torsdag 30 september 2010

Noll koll och rusning i känslotrafiken

Att inte känna skillnad på sina känslor är galet jobbigt!
Ilska, besvikelse, avundsjuka, sorg, irritation, skam, hat, ensamhet, oro . . .?
Just nu tror jag att jag känner ALLT det där.
Nej, det kan man ju inte göra!
Men hur känns vart och ett?
Hur känns ren och skir ILSKA?
Besvikelse?
Skammen är väl inte ens i närheten av de andra alternativen?
Hmmm...

Jo, det är faktiskt rusningstrafik bland alla dessa känslor i mej nu.
Tungt, tråkigt och fruktansvärt vilset blir resultatet av den okontrollen.

Fötterna tappar sitt grepp från marken och jag glömmer vem som nyss var "JAG".
Är det över huvudtaget viktigt?. . .

Kan det vara respektlöshet jag känner?
(-Är det verkligen en känsla?)
Osedd, ohörd, OVIKTG?. . . Är det det???
-HOOOO HOOOOOOOOOOOOOOOOOOO?!
Kan någon sätta stopp för det hysteriska känslokaoset innan någon blir överkörd och skadad?!

Ge mej ett X-antal lektioner i "känslokoll", för jag har INGEN SOM HELST koll på vad som är vad när det blir såhär!

Känner en massa obehag i kroppen men VAD det är vet jag inte!
Om jag VISSTE att det var ilska så kunde jag ju köra igång med en utskällningsramsa.
Om jag VISSTE att det var sorg så kunde jag sätta mej ner och gråta.
Om jag VISSTE att det var besvikelse så kunde jag "rensa" lite i umgängesgarderoben.
Om jag VISSTE att det var irritation så kunde jag irritera mej en stund för att sedan fokusera på ngt trevligt.
Om jag VISSTE att det var skam så kunde jag be om förlåtelse.
Nu VET jag ju inte VAD jag känner.
Får verkligen inte fingret på det.

Gissa om jag blir påmind om varför jag är så rädd för att involvera mej känslomässigt i saker och ting?!

INGEN negativ känsla är kul för någon, men om man VET vad man känner och kanske till och med vad det beror på så kan man kanske reda ut det - vara ledsen, arg, besviken ett tag för att sedan gå vidare. . .

Jag VET INTE.
Allt jag vet är att min kropp, just nu, är fylld av otrevliga - krigande känslospöken.
Spöken som inte alls tänker underrätta mej om vad som pågår, utan är fullt upptagna med att leka herren på täppan och vinna kriget de utför inuti min kropp.
-Nice...
-INTE ALLS!. . .

Kram , Puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar