerperiod", har jag ju lärt mej att acceptera det och inse att det enda jag kan göra då är att "vänta ut" "stormen" tills den lägger sig.
Sedan har jag de "bättre" perioderna då jag är full av idéer och viljor. Det är DÅ jag får saker gjorda, kan träffa vänner och klura ut "vägar" att gå mot det "friska livet".

Men vad har hänt NU?!
Denna ständiga stressen, (varje dag!), svängningar som vrider och vänder på mej under hela DAGARNA!
förr svängde jag, mestadels, under längre perioder.
Nu kan jag vara jätteglad och "driven" för att bara någon minut senare ha "paniken" flåsandes i nacken.
Kluven.
Ett virrvar av nerver och tankar som är långt ifrån begripliga. . .

Kram , Puss

Hemma

"Borta bra men hemma bäst..."
-Eller?!
Det är för jävla skönt att vara uppe i Söderhamn alltså!
Men ujj, det var fasiken skönt att kliva in i min trygga lilla oas (lägenheten) också måste jag erkänna. . .

I lördags lyste solen på oss och värmde enormt skönt med sina strålar!
Hela familjen bänkade sig ute på stranden och lapade i oss så mycket vi bara kunde.
Antar att vi alla, utan att säga det, insåg att liknande dagar lär dröja läääänge innan vi får uppleva igen. . .
Hösten närmar sig ju med stormsteg.
Nej, den är fan REDAN här!

Har även introducerat dem alla på min ny funna motionsrunda!
Alla tre verkade gilla den så jag känner mej nöjd och glad.
Det är nog ingen omöjlighet att få dem med fler gånger heller!

Dessvärre har det ju blivit en del GODIS och annat "gott" där uppe, så att ställa sig på vågen i morgon blir lite halvpirrigt.
Nåja, skulle ju släppa lite på de tankebanorna hade jag tänkt. -Gör det NU. . . PUNKT.

Har inte så mycket spännande att skriva om just nu.
Helgen, i det stora hela, har varit lugn och skön. -Nu är jag hemma igen och ska försöka få flyt på lite "vardagsrutiner".

MEN JO!!!
-Gympan börjar ju i veckan! Torsdagar och Söndagar! -Blir hur bra som helst!
Ska verkligen försöka att vara BENHÅRD och gå på den varje gång!
-Ska ju även försöka ta reda på om jag kunde börja läsa kursen som jag sökte redan nu den 13:e eller om jag måste vänta tills 18:e Okt.
Hon (syon) sa att hon skulle "höra av sig under veckan" (den som nu passerat alltså), nu är det söndag och jag har inte hört ett knyst från henne.
Gissar då att jag inte får börja före Okt. . .
Men men, jag (och telefonskräcken) får ta tag i det där och ringa för ett klart besked.

NU får det vara slutskrivet för denna gång.

Kram , Puss

Bort!

Nu åker vi upp till stugan igen!
Blir inte alls länge, kommer hem på söndag.
Men fan vad skönt!
Blir antagligen sista gången för i år. Men vad fan, ska njuta och bara suga i mej av all rofylldhet där uppe nu så klarar jag nog vintern. ;o)

Nästa vecka kör gympan igång också!
Blir ju skitbra då jag har börjat "tappa" lite av min självdiciplin nu.
HATAR sånt här, men jag MÅSTE ändock få skriva... - Jag har tappat kilon!
Fortsätter jag såhär ( och om jag kan hålla mej lugn på matfronten uppe i stugan också trots att hela familjen ska med...) så kommer siffra nr1, på vågen, snart börja på ngt annat än 7... ;o)!
*jippie*
Men som sagt, det går förbannat långsamt nedåt och helvetiskt fort uppåt.
Antar att jag, efter helgen, inte kommer att vara lika lycklig över detta som nu. . .
Återstår att se.

Vikten ska ju inte ha ngn "betydelse" har jag ju själv sagt.
Kan dock inte annat än erkänna att jag är precis lika "ViktSifferFixerad" som så många andra.
Det är en ren "skitnoja" och man BORDE fokusera på betydligt VIKTIGARE saker än vad den jävla vågen börjar på för siffror. . .

Nåja, just nu är detta med vågar och siffror tydligen ganska viktigt för mej.
Hur som helst så mår jag bra av att motionera och när det sedan ger resultat så är jag inte den första att sätta mej ned och tjura direkt. . .

Igår fick jag veta att en utav mina, förr närstående, vänner skall flytta hem (hon har varit bosatt i Norge ett längre tag).
Ska bli så jävla roligt att återuppta kontakten med henne igen!
Ser fram emot mycket bus och kul där!... ;o)

Denna gång tänker jag försöka leva utan datorn HELA helgen (tar med "internetpluppen" IFALL jullan tar sin dator med sig. . .), jag har ju BOKEN nu!
Kanske har märkts?!
Skriver en del där och när jag väl fått ur mej det jag behöver/vill få ur mej så sätter jag mej ju inte och skriver OM det...

Hmm... ja... Blogg eller Bok....? det är den STORA frågan! ;o)

Kram , Puss

"VuxenPoäng". . . .

Nu är det slut på att åka "sportbil". . .

Denna byts ut:

Mot denna:

Vuxenpoängen haglar över mej nu känner jag.

Regnade så mycket vuxenpoäng att jag till och med fick lust att städa lägenheten idag. . .

Pappa har köpt en Ford Focus till mej, eller ja, vi ska byta bil.

Han får min lilla röda "sportis" (TACK ÄLSKADE PAPPA!) och jag får denna Ford av honom!

"Ingen ford på våran gård" har jag alltid sagt men nu, hokus pokus, så har jag ÄNDRAT mej vad gäller det!

Är överlycklig!

Äntligen kan vovven få sin egen plats i skuffen!

Jag har BAKDÖRRAR!

Volymknappar på RATTEN!

"BASTUKNAPP" till rumpen (adjö min egentovade lilla värme-rump-lapp!...)!

Jag behöver inte skriva avskedsbrev varje gång jag skall ge mej ut och åka under vinterhalvåret!
Bilen "studsade" sig inte fram på vägen, nej, den gick liksom riktigt bra!

Enda nackdelen nu är att jag inte längre kan åka UNDER alla sega lastbilar som stoppar upp trafiken..

Nej, nu åker jag ju BIL och måste hålla mej till trafikreglerna. . .
Det är smällar man får ta när man blir "vuxen" antar jag. . . ?

Tråkigt nog är det en del "pyssel" med bilen innan jag kan sätta mej bakom ratten och, på RIKTIGT, bli en "VuxenBilsFörare".

Lite bromsar som måste lagas (jag kan köra med handbromsen annars men det var inte helt ok), ett unns rost som skall fixas, lyktor som skall bytas och en liten touch av pappas ömma BilHand, sedan är den nog redo för MEJ!

Får alltså skutta runt i "Hyndan" ett litet tag till. . .

Nej, nu ska jag återgå till mitt "städpyssel".

Kram , Puss