I grön helly Hansen jacka (Gammal skogsjacka som jag fått av morfar),
Svarta, på tok förstora joggingbyxor med muddar som smet åt så att man, klart och tydligt, kunde se mina gamla (något trasiga) RIDSKOR,
mössa med TOFS (under mössan "gömdes" mitt hår i en stor knut oxå), tiokronors FLEECEHALSDUK (GRÅ. köpt på rättpris!), och svarta vantar.
Där stod jag redo för att åka till Garpenberg och träffa gruppen som jag har börjat i.
jag fick en smärre chock när jag insåg att jag helt har tappat intresset för mej själv!
Hur kan jag vara så fokuserad på min VIKT när jag skiter fullständigt i vad jag sätter på mej, om jag glömmer att borsta håret, att jag har färger på mej som helt och hållet skär sig mot varandra, mm...?!
Nog för att jag "bara" skulle till skogen....
Men vid närmare eftertanke insåg jag att jag ALDRIG bryr mej. Går typ ALLTID i mjukisar och "skruttkläder". Trivs i det...
HJÄLP!
Jag kom då att tänka på tiden då det var LIVSVIKTIGT att vara sminkad, fixad i håret och "snygg" för att över huvudtaget kunna lämna "flickrummet".
Tiden då folk skrek "fjortis", "bimbo" och "fjolla" efter oss brudar vart än vi gick.
Vart har den tiden tagit vägen?
Insåg att det inte finns NÅGON som, idag, skulle se mej och, ens i sin vildaste fantasi, tänka "fjortis" eller "bimbo"...
Nej nu har jag blivit en ointressant KÄRRING (vid 22 års ålder) som NJUTER av att ha kommit förbi den hysteriska utseendefixeringen!
Fan vad skönt!
Jag är den jag är och sätter på mej det jag trivs i. Punkt slut.... WHAT?!
Redan?!
Neeeeeeeeeeeejjjjeeeeee!!!!!! INTE BRA!
Jag är inte REDO för att bli TANT ännu!
Nog för att jag har något "tantiga" vanor och idéer för mej som jag faktiskt trivs med och inte alls tänker ändra på, men jag kan väl inte släppa på ALLT redan?!
"fjortis" och "bimbo", är det någonting att sträva efter att bli kallad?
-Nej, men det var lite halvchockerande när jag insåg att den tiden är förbi 0ch har så varit, i en längre tid, utan att jag ens har lagt märke till det..
Men att gå raka spåret från "fjortis" till "kärring" känns lite VÄL tycker jag...
Personligheten, om man är "fjortis" eller "kärring", sitter verkligen inte i kläderna! Med detta inlägg har jag verkligen fått det att verka så. Gud så ytlig jag är!!!!
Jag tänker tillåta mej att vara lite ytlig just nu. Det var ju det min lilla tankeverksamhet råkade handla om idag.
Jag VÄGRAR att känna mej som en "tant" eller "kärring" redan! Ska bli ändring på det så från och med NU kallar jag mej för "BRUTTA"!
Kram , Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar