Från sol till Bitter

Vaknade i morse. Solen sken och någonting sa mej att det skulle bli en bra dag.
-Hade vaknat på "rätt sida".

Åt en mycket bra frukost för att sedan ta med vännen Jenny ut på en lång prommis med vovarna.
1h och 45 min var vi ute! -Kanonskönt!

Eftersom jag helt och hållet har "släppt iväg" mitt liv ett tag nu igen (brukar inträffa periodvis...) så har jag, för några dagar sedan, kommit till det stadiet där jag med bestämdhet
beslutat för att "fånga upp" det igen...

Nu sitter jag här och funderar...
Innebär det att jag MÅSTE äta så himla regelbundet?
När jag för EN GÅNGS SKULL inte känner hunger...
Jag har inte gjort annat än ätit och proppat munnen så full att jag nästan kvävts under den senaste tiden..
Jag äcklas av mitt eget beteende och får, på något vis, för mej att jag redan har ätit för de närmaste två månaderna...

Nu har solen gått i moln. Jag tycker inte om när den bara försvinner. .
Har den visat sig en stund under dagen är det väl jävligt taskigt att bara gömma sig igen?...

Jag är sur...
Inte är jag hungrig heller...
Det är matdags...

Jag vet Vet VET VEEEET att man ska äta bra och regelbundet för att gå ner i vikt och för att kroppen och psyket ska må bra.
(Nu mår ju jag SKIT i psyket lika ofta som man slår på och av en stereo eller ngt (kanske gud sitter med en "på och av knapp" och leker med mej där uppifrån...(?) ) Så det var ju redan kört...)
Men idag har jag ätit en kanonbra frukost.
Eftersom jag INTE är hungrig så känns det skit att äta igen.
Har varit på promenad också så det känns skitlöjligt att stoppa mat i munnen som jag inte ens vill ha eller känner att jag behöver just nu.

Näpp, det där är INTE jag!
Det är mina bedrövliga "hjärnspöken" som jävlas med mej.
De gör ju det i bland.. Ganska ofta faktiskt, om olika saker. Stora som små.

Jag VET, att jag verkligen ska äta regelbundet och vettigt nu när jag ÄNTLIGEN lyckas ta tag i detta, och nu när jag äntligen har blivit av med det där HYSTERISKA suget som jag nästan har kunnat DÖDA för...
Men jag kan erkänna att det är jobbigt när jag hela tiden måste föra denna ständiga diskussion med "idioterna" i mitt huvud som är helt IQ befriade.
Jag är säkerligen hungrig nu.
Har ju inte ätit sedan frukosten så jag är troligtvis helt tom.
Kan tänka mej att det är skillnaden mellan den sjukt hysteriska "JagMåsteÄtaHelaTiden" känslan och den vanliga "hungern" som jag inte riktigt lärt mej att förstå och känna igen ännu.

Hur som helst så känner jag mej starkare än mina "hjärnspöken" idag och tänker därför gå på förnuftet och äta lite mat nu..

Kram, Puss