Hade jag en liten voodoodocka så skulle jag tortera den nu.
Skulle slita och dra i den.
Inte så att den går sönder men nästan..
Skulle placera den mellan tummen och pekfingret för att sedan trycka till...
Hårt, riktigt snuskigt hårt...
Skulle knyta ett snöre runt halsen...
-Dra åt...
Men bara så hårt att luften precis lyckas tränga igenom.
Så blodådrorna sticker ut och ser alldelens sprickfärdiga ut.
Så att ögonen förlorar sin plats i ögongloberna och börjar leta sig utåt...
Efter en stunds lekande skulle jag dunka den lille saten i bordet,
hugga den fem gånger med en penna i magen för att avslutningsvis
vrida nacken av den lille fan och bädda ner den i sängen.
SOV!
Bara den somnar så kan jag, i morgon, "laga" den och hoppas slippa mer tortyr...
Den lilla voodoon skulle vara en "jag".
Det är ju nämligen så att när min "ångest"/"panik" (eller vad fan det nu är)
smyger sig på, utan att på något vis vara artig och förvana mej, så gör det så jävlarns ont!
Jag har blivit så duktig på att träna!
På att "övervinna" när jag känner att det är något "lurt" på gång.
Detta har dock utvecklats till en tävling (mellan mej och mitt inre)!
Ibland gör nämligen "hjärnspökena" allt de kan för att vara extra jävliga och förvarnar mej inte på att de planerar ett "överfall".
Dessa gånger går det för fort.
Jag hinner inte med.
Och ALLT, som har med träning och possitivt tänkande att göra, är som bortblåst och på tok försent.
Jag har mina små knep att ta till när mina NYA och BRA metoder inte räcker till.
Bla:
*Ta ett piller -
smärtan domnar bort och försvinner, jag somnar helt utmattad för att sedan vakna, samla nya krafter och möter en ny dag. (Då denna metod inte är det "lämpligaste" alternativet för min del så ser jag till att ENDAST använda mej av det då orken verkligen har svikit)
*Försöker, på olika sätt, att slå tillbaka -
när det gör väldigt ont i min själ kan smärtan "domna" lite genom att jag medvetet "skadar skalet". Försöker dä
rför tänka att jag utför voodoo på mej själv och på så sätt övervinner den inre smärtan. Det brukar gå sådär kan jag säga....
rför tänka att jag utför voodoo på mej själv och på så sätt övervinner den inre smärtan. Det brukar gå sådär kan jag säga....Usch, detta låter ju helt sjukt....
Har jag sagt att det skulle vara friskt kanske?
Detta är en del av MIN verklighet.
Förr var det min vardag. Mitt liv.. Det var DÅ.
Nu har jag en hel hög med verktyg att ta till och få hjälp av.
För släpade jag, vart jag än gick, 10 ton med ångest och panik.
Nu återstår bara 4.
Jag kan ännu inte ens skymta målet,
Har gått många steg - många återstår
Om jag kisar kan jag nog ändå se horisonten..
Målet- kommer jag att nå dit?
Kanske - kanske inte
Men horisonten skulle jag vara mer än lycklig över att nå - så dit SKA jag!
Kram , Puss
du är så duktig gumman! e stolt över dig ska du veta!! *stor kram* PS. bättre att låtsastänka att man utför voodoo på sig sjlv istället för att faktiskt skada sig själv juh. Alla sätt som får en att uthärda är bra, även de lite tokiga :) Oh här vet du ju att du har en riktig knasboll till vän, för jag fattar precis :P.DS
SvaraRaderasee you tomorrow!!