BrasDagen!

Nu sitter jag och laddar inför sång..
Kören ska sjunga vid brasan kl 20.
Efter det hoppas jag att min kära systers pojkvän kan tänka sej att köra mej till Långshyttan där Micke och Sofia har brakfest!
Det blir kul!

Hatar oftast fester och att vara bland folk.
Det är bara Ok när jag har en "uppgift", typ när vi spelar med bandet.
Hos Micke och Sofia känner jag mej där emot så pass trygg att jag faktiskt, oftast, kan "släppa" på min prestationsångest och bara vara mej själv. Go with the flow typ.

Sköna människor som accepterar mej för den jag är...
Vid närmare eftertanke funderar jag på vilka typer av folk som INTE skulle göra det...?
Och om INTE; vad skulle hända då? Någonting alls?...
Varför skulle just jag vara så "unik" att någon skulle höja på ögonbrynen och anse att jag är "fel"? -Lägga så mycket märke till just MEJ?...
Hmmm... Nej. TROLIGTVIS INTE!

Tänk om det där kunde fastna i mitt huvud.. Det ska fan veta att jag har försökt pränta in hur många gånger som hellst.
ÄNDÅ tror jag att jag är någon jävla JESUS som ALLA lägger märke till!

Nästan pinsamt ju. Att man har så EGOISTISKA tankar om sig själv... För det måste ju vara EGO att tro att jorden snurrar BARA pga MEJ!?.... Låter ju som att det är det jag tror...?

Ooops! Jag måste ju DEKLARERA!
Får göra det NU!

Trevlig kväll alla! Kom ihåg bara att vara rädda om er och plocka på några ögon i nacken. Man vet ju aldrig vad som lurar bakom hörnet...

Kram , Puss

Hundkurs

Måste ju upplysa ALLA mina "trogna" läsare om HUNDKURSEN!

Melvin är nu 1 år och 9 månader.

Igår påbörjade vi både hans och MIN första hundkurs NÅGONSIN! (fy skäms på mej. Bättre sent än aldrig!)

Måste säga att JAG skötte mig exemplariskt!

Jag visste t.ex att hunden skulle sitta på min vänstra sida då vi var "stilla" - Visste Melv oxå men tyckte inte att det var så viktigt att stå fast vid...

Jag visste att hunden skulle kunna sitta i bilen med öppen dörr och stanna där även om det var andra hundar utanför och jag gick några meter bort - Visste Melv också och gjorde så med bravur!

Inkallning kan vi båda! Det har vi tom TRÄNAT på!

Så blev det VÅRAN tur och jag skulle, med stolthet, få visa vilken toppenhund jag har! -Det luktade ju dock så gott! När jag väl kallade på Melvin så var han ju bara TVUNGEN att ta sig en tur till olika "lukta-gott-punkter" som låg både åt öst och väst innan andra deltagare fick gå fram och "väcka" honom ur "lukt-transen" för att sedan påminna honom om att JAG var hans matte och hade kallat på honom för en sådär 2 minuter sedan... Gick ju SKITBRA!... NOT!

Inga andra HUNDAR var speciellt intressanta, inga andra MÄNNISKOR heller - Bara alla DOFTER! MUMMS!

Melvin trodde sig vara i "lukta-gott-himlen" och JAg var totalt ointressant!

Jag måste erkänna att han var ganska TRÅKIG själv faktiskt...

Hade gärna gått kurs med någon ANNAN hund... *surar*

Äh, med ett smile på läpparna tänkte iaf JAG njuta av hundkursen så jag släpade runt på mitt koppel.

Antar att vi går kurs för att lära oss ha kul tillsammans så småning om!

Kan faktiskt tycka att Melvin skötte sig MYCKET bättre än jag hade förväntat mej trots det ständiga nosandet!

Antar att jag måste rycka upp mej och bli en lite roligare matte bara så löser det sig!

Snart ska jag ut och provköra mina nya inlines.

Kudde under rumpan och alla skydd på!

-Here I come!

Kram , Puss

Pyssel med dåligt tålamod

Hmmm... Idag har vi "pysslat" på rehabiliteringen.
Antar att det var "nyttigt" för min del då jag kände att det var en sån "enkel" vardagssak som ändock framkallar djupa veck i pannan, aggression och "jag-vill-bara-döda-eller-i-alla-fall-SKADA-någon/något-nu" -tankar hos mej.

Vi skulle nämligen så frön.
Har inte ALLA hört det att blommor och växter skall skötas med "kärlek" och "känsla"?
CRAP!
Jag har ingen som helst känsla eller kärlek för blommor och sådant.
Kan inte ens få en KAKTUS att överleva... SANT!

Jaja, tänkte inte vara hopplös utan bestämde mej för att det nog inte är så svårt.
Intalade mej själv att bara jag smockade i lite jord i en kruka, slängde ner en nypa frön, viskade lite "kärleksfullt": "Jag älskar er jättemycket mina kära frön" och avslutade med att hälla på lite vatten så skulle jag nog få till en bra sådd.

Pytts!
Så var det ju INTE!
Näpp, det skulle minsann hävas i lite jord som i sin tur skulle plattas "lagom" hårt, sedan skulle fröna läggas i ETT och ETT, med ett "lagom" långt MELLANRUM (Fatta vilket PILL!)!
OBS!
Fröna skulle INTE TRYCKAS ner heller!

Sedan skulle man avsluta med att lägga ytterligare ett lager jord PÅ fröna och vattna en "skvätt".
Ah, när JAG vattnade flöt ju mina frön upp!

Hmmm... vet inte om det var min ADHD som gjorde sig påmind där men ett litet "frustrationsrus" upptäcktes inom mej och promenaden som vi sedan tog i skogen på ca 1,5 timme var, för min del, riktigt nyttig...
Nej, pillgöra, koncentration och noggrannhet har jag svårt för... Mer övning där tror jag..

Jag och Melvin ska på hundkurs idag kl 18. Första gången.
Blir kul.
Värst är att vi är helt slut efter dagen både jag och han...
Får se. Vi blir nog inte så svåra att träna kan jag gissa.

Kram , Puss

Inlines

Japps, nu har jag gjort slag i saken!
Åkte till Avesta, provade inlinesen - KÖPTE!
2000:- NYPRIS (såg prislappen själv då jag fick dem i sin originalkartong).
De hade använts ca 3-4ggr, men nu hade "säljaren" fått barn och det fanns därför inte längre tid för åkningen.
500:- Betalade jag!

Sedan övertalade Sara mej att åka och kolla efter hjälm..
Hade tänkt köpa sådant typ nästa vecka då jag ändå inte hinner åka något nu på några dagar.
Hur som helst så försökte vi ta tag i "hjälmproblemet" direkt.
Gick in på coop och guess what?!
De hade en hjälm där (helt ok) för 199:-. Då det var extrapris på den denna vecka kostade den nu 149:-!
Slog till direkt!
Kommer till kassan, slänger upp hjälmen, grabben på andra sidan (kassören) piper ur sig: "99 kronor tack"..... ????????????
Betalade fort som fan och gick sedan ut.

Snacka om flyt!

När jag ändå var igång tog vi svängen in på InterSport och jag köpte där ett "skyddskitt".
Knä, armbågs och handledsskydd. 199:-

Då jag VERKLIGEN inte har den minsta tillstymmelse till balanssinne känns det extremt nödvändigt med massor av skydd!

Nu är jag fullt utrustad och kan ge mej ut när som helst!
Idag regnar det dock... (Bortförklaringarna som börjar göra sig hörda?...)

Kram , Puss

Krama Träd!

Nu laddas det för Garpenberg.
Yes, ska nämligen dit snart och "rehabiliteras" i den nya gruppen som jag började i för ett par veckor sedan.
Det är faktiskt riktigt skönt att vara där.. Gör mej mycket gott...
Promenader i skogen, samtalsterapi, avslappning och TrädKramning!
Mumms!
Gör verkligen Gott för den lite "spräckliga" själen.

Solen skiner oxå!
Som upplagt för en bra dag!

Ikväll funderar jag på att åka till Avesta och köpa ett par inlines...
Sara har köpt ett par och vill ha någon att åka med..
Då det är suverän rump och lår träning (vilket jag behöver MASSOR) så är det troligt att jag köper dem..
Fåran är bara om jag kommer att åka fler än EN gång...? Trist om jag bara kommer att slänga in dem i garderoben för att jag inser att jag "inte kan"....(?)
Hmmm.... Återstår att se.

Kram , Puss

Var nyss ut och kvällsrastade hundarna

Det regnar

Lade märke till hur gott vårregnet får luften att lukta!

"Vår-regn-lukt" mumms!

Nu kan jag nog sova gott...

NattiNatt!

Kram , Puss

Ni vet väl, alla som väntar barn, eller som ska skaffa ungar, att nu mera är det helt OK att döpa sina små gossebarn till GRETA och de små flickebarnen till STEFAN.

Japp, vill VERKLIGEN inte att någon ska gå miste om denna vetskap och ge sina flickor FLICKNAMN och pojkar POJKNAMN!

Nej hörrni! Nu ska vi sikta på jämställdheten! HALLELUJA!

jag tycker att det ska bli så ROLIGT om sådär 10-20 år när någon ropar Kerstin och man ändå inte har en aning om ifall det är en pojke eller flicka det är tal om.

Jag är näst in till TVÄRSÄKER på att vi snart inte får ge flickor flicknamn och pojkar pojknamn utan att bli betraktade som gammelmodiga och protestanter mot jämställdheten!

Fy F*N vad jag tycker att detta håller på att spåra ur!!!!
Jag blir alldeles nervös trots att jag inte kan göra ett skit åt det!

Jag bara läääängtar tills den dagen då det blir förbjudet för kvinnan att ha långa naglar och ett MÅSTE för männen att ha långt hår!
När ALLT som råkar uppfattas som lite extra typiskt kvinnligt/manligt förbjuds för att vi ska agera jämställt!

Som jag skrivit i min förra blogg:
Jag ÄLSKAR att män och kvinnor är olika! Är jävligt tacksam för det och tycker att världen skulle vara skittråkig om vi alla var precis lika.
Tycker också att det borde vara SJÄLVKLART att en man och en kvinna med exakt lika jobb och lika arbetsuppgifter ska ha samma lön! Det BORDE det inte ens vara snack om! (1800-tal!)
Men jobba på det istället och lägg ner detta överdrivna fjolleri!
Kan vi inte jobba på de viktiga jämställdhetsfrågorna men sedan njuta och vara GLADA över att vi faktiskt är olika?!

Nej jag blir så trotsig.
Tror att jag ska ta hjälp av en man nästa gång jag bara ska byta en glödlampa.
ALLT för att trotsa denna urholkade jämställdhetshysteri!

Jag kommer ALDRIG gå på ett dop där en pojke får ett "flicknamn" eller tvärt om. -NÄVER!!!
kommer aldrig acceptera detta. Antagligen ingen jävel som bryr sig i det men så är det i alla fall.
kalla mej gammaldags eller bitterkärring.
Det bjuder jag på!

! ! ! OBS ! ! !

Tänk på hur du kör!

Kom ihåg att det är "hastighetsvecka" nu

och mycket poliser ute i trafiken...

Kram , Puss

Annorlunda möte

Precis varit ute på morgonrastning med Melvin.
Han var lös och fick syn på en (jättestor) igelkott!
Han rusade fram till den stora stackaren som i ren panik "rullade ihop sig", "morrade" och "fällde ut taggarna".
När Melvin insåg att den konstiga typen STACKS kunde han inte annat än bli TOKIG på den rädda stackarn...

Jaha, vilket möte!

Kände att jag blev lite avis faktiskt.
Tänk om man hade tokvassa taggar över hela kroppen.
Taggar som man bara kunde fälla ut och sticka alla "hot" med...

.....Tror att jag ska konvertera till igelkotte!

Kram , Puss

Voodoo? Piller? Piller? Voodoo? Piller Piller Piller!!!!

Jag vet inte vad jag VILL!
Jag vet inte vad jag KAN!
Jag vet inte vad jag ORKAR!
Har fullt upp med mej själv!
Fullt upp med att få MITT EGET att något så när "flyta".
Försöker hålla mej ovanför "vattenytan".

Jag är jävligt duktig och NOGA (om jag får säga det själv) på att göra klart detta och verkligen förklara för människor att jag kan vara speciell och jävligt knepig/jobbig ibland..
Vill inte att folk i min omgivning ska tro att det beror på dem, vara oroliga eller fundera på om jag har "problem". -Det HAR jag ju och jag JOBBAR med det. Har blivit bättre, men det är långt ifrån fullbordat och" klart"!

Upplyser om det!!!

Varför kan folk inte acceptera det då?! -ERIK....!?
Varför är det så svårt att lyssna när jag förklarar?
Förstår att det känns svårt och knepigt för dej, men det är FAN INTE lätt för mej heller!
Det ska Gudarna veta! -Det är jävligt SVÅRT att vara JAG!

Jag har sagt att vi inte fungerar längre. Att du ska vara med någon som kan uppfylla dina värderingar och tankar. Det kan inte jag. jag blir bara stressad och orolig. Känner mej dålig ändå liksom.
Har sagt det till dej så du kan därför inte kräva det av mej.

Jag orkar inte förklara hur många gånger som hellst... Det är jobbigt och tufft att bara göra det EN gång..

VET att du inte vill något illa, vet att du vill mitt bästa och bara försöker hjälpa.
Tack.
Men efter att jag har förklarat att det du gör bara leder till motsattsen förväntar jag mej ett stopp.
Ett accepterande
Säger att du vill. Att det är OK och att du förstår... -FEL. Det gör du ju inte.
När det inte händer så kan jag inte annat än stänga dörren helt och hållet...

Ledsen att jag inte släppte in dej nu när du kom. Vet att jag stängde av telefonen. Orkar inte och anser inte att en diskussion är till någon nytta då vi har försökt "prata" MASSOR med gånger utan resultat.
Du har själv sagt att du "inte kan förstå". känns som "End of diskussion".

Jag lovade mej själv att inte inleda någonting nytt förrän jag hade koll på mitt eget jag och litade på att jag kunde hålla mej i skinnet och vara någorlunda "stabil".
När jag kunde släppa på mitt eget "EGO", kunde sluta prioritera mej själv som nummer ett hela tiden, DÅ var det dags att släppa in och bry sig om en till individ...
Tyvärr kan jag ju inte det ännu... För att inte "utrota" mej själv så måste jag känna och tänka till mitt eget inre än så länge. EGO och trist - jag VET!
Har förklarat detta och det var helt ok och jag fick "full förståelse".
Har nog, trots allt, inte förstått ändå vad jag försöker förklara...

Nu har jag, åter igen, tokångest och undrar varför JAG som inte klarar av någonting ska stå med huvudet rätt ner i backen och fötterna pekandes upp mot skyn. HELT MENINGSLÖST!
Vet att jag märker av mina små framsteg DÅ och DÅ så jag VÄGRAR att skriva något jävla ,egensinnigt och bittert, avskedsbrev!
Hör dock "hjärnspökena" skrika: "lika bra att du dör nu! Du tar bara onödig plats och energi". Jävla IDIOTER! Högt skriker de!
Det riktigt DÅNAR i huvudet!
Vet inte om jag kan få tyst på dem nu.

Vet inte om det är försent.
Kanske behöver medicinsk hjälp nu. Är jag i ett sådant läge verkligen?
Ska försöka till det yttersta att klara det på "egen hand".
Låter så högt att jag inte riktigt är säker på om de är i mitt huvud... Kanske står bakom ryggen på mej?
I köket?
Under sängen?
Gränsen till galenskap känns oroväckande nära nu..
Skrattar gör de oxå!
De är fan överallt och gapar på och OM mej!
Kanske tar ett piller... Två? 5 kanske? 100 gärna!!!!
Nej, ett får det bli... Om jag inte lyckas själv...
Koncentrerar mej på Melvin. Han snarkar. Låter skönt...
Ända tills de Gör sig hörda även igenom honom!
Nej, nu jävlar får det fan räcka!
Nu blir det EN medicin sedan sängen.
Tur att jag ska till Gunilla i morgon.
Hoppas på en parkering så jag slipper bli hysterisk för det oxå.

Kram , Puss

Ät SNOR!

Jag är besviken!
Så äckligt missnöjd..

Förra veckan köpte jag ett paket KRÄFTOR.
Tänkte att jag skulle "pigga upp" och "överraska" mej själv någon dag då jag är rätt "avig" nu.

Idag var det dags!
Tog upp kräftorna, tidigt i morse, för att de skulle hinna tina till kvällen då jag skulle ha "självmys".

Så var det dags!
klockan var 19.24 och jag öppnade plasten, ställde fram pappersrullen (blir ju sulligt och kladdigt som bara den), satte mej framför "halv åtta hos mig" och högg in med tron om att få uppleva äkta njutning!

(Kan vara lämpligt att tillägga, för den som inte förstått det; jag ÄLSKAR kräftor)

Vad händer då???
-Kräftorna smakar SKIT!
Jag har, många gånger, ätit kräftor med folk som har klagat: "De är för hårda", "smaklöst", "för mycket rom", "för små", "för lite smak" osv.
Aldrig någonsin att JAG inte har gillat kräftorna!
Nej, jag älskar dem alla - stora som små, hårda som mjuka osv.

Men idag smakade dem helvetiskt illa!
Inte nog med det, konsistensen var som snor också!
SANT!
Jag har aldrig varit med om maken till vidrigt!
Det måste ha varit fel på dem..

Med inställningen att "jag ÄLSKAR kräftor, skulle FAKTISKT mysa och har sett fram emot detta HELA jävla dagen" så tvingade jag mej själv att äta!
ÄT OCH NJUT!
Till slut insåg jag att ingen tanketerapi i världen skulle få mej att tro att det var gott.
Jag märkte hur jag började fantisera om att det vore fan så mycket godare att harkla upp en snorlåma och svälja igen.. Illa...
Stod inför valen:
För första gången i mitt liv - inse att kräftorna var äckliga och SLÄNG dem.
ELLER
Fortsätt fantisera "GOTT GOTT GOTT" - Ligg och spy hela natten och morgondagen (om nu inte magpumpning hade blivit aktuellt)

Det blev alternativ nr 1.
Kräftorna har nu förflyttats till sopen och Själv sitter jag, TokSur och VrålHungrig, i köket för att skriva ner min frustration..

Nu är jag klar.
Kräftångesten har mej, dock fortfarande, i sina klor..

Kram , Puss

Idag är det strålande solsken!
Jag och skrutten (Melvin) ska åka till Garpenberg på rehabilitering!
Ska vara UTE hela dagen!
Skönt!

Idag blir en bra dag!

Kram , Puss

SÖK MED LJUS OCH LYKTA

Meningen med livet är att finna

Glädje

Så att man kan dö med ett Leende på

läpparna

VARNING för psykinlägg!

Hade jag en liten voodoodocka så skulle jag tortera den nu.

Skulle slita och dra i den.

Inte så att den går sönder men nästan..

Skulle placera den mellan tummen och pekfingret för att sedan trycka till...

Hårt, riktigt snuskigt hårt...

Skulle knyta ett snöre runt halsen...

-Dra åt...

Men bara så hårt att luften precis lyckas tränga igenom.

Så blodådrorna sticker ut och ser alldelens sprickfärdiga ut.

Så att ögonen förlorar sin plats i ögongloberna och börjar leta sig utåt...

Efter en stunds lekande skulle jag dunka den lille saten i bordet,

hugga den fem gånger med en penna i magen för att avslutningsvis

vrida nacken av den lille fan och bädda ner den i sängen.

SOV!

Bara den somnar så kan jag, i morgon, "laga" den och hoppas slippa mer tortyr...

Den lilla voodoon skulle vara en "jag".

Det är ju nämligen så att när min "ångest"/"panik" (eller vad fan det nu är)

smyger sig på, utan att på något vis vara artig och förvana mej, så gör det så jävlarns ont!

Jag har blivit så duktig på att träna!

På att "övervinna" när jag känner att det är något "lurt" på gång.

Detta har dock utvecklats till en tävling (mellan mej och mitt inre)!

Ibland gör nämligen "hjärnspökena" allt de kan för att vara extra jävliga och förvarnar mej inte på att de planerar ett "överfall".

Dessa gånger går det för fort.

Jag hinner inte med.

Och ALLT, som har med träning och possitivt tänkande att göra, är som bortblåst och på tok försent.

Jag har mina små knep att ta till när mina NYA och BRA metoder inte räcker till.

Bla:

*Ta ett piller -

smärtan domnar bort och försvinner, jag somnar helt utmattad för att sedan vakna, samla nya krafter och möter en ny dag. (Då denna metod inte är det "lämpligaste" alternativet för min del så ser jag till att ENDAST använda mej av det då orken verkligen har svikit)

*Försöker, på olika sätt, att slå tillbaka -

när det gör väldigt ont i min själ kan smärtan "domna" lite genom att jag medvetet "skadar skalet". Försöker därför tänka att jag utför voodoo på mej själv och på så sätt övervinner den inre smärtan. Det brukar gå sådär kan jag säga....

Usch, detta låter ju helt sjukt....

Har jag sagt att det skulle vara friskt kanske?

Detta är en del av MIN verklighet.

Förr var det min vardag. Mitt liv.. Det var DÅ.

Nu har jag en hel hög med verktyg att ta till och få hjälp av.

För släpade jag, vart jag än gick, 10 ton med ångest och panik.

Nu återstår bara 4.

Jag kan ännu inte ens skymta målet,

Har gått många steg - många återstår

Om jag kisar kan jag nog ändå se horisonten..

Målet- kommer jag att nå dit?

Kanske - kanske inte

Men horisonten skulle jag vara mer än lycklig över att nå - så dit SKA jag!

Kram , Puss

Beslut som innebär succé!

En del människor sitter verkligen och utför ENORMT stora och viktiga uppgifter om dagarna.
Jag bara måste få lyfta fram och hylla dem lite!

ALLIANSEN!
"Alliansen vill skärpa regelverket för snatteri som ska döpas om till stöld.
Det ska bli enklare att gripa brottslingarna och straffen ska bli hårdare."

Om man inte var det innan så BLEV man väl nästan religiös när denna nyhet nådde oss "dödliga"! Vilken LYSANDE IDÉ!
-IN MY ASS!!!
Vad är detta för jävla fjoll!??
Det värsta är att dessa människor tjänar MASSOR med pengar genom att sitta och "klura fram" dessa skitfjolliga "regler"!

WHAT?!
Som att ett jävla "namnbyte" på en brottslig handling skulle göra det så mycket lättare att kunna skärpa straff och "gripa" gärningsmän?!

Är detta en utav de VIKTIGASTE frågorna de har att jobba med?
Var DETTA en hög prioritet på "att-kluta-ut-lösningar-på-problem" listan?
Ska vi vara TACKSAMMA över att det ÄNTLIGEN har bytts namn på "snatteri"?!

Som att det skulle spela någon som helst roll?!!!!
Nej Nej Nej Nej!!!!!
De som väljer att snatta SKITER nog FULLSTÄNDIGT i om det de utför kallas för "snatteri", "tjuvning", "prylbrott", "polisärende", "kiss-my-ass" eller "stöld".

Ska bli roligt att se vad de "hårdare straffen" kommer att innebära...
"Nu blir det TVÅ veckors fängelse istället för EN!!!" (kanske?....)
Håll i hatten när det stormar!
Mes-Sverige med sina mes-lagar kommer troligtvis inte att göra några större förändringar vad gäller detta....(?)
Som tur är har vi ju nu iaf BYTT NAMN! -Vilken SKILLNAD bara DET kommer att göra!

Vilken himla tur att världen välsignar oss med, iaf NÅGRA, välbetalda SNILLEN!


Nu ska jag krypa ner i sängen, dra täcket över huvudet och hoppas på en dröm med innehållet PEACE.....

Sleep Tight!

Kram , Puss

Gud, panik och tvångstankar.

Sjöng på begravning nyss...
Fick reda på att jag skulle sjunga på den i söndags.
Har sedan dess gått och mått skitdåligt.
Jag blir ALLTID så nervös när jag ska sjunga i kyrkan.
Blir helt säker på att det INTE kommer att bli bra.


Jag kommer att tappa rösten, missa text, HELT glömma hur låtarna går, få "kråkor" i halsen som förstör och får det att låta som om jag är en nybliven "målbrottspojk" som försöker att klämma fram någonting som ska likna toner...

Jag har ALLTID varit onormalt nervös när jag ska sjunga i kyrkor (nu menar jag inte bara en stund innan eller samma dag utan jag blir nervös så fort jag har tagit åt mej ett uppdrag).
ALLA har ALLTID sagt att "ju mer du gör det desto lättare kommer det att bli".
-SANT! Så är det ju helt klart... För de allra flesta, men INTE för mej.

Jag har katastroftankar och bestämmer mej VARJE gång för att "detta blir SISTA gången. Ska ALDRIG utsätta mej för denna helvetiska plåga mer".

När jag väl är på plats, och det gäller, märker jag att RÖSTEN FAKTISKT ÄR BORTA!
Melodin är totalt borta och jag har ingen aning om hur jag ska lösa problemet.
Vill bara sjunka under och inser att "nu händer det" det som, faktiskt, ALDRIG har hänt förr kommer att för första gången inträffa NUUUU!!!

Kompet börjar och jag öppnar munnen... Det låter.. Melodin sitter också... Jag sjunger, jag sjunger sjunger sjunger sjunger!!!

När sångerna är avklarade och hela alltihopa är gjort kan jag knappt tro att det är SANT!
Den lyckan och CHOCKEN (för det är precis vad som infinner sig hos mej) är helt obeskrivlig!
Jag är så stolt och jag tycker alltid att jag gjorde mitt bästa och att det blev bra!......Eller?...

Hur det än gick så existerar inget annat för mej än att det var bra!
Jag, som gick in med tankar och vetskap om att det skulle sluta i katastrof och nästintill HÄNGNING av mej tycker givetvis att det var KANON!....

Värst är att denna totala lycka håller inte i sig så länge som jag kanske skulle önska.. en halvtimme kanske, sedan är jag tillbaka i den totalt urkassa självbilden som jag har av mej själv... att jag är en stor katastrof bara...
Varför kan jag inte låta denna lycka och tro på mej själv få fastna?
Kan jag inte få känna mej DUGLIG?
Nej- Jag är KASS men för några få minuter efter att jag har PRESTERAT något så kan jag tycka att jag själv "duger"..

varför då göra detta kan man undra när det ändå till största delen blir ett jätteproblem för mej?
Jo, för att jag KAN faktiskt sjunga, jag ÄLSKAR att sjunga... ALLT, ALL typ av musik.
Jag klarar inte av att jobba eller någonting för att jag är så säker på att jag inte duger.
Men sången, som jag trots allt får ut så mycket av på alla olika sätt och vis, tänker jag fan inte ge upp bara för att mina "hjärnspöken" sparkar, skrattar och slår på mej!

Skulle jag gå efter min känsla, varje gång jag blir tilldelad ett sånguppdrag, och tacka nej.... Då skulle jag lika gärna kunna lägga mej ner och DÖ! That´s IT!

Tror jag på Gud förresten?....
Jag är ju jävligt ANTI gud. Tycker att om han finns och är så himla GOD, som det sägs, så är det ju åt helvete ORÄTTVIST!... Jag är ofta ganska sur på gud...
Hmm... Måste erkänna att jag, när jag har som mest panik och känner som mest oro, kommer på mej själv med att prata med Honom... HOPPSAN!
Kanske tror på honom ändå... Eller på "något" iaf...

Kom att tänka på det när jag åkte till kyrkan idag:
Jag svär som bara fan. Vilket jag inte tänker ändra på heller. (tycker inte att det är så farligt, kalla det dåligt ordföråd eller vad som helst men för mej STÄRKER det det som jag VERKLIGEN vill "förstärka")
Spyr galla på den sk Gud hur ofta som helst för att han "leker" med mej och är orättvis som bara den. han delar ut liv hit och dit som några jävla "gåvor" fast man inte ens har rätt att tacka "nej" till det. (då är det fan ingen gåva heller anser jag)

ÄNDOCK "ber" jag honom att hjälpa mej ibland....
Ja jag vet... Hur går det ihop?
Hur kan jag vara så anti och få för mej att jag inte skulle tro när jag faktiskt gör det?...
har inte tänkt på det förens som sagt jag satt i bilen och "hörde mej själv", i ren panik, be om hjälp att klara detta som var SKRIVET att bli katastrof...

Med facit i hand så gick det ju riktigt bra så vem vet... Kanske att han inte är så himlarns orättvis ändå...

Kram , Puss

Fjortis, Fjolla, Bimbo eller BRUTTA?!

Idag, när jag skulle åka till skogen, råkade jag få syn på: mej själv!
I grön helly Hansen jacka (Gammal skogsjacka som jag fått av morfar),
Svarta, på tok förstora joggingbyxor med muddar som smet åt så att man, klart och tydligt, kunde se mina gamla (något trasiga) RIDSKOR,
mössa med TOFS (under mössan "gömdes" mitt hår i en stor knut oxå), tiokronors FLEECEHALSDUK (GRÅ. köpt på rättpris!), och svarta vantar.

Där stod jag redo för att åka till Garpenberg och träffa gruppen som jag har börjat i.
jag fick en smärre chock när jag insåg att jag helt har tappat intresset för mej själv!
Hur kan jag vara så fokuserad på min VIKT när jag skiter fullständigt i vad jag sätter på mej, om jag glömmer att borsta håret, att jag har färger på mej som helt och hållet skär sig mot varandra, mm...?!

Nog för att jag "bara" skulle till skogen....
Men vid närmare eftertanke insåg jag att jag ALDRIG bryr mej. Går typ ALLTID i mjukisar och "skruttkläder". Trivs i det...


HJÄLP!
Jag kom då att tänka på tiden då det var LIVSVIKTIGT att vara sminkad, fixad i håret och "snygg" för att över huvudtaget kunna lämna "flickrummet".

Tiden då folk skrek "fjortis", "bimbo" och "fjolla" efter oss brudar vart än vi gick.
Vart har den tiden tagit vägen?
Insåg att det inte finns NÅGON som, idag, skulle se mej och, ens i sin vildaste fantasi, tänka "fjortis" eller "bimbo"...

Nej nu har jag blivit en ointressant KÄRRING (vid 22 års ålder) som NJUTER av att ha kommit förbi den hysteriska utseendefixeringen!

Fan vad skönt!
Jag är den jag är och sätter på mej det jag trivs i. Punkt slut.... WHAT?!
Redan?!

Neeeeeeeeeeeejjjjeeeeee!!!!!! INTE BRA!
Jag är inte REDO för att bli TANT ännu!

Nog för att jag har något "tantiga" vanor och idéer för mej som jag faktiskt trivs med och inte alls tänker ändra på, men jag kan väl inte släppa på ALLT redan?!
"fjortis" och "bimbo", är det någonting att sträva efter att bli kallad?
-Nej, men det var lite halvchockerande när jag insåg att den tiden är förbi 0ch har så varit, i en längre tid, utan att jag ens har lagt märke till det..

Men att gå raka spåret från "fjortis" till "kärring" känns lite VÄL tycker jag...

Personligheten, om man är "fjortis" eller "kärring", sitter verkligen inte i kläderna! Med detta inlägg har jag verkligen fått det att verka så. Gud så ytlig jag är!!!!

Jag tänker tillåta mej att vara lite ytlig just nu. Det var ju det min lilla tankeverksamhet råkade handla om idag.

Jag VÄGRAR att känna mej som en "tant" eller "kärring" redan! Ska bli ändring på det så från och med NU kallar jag mej för "BRUTTA"!

Kram , Puss

Komiskt eller Skrämmande?

Jag vet inte om det är komiskt eller skrämmande...
Min kropp lever just nu loppan och roar sig med att driva med mej dagarna i ända.
Jag har gått upp i vikt,
Jag SPRINGER i full kareta förbi allt som har med speglar att göra,
Ibland, när jag behöver underhållning ställer jag mej och beskådar spegelbilden.
-Det kan vara rätt kul.
Känns som att jag är i ett sådant humoristiskt spegelhus där speglarna har konstiga vinklar som förvränger den sanna spegelbilden...

För sanningen är väl att jag inte ser ut sådär?...
Nej, det är nog tokiga vinklar, konstigt ljus... Jag gör mej nog till.... eller????

Skojar kläderna med mej också?... Dem får jag ju inte på mej utan att bli blå i ansiktet av andningssvårigheter... Kul! Vilken humor mina saker och pryttlar har!
Ha ha. ha... ?

Sanningen är att jag, på alla tänkbara sätt, försöker hitta på lösningar och förklaringar till att jag kan ha gått upp så mycket som jag har gjort, för jag är VERKLIGEN stor nu.
Tyvärr så kan jag nog inte skylla på dålig spegel, konstigt ljus, eller ngt annat.

Min våg har till och med slutat fungera. Den gav nog upp hoppet om att någonsin få mej att väga under 70 pannor igen..

Jag har nu, trots vågbrist, varit säker på att jag väger långt över 85.
Då jag har bestämt mej för (och faktiskt redan börjat) att ta tag i detta nu så tog jag mod till mej och klev upp på mammas våg igår... 76.0 kg....(????)

Fattar INGENTING! Driver DEN också med mej?!
Om jag bara vägde 76 så skulle det väl inte vara så svårt att se ok ut i kläderna som jag har???
Då skulle jag väl inte se en 15 barns mamma stå och skratta åt mej i spegeln?

Eller har jag fått en helt förvrängd självuppfattning?
Nog för att jag HAR gått upp, men är det kanske inte SÅ illa som jag själv ser det?...

Hmm....
Tänker alldelens för mycket på detta just nu känner jag. Försöker låta bli och många gånger så TROR jag inte att det har någon fokus i huvudet trots att det uppenbarligen har det..

Igår t.ex, ringde det på dörren.
Genast tänkte jag att "NU kommer Green Pece hit för att de har fått larm om en strandsatt val som befinner sig i MIN lägenhet som de nu måste rädda".
Allt detta gick ju verkligen snabbt men på väg till dörren hann jag fundera över hur i hela friden jag skulle förklara det för dem...
Att det bara var jag. Ingen val som behövde tas här ifrån...
Att jag klarar mej själv och skulle dö om de inte förstod, utan tag mej till något iskallt hav och dumpade mej där med tankar som att de hade gjort ett mycket gott jobb....

Jag öppnade dörren och utanför stod en person som ville "låna lite mjöl"...(?)
Det tog mej faktiskt några sekunder (måste ha sett ut som ett enormt frågetecken som typ har ALLA skruvar lösa) innan jag kom "tillbaka" till verkligheten och kunde medge att jag hade mjöl som jag mer än gärna delade med mej av...

Efter detta kunde jag inte annat än le och skratta lite tyst åt mej själv och min livliga fantasi...
Den förgyller min vardag samtidigt som den skrämmer skiten ur mej ibland och kan såra mej till en syndaflod av tårar.

mmmm. Försöker att se det lite positivt och är då faktiskt, måna gånger, glad över att vara den jag är.
Skulle bara uppskatta om jag, snart, kan få full kontroll på mina "tankar" och min "självbild".
Om jag, snart, hittar det där "mitt i mellan" så att jag kan börja vara som folk helt och fullt!

Jag VET att det inte finns NÅGON som lever ett "spikrakt" liv helt utan toppar eller dalar (tack gode gud för det, den människan skulle ha det för himla trist...).
Det jag menar är att Topparna och dalarna inte får vara FÖR långt ifrån varandra.
Man ska väl, trots humör och dagsform, iaf känna sig som en och samma person............... ?

Kram , Puss

Grannen från HELVETET

Först tänkte jag börja att upplysa om att det är ISkallt ute!
Var ute på prommis med Jenny och vovarna och, trots suuuupertjock jacka, så höll jag på att förfrysa...
De har sagt att det skulle kunna komma snö (!!!!) i morgon, vilket INTE skulle göra mej förvånad!
Däremot tänker jag då gå i ide och VÄGRAR komma fram igen innan våren faktiskt behagar komma hit på RIKTIGT!
"Snälla, kära vår! Kan du tänka dej att köra hit snart? Det skulle verkligen uppskattas, inte bara av mej, utan av MÅNGA! Tack på förhand och VÄLKOMMEN!"

Nu till min djävulska granne.
Jag tyckte faktiskt synd om honom till en början.
Men han har helt tappat fotfästet och verkar inte ha några som helst tankar på att ändra på det!
Slut på "tycka synd" och "medlidande" från min sida.
Med mordhot, förargelseväckande beteende, hemfridskränkning (heter det så när man åker hem till någon fast man inte är välkommen?), mm. så kan jag inte ens förstå varför han inte sitter innanför lås och bom..

Hur som helst, vaknade TIDIGT SOM FAN i morse av att det var fullt ös inne hos honom på stereon.
Inte FÖRSTA gången det händer...
Blir så förbannat irriterad!
Nu jobbar ju inte jag, men det finns det andra som gör!
Inte är det någon som törs säga till honom heller då han är så läskig...
Bläää vad jag gnäller...
Känns lite bättre faktiskt när man får "gnälla ur sig"...
Jag är ganska bra på att gnälla i perioder. Det är minsann ingenting som jag behöver träna på.

Nu ska jag åka hem till min lilla mamma och träna på en sång.
Sedan behöver jag handla.. läskigt...

Kram , Puss

FlugFår, UFO eller Igelkott?

Nu har jag, TVÅ kvällar i rad, hört någonting, som för mej är mycket märkligt.

Jag har varit ute med Melvin och hört ett ljud som kan förklaras som ett Får som sitter och "bräker" inuti en enorm jätteFluga.

Ljudet flyttas, fortare än ett flygplan, till olika ställen.

Ibland på backen, ibland i ett träd, ibland i rörelse...

Jag är antagligen oallmänbildad och fattar inte att det är en fågel, igelkott (som klättrar i träd och rör sig fortare än blixten....?) eller ngt annat helt vanligt djur.

Kan ändå inte rå för min överspändhet och att mina tankar börjar bli galna över att inte veta vad detta är...

Måste ta reda på det. I morgon får det bli.

Nu är det läggdags.

God Natt!

Kram , Puss

Från sol till Bitter

Vaknade i morse. Solen sken och någonting sa mej att det skulle bli en bra dag.
-Hade vaknat på "rätt sida".

Åt en mycket bra frukost för att sedan ta med vännen Jenny ut på en lång prommis med vovarna.
1h och 45 min var vi ute! -Kanonskönt!

Eftersom jag helt och hållet har "släppt iväg" mitt liv ett tag nu igen (brukar inträffa periodvis...) så har jag, för några dagar sedan, kommit till det stadiet där jag med bestämdhet
beslutat för att "fånga upp" det igen...

Nu sitter jag här och funderar...
Innebär det att jag MÅSTE äta så himla regelbundet?
När jag för EN GÅNGS SKULL inte känner hunger...
Jag har inte gjort annat än ätit och proppat munnen så full att jag nästan kvävts under den senaste tiden..
Jag äcklas av mitt eget beteende och får, på något vis, för mej att jag redan har ätit för de närmaste två månaderna...

Nu har solen gått i moln. Jag tycker inte om när den bara försvinner. .
Har den visat sig en stund under dagen är det väl jävligt taskigt att bara gömma sig igen?...

Jag är sur...
Inte är jag hungrig heller...
Det är matdags...

Jag vet Vet VET VEEEET att man ska äta bra och regelbundet för att gå ner i vikt och för att kroppen och psyket ska må bra.
(Nu mår ju jag SKIT i psyket lika ofta som man slår på och av en stereo eller ngt (kanske gud sitter med en "på och av knapp" och leker med mej där uppifrån...(?) ) Så det var ju redan kört...)
Men idag har jag ätit en kanonbra frukost.
Eftersom jag INTE är hungrig så känns det skit att äta igen.
Har varit på promenad också så det känns skitlöjligt att stoppa mat i munnen som jag inte ens vill ha eller känner att jag behöver just nu.

Näpp, det där är INTE jag!
Det är mina bedrövliga "hjärnspöken" som jävlas med mej.
De gör ju det i bland.. Ganska ofta faktiskt, om olika saker. Stora som små.

Jag VET, att jag verkligen ska äta regelbundet och vettigt nu när jag ÄNTLIGEN lyckas ta tag i detta, och nu när jag äntligen har blivit av med det där HYSTERISKA suget som jag nästan har kunnat DÖDA för...
Men jag kan erkänna att det är jobbigt när jag hela tiden måste föra denna ständiga diskussion med "idioterna" i mitt huvud som är helt IQ befriade.
Jag är säkerligen hungrig nu.
Har ju inte ätit sedan frukosten så jag är troligtvis helt tom.
Kan tänka mej att det är skillnaden mellan den sjukt hysteriska "JagMåsteÄtaHelaTiden" känslan och den vanliga "hungern" som jag inte riktigt lärt mej att förstå och känna igen ännu.

Hur som helst så känner jag mej starkare än mina "hjärnspöken" idag och tänker därför gå på förnuftet och äta lite mat nu..

Kram, Puss

Fel av mej

Trodde att det skulle gå att "flytta över" mina gamla inlägg hit. -Tji fick jag.
Gick inte alls....

Eftersom jag bara har haft den förra bloggen i några dagar endast så tyckte jag att jag kunde ta med inläggen...

Ja ja, tanken är tydligen att man ska ha fantasi och skriva NYA inlägg. får ta och göra det då.

Pga "bloggbyte" kommer här ett flöde av inlägg...

Jag har bytt ut "blogg.se" till denna variant då jag tycker att "blogg.se" är alldelens för krånglig för mej.

Jag tycker att det är viktigt att bloggen blir personlig och hoppas därför på bättre lycka nu.

Kommer att flytta över mina gamla inlägg till denna blogg.