Pyssel med dåligt tålamod

Hmmm... Idag har vi "pysslat" på rehabiliteringen.
Antar att det var "nyttigt" för min del då jag kände att det var en sån "enkel" vardagssak som ändock framkallar djupa veck i pannan, aggression och "jag-vill-bara-döda-eller-i-alla-fall-SKADA-någon/något-nu" -tankar hos mej.

Vi skulle nämligen så frön.
Har inte ALLA hört det att blommor och växter skall skötas med "kärlek" och "känsla"?
CRAP!
Jag har ingen som helst känsla eller kärlek för blommor och sådant.
Kan inte ens få en KAKTUS att överleva... SANT!

Jaja, tänkte inte vara hopplös utan bestämde mej för att det nog inte är så svårt.
Intalade mej själv att bara jag smockade i lite jord i en kruka, slängde ner en nypa frön, viskade lite "kärleksfullt": "Jag älskar er jättemycket mina kära frön" och avslutade med att hälla på lite vatten så skulle jag nog få till en bra sådd.

Pytts!
Så var det ju INTE!
Näpp, det skulle minsann hävas i lite jord som i sin tur skulle plattas "lagom" hårt, sedan skulle fröna läggas i ETT och ETT, med ett "lagom" långt MELLANRUM (Fatta vilket PILL!)!
OBS!
Fröna skulle INTE TRYCKAS ner heller!

Sedan skulle man avsluta med att lägga ytterligare ett lager jord PÅ fröna och vattna en "skvätt".
Ah, när JAG vattnade flöt ju mina frön upp!

Hmmm... vet inte om det var min ADHD som gjorde sig påmind där men ett litet "frustrationsrus" upptäcktes inom mej och promenaden som vi sedan tog i skogen på ca 1,5 timme var, för min del, riktigt nyttig...
Nej, pillgöra, koncentration och noggrannhet har jag svårt för... Mer övning där tror jag..

Jag och Melvin ska på hundkurs idag kl 18. Första gången.
Blir kul.
Värst är att vi är helt slut efter dagen både jag och han...
Får se. Vi blir nog inte så svåra att träna kan jag gissa.

Kram , Puss