*******

172 p av 180 p fick jag och Melvin idag!
Jag är MYCKET nöjd.
Jimmy och hans hund Stella fick full pott!!!
-Vi tar er i kurs TVÅ!! ;o)

Nej, men nu har vi ett litet fint diplom som jag nog ska rama in och hänga ovanför M´s bädd eller ngt.

Kram , Puss

Håll tummarna!

.
Nu är jag i full färd med att förbereda mej för gruppterapin.
åker snart.

I kväll är det dags för slutprovet på "hund-i-hand"kursen som jag och Melvin har gått.
Jag har LOVAT mej själv att inte hetsa upp mej och bli nervös... Erkänner att det är bra pirrigt iaf.
Jag ska, trots allt, prestera och visa att VI är BÄST!... (Nej, det var ju OK att "bara" ha kul också ja...)

Snälla!; Önska oss LYCKA TILL och HÅLL TUMMARNA! . . . . .

Vi ska göra vårt yttersta för att ha roligt och njuta av att få "visa upp" oss lite! ;o)

Kram , Puss

Helikopterbesök

Kan inte påstå att det är VARJE dag som helikoptrar bestämmer sig för att landa utanför mitt fönster direkt.

Men igår hände det!

Var ett jävla oväsen och när jag kikade ut för att se vad som stod på ser jag hur buskar och träd låg som slickade efter backen. -Gräsmattan hade blivit "lndningsplan" för en helikopter.

"ÄNTLIGEN!" Tänkte jag då jag var rätt säker på att det var JAG som skulle kidnappas för att tillbringa resten av mitt liv i total lyx någonstans i Skåne eller så.

Tyvärr var det inte riktigt så.

Ur helikoptern klev fyra grabbar som tydligen inte var ute efter mej.

Nej, de visade sig att det skulle in och käka på HOTELLET som jag bor granne med.

Jahapp, så var det med det.

Men men, man bor ju där det händer saker (-NOT), så detta var inte sååå konstigt i min lilla värld... (därför jag var TVUNGEN att fotografera och skvallra med granntanten om vad/vilka det kan ha varit osv...)

Har firat MORS DAG på värdshuset idag.

Trerätters middag med mor, far, SysterYster, mormor, morfar och farmor.

MysPys och jävligt GOTT!

-Tusen TACK!

Efterrätten *mumms*

Ska skriva lite om Micke och Sofias URTREVLIGA fest också.

Kommer i nästa inlägg. Hinner inte mer då jag ska på körövning NU!

Kram , Puss

Dos promenados!

.
I know!
Kalla mej gärna "hurtbulle"! det är helt OK! ;o)
Jag är jävligt nöjd med mej själv när jag lyckas åstadkomma iaf EN prommis om dagen.
Idag blev det som sagt TVÅ!
(Vi bortser från att jag käkat MC D...)

I morgon blir det grillning och mys hemma hos Micke & Sofia.
Det blir kuligt. Hoppas på bra väder bara.

Tänkte att jag skulle starta min morgondag med en prommis, sedan tänkte jag ta mej hem till mor och far för att utnyttja deras sällskap vid frukostbordet.
Efter det ska jag försöka övertala pappsen att hänga upp min boxningssäck i ngt träd där hemma så jag kan använda den!
Fick den en jul men den har aldrig "kommit upp". -Nu är det dags!

I går var vi ju (VI= rehabiliteringsgruppen) hemma hos Alexandra och boxades på hennes säckar i hennes trädgård.
Var otroligt effektivt må jag säga och jag fick verkligen "blodad tand".
När jag faktiskt har en egen säck så ska den banne mej användas oxå!

Kram , Puss

Go With The Flow! Tecken eller ej!?!

.
Just nu befinner jag mej i ett ganska "neutralt" läge (tro det eller ej!).
-Alltså varken hyperglad eller vråldeprimerad.
Skönt på ett sätt men också jävligt tråkigt. Är det detta som kallas "normalt"?
Isf tycker jag nog att det normala är ganska trist . . .
Inte för att jag tycker att det är sådär skitkul att vara kolsvart och bara önska mej ifrån detta jordeliv, eller- att det är så väldigt hälsosamt att vara så över"energisk" och fylld av hyperLycka, inspiration och "galenskap"..
Detta är ju tillstånd som jag oftast pendlar mellan att vara i. - Antingen Eller liksom...
Men som sagt: just nu bara "ÄR" jag på ngt sätt...

Det värsta med mitt nuvarande "läge" (som jag egentligen får för mej att jag ska sträva efter att vara i) innebär tydligen att jag inte vågar ta tag i viktiga beslut och uppgifter.
Jag har försökt "analysera" "faran" och kommit fram till att det är min rädsla för att "rasa" som hindrar mej.
Ett "ras" kommer ju att inträffa om jag "beslutar" eller "gör" något som jag inte klarar att fullfölja, misslyckas med eller, helt enkelt, gör FEL!

Nej, istället väljer jag att agera "fegråtta"; - Go With The Flow, hoppas att andra beslutar, gör absolut ingenting som ANDARA kan drabbas negativt av vid ett eventuellt "misslyckande", låtsas som ingenting och hoppas att saker löser sig av "sig själva", Ja- jag helt enkelt "bara följer med".

Detta STRESSAR mej ENORMT jävla mycket samtidigt, då jag absolut inte kan känna tillit för någon annan än mej själv. Låter ju jävligt egoistiskt och må så vara.
Önskar verkligen att jag kunde släppa lite på detta och tillåta mej att tro på andra människors förmåga att också "lösa/ordna" saker.
(Bör tilläggas: Jag och min psykolog jobbar en HEL DEL med detta då det omöjligt går att leva ett helt liv med ENBART sig själv som enda trygghet och ALDRIG känna ett 100% förtroende för någon annan.)

Jag är verkligen EXPERT på att prata mot mej själv.
Har det inte redan märkts så kommer det garanterat att märkas..
(Antar att det är för att jag är så otroligt "kluven" i mej själv att jag helt enkelt inte vet vad jag tycker och tänker alltid)
T.ex: Jag är ju så FÖRBANNAT RÄDD för att MISSLYCKAS!
Samtidigt som jag försöker förespråka FÖR att vi ska börja VÅGA och TILLÅTA oss själva att misslyckas!
Att misslyckas är ju ett sjuhelvetes bra tecken på att man har VÅGAT!
ALLA får misslyckas utom jag!
Då kan man tänka att: "fan, det är ju uppenbart att hon vill det för att själv framstå som duktig".
Så är INTE fallet!
Nej-för det första så "misslyckas" man oftast inte när man tar sig för med något (saker kan bara få en liten annan "utväg" än planerat ibland),
för det andra så blir jag ofta "avundsjuk" på människor som VÅGAR pröva/upptäcka/agera (vilket inte inte INTE betyder att jag skulle känna mej själv som ngt "bättre"-tvärt om!).

Ellerhur låter det sunt?! Jodå, jag kan och jag VET, men när det väl kommer till kritan så vågar JAG likförbannat INTE.
Någon gång, jag säger inte att det kommer att ske inom det närmaste, men någon gång ska jag faktiskt försöka att ägna en hel vecka åt att bara göra saker som faller mej in. -Utan att vara rädd för misslyckanden. Jag ska göra saker som nästan kan framkalla misslyckanden för att känna att det är helt ok att inte alltid vara "perfekt".

Hur som hellst- Denna "neutralitet" som jag nu känner är ganska monotom.
Tänk er själva - att alltid pendla mellan OXFILÉ eller BLODPUDDING (vilket jag anser är världens äckligaste bukfyllnad) för att, helt plötsligt, sitta med en portion PASTA!
Hur sak man då veta om pastan är god eller äcklig?!
Den blir ju då alltså INGENTING- varken eller- bara konstig och "anonym". . .

Så känner jag mej nu.
Sitter och funderar på om det är ett gott eller ont tecken.
Bestämde mej för att det nog inte är något jävla "tecken" alls - det bara "ÄR". . .

Kram , Puss

Svar på nytt CELLPROV

.
I februari var jag och tog ett cellprov vilket visade sig vara positivt.
Jag hade alltså cellförändringar.
"Cellförändringar" kan även vara ett "virus" som kroppen läker bort av sig själv,
därför skulle jag göra ett nytt prov.

För ca 3 veckor sedan gjordes alltså ett nytt prov.
Fick svar idag - FORTFARANDE CELLFÖRÄNDRINGAR!

Grattis till mej!

Min hjärna, som för övrigt gör allt för att mina dagar ska fyllas med diverse "brydderier", får nu ÄNNU ett ämne att lägga till i "att-oroa-sig-idiot-mycket-över" listan!

Jag får ju iofs YTTERLIGARE tillfällen till att ÖVA på mina "trevliga" "GYNrepliker" som jag ägnade ett helt inlägg om för några veckor sedan..
-Ja, jag kommer ju att bli proffs på detta, något lössläppta, "sära-på-benen" beteende innan dessa turer är gjorda verkar det som.
Får se det positivt.. (?)

Nej, allvarligt talat - Gud och Fan vad himla TRÅKIGT detta faktiskt känns!

Bitter-Fittan har nu ännu en anledning till att mata egensinnet!

Nu ska jag krypa ner i sängen.

*NattiNatt*

Kram , Puss

*********

Jag städar.. -STORSTÄDAR faktiskt, om man ska vara exakt.
Eller ja, just nu har jag tagit en liten "paus". Det är ju så förbannat tråkigt!
Är dock VÄLBEHÖVLIGT nu om jag inte vill att det ska börja "växa" här inne då (vilket jag INTE vill).

Igår badade och klippte jag Melvin.
Han blev som en liten silkesvante. JÄTTEFIN!

Försöker nu TVINGA mej själv att skriva ngt viktigt och intressant för att kunna ha rätten att "förlänga" denna paus en aning.
Därför har jag absolut INGENTING att skriva om. Helt tomt...

Lika bra att återgå till städet.
Melvin kanske behöver gå ut och kissa först!?... eller nej, han behöver inte gå ut en gång varje kvart... Fan också!

Kram , Puss

Ny Psykolog?

.
hmmm...
Har precis gjort en låtlista till morgondagens spelning.
Ja, vi ska faktiskt spela i morgon.
Jag brukar skriva massor med "panikinlägg" inför spelningar då jag brukar vara skitnervös inför både det ena och det andra.
Dock inte denna gång...
Nu sitter jag nästan och blir nervös för att jag INTE är nervös...

Jag längtar faktiskt efter att få riva ur mej lite skit i morgon.
Har varit ganska turbulenta dagar nu så jag har en hel del "känsloenergi" att "spy ur mej", vilket jag i morgon får möjlighet att göra i form av musik.
Blir skönt.

Idag, imorgon med förresten, hade jag tänkt att bli RIK på hästarna.
Spelade en dagensdubbel idag och passade även på att fylla i ett V75 system tills i morgon.
Dock har vi ju "gig" så jag kommer inte kunna kika på loppen..
kanske finns någon i publiken som har koll på hur det gick. Kan ju fråga. :o)
Med mikrofon i handen har man ju möjlighet att göra sig hörd på alla sätt och vis.
Det ska man väl utnyttja?...

Har varit hos "G" idag (psykologen).
-GUD vad vi sitter fast!
Nu har jag nog fått det mesta som hon har att erbjuda.
Känns som att jag sitter fast i en lerpöl med henne nu och hon kan inte hjälpa mej loss..
Kanske dags att gå vidare?

Gissar att hon känner lite lika då hon faktiskt lade fram ett förslag till mej idag:
Jag skulle kanske börja hos en ny psykolog i Hedemora då jag ska gå MBT-behandling där?..
Vore enklare för mej och Gruppsykologerna då de ska samarbeta med den individuella psykologen också.

Hon sa även att vi, isf, skulle fortsätta vår kontakt men kanske typ en gång i månaden.
hon skulle alltså inte LÄMNA mej, utan finnas där hela tiden IFALL jag inte skulle känna mej trygg med dem i Hedemora.
(Det har ju hänt förut)
Kändes JÄTTEBRA!

Ringde Hedemora direkt och de skulle ordna med en psykolog åt mej där.
De tyckte att det verkade kanonbra då det blir så mycket lättare för oss alla på det viset.

"Hannaskräck" som jag har, var jag ju TVUNGEN att upplysa om att henne skulle jag ABSOLUT INTE ha för våra allas säkerhet. (sa kanske inte PRECIS så men jag MENADE så. . . )
Svaret jag fick då var att henne skulle de absolut inte sätta mej hos.
Det var "AC" (Gruppsykologen) FULLT medveten om! *pust*

Tack och bock!
Då känner jag mej lugn men förväntansfull!

Lördagen den 29/5 ska Deep Valley spela i Fäggeby.
VICAN; ska vi gå?
Kan ha tjejmys på kvällen och sedan gå över dit?
Du vet ju hur jag är så det kan hända att jag "svänger" igen och inte alls orkar.
Som det känns nu så vore det supermys!

Kram , Puss

Åskhumör

.
I dag ska rehabiliteringsgruppen ut på utflykt.
Långprommis och korvgrillning . . .

Jag känner mej rätt "nollställd"
så detta skulle kunna bli bra.

Hoppas egentligen på en rejäl åskdag . . .
Det skulle göra susen för min egen "urladdning".

Har gärna utflykt i åska!

Kram , Puss

X-psykologen från HELVETET!

.
Nu har första gruppmötet varit.
1,5 timmar kommer varje sittning att vara! Skönt då tiden går på tok för fort när man har tusen saker att säga!...
Denna gången och de närmsta gångerna kommer vi att mest få information om vad MBT är och lite sånt.
Verkar helt ok hittills tycker jag.
Jenny fick in en skithärlig fullträff när en av ledarna, på slutet, frågade om vi hade "frågor eller funderingar så här långt". Snabbt som fan tar hon sats för att slänga ur sig: "När börjar vi på RIKTIGT? Alltså, jag menar, NÄR får VI börja prata?!"
Hon är så lik mej!
Här skäms vi inte för att dela med oss och säga vad vi tycker!
Det som är mest komiskt är att även då detta var första gången och det satt tre ljus (de var lite tysta och antagligen något nervösa då det var första träffen) på andra sidan bordet så pratade jag och Jenny en HEL DEL... Frågade mycket, tyckte och tänkte...
Jag hoppas att de två ledarna kan "styra upp" oss lite och hejda oss då vi båda har en förmåga att prata lite "väl" mycket då vi väl kommer "igång"...

Gissa vad då?!
På väg från väntrummet till grupprummet passerade vi Hannas rum (Hanna=min X-psykolog. Hon som "lämnade" mej hastigt och lustigt mitt i den mest hungriga kvicksand).
Jag borde ha låtit bli men jag KUNDE inte motstå att slänga in ett ögonkast i förbifarten.
-Där satt hon på sitt feta arsel och "FUL-LOG" åt oss då vi knatade korridoren fram.
Hon hade ett leende som jag förut ÄLSKADE. Super snällt och mjukt "SNÄLL-LEENDE" som jag, förr, blev alldeles lugn av.
Nu var det FULT och FEJK! JÄVLA TÖNTKÄRRING!

Dock tog det mej ca 1 sek att passera hennes skitrum men jag han ändå fantisera om att jag for in till henne som en orkan, tog ett grepp om hennes hals samtidigt som jag ruskade om hela människan och skrek att jag hatar henne och att hon kan dra åt helvete.
Det var en ren fantasi, dock en HÄRLIG sådan, och jag känner mej väldigt tillfredsställd med att hon, helt säkert, såg just det i mina ögon.
Hon såg garanterat vad jag tänkte och jag hoppas att det är det SISTA hon tänker på i kväll innan hon somnar! DEN DU DIN PÅLÄSTA MERITKOSSA!

Nej, nu till gårdagen.
Tog en morgonprommis med Melvin då de rinde från psyk och meddelade att tiden som jag hade hos IMA kl 11 var inställd.
Jahapp.
Tog Jenny och hundarna med mej till sjön där vovvisarna badade och myste som galningar.
Det var myspys och det är helt underbart att man faktiskt kan prata om ALLT med henne.
Kändes mycket lättare efter allt när vi hade haft vår lilla sjöutflykt och jag kände mej lugn av att den skitjobbiga "svackan" verkade ge med sig lite allra redan.

Väl hemma igen kom allt tillbaka, helt utan orsak och som från ingenstans.
vart svinjobbigt och då jag stod i duschen när det hände fick jag lov att greppa tag om "väggkäppen" (vad heter den saken som man fäster själva duschspruten på?) för att inte "kramperna", som framkommer i kaoset, skulle få förvandla mej till en tvättsvamp.

Med hällregn från ögonen och "kramper" i mage och bröst bestämde jag mej för att jag SKULLE åka till Vican.
Vi hade BESTÄMT det och det var så jävla längesedan vi träffades.
Ilsken som jag var, över att inte kunna hejda mej från att vara bitter, fokuserade jag på att ta mej dit.
Ögonen hann "regna" en sväng till i bilen (NATURLIGTVIS verkade det vara någon typ av stafett i sorgligaste låtar på ALLA radiokanaler just under de 5 min som det tar mej att köra dit) men jag fick bukt på det hela.
När jag fick syn på valparna höll det på att skita sig igen!... De var så SÖTA och jag blev alldeles rörd!
Som tur är så gråter jag INTE inför NÅGON om det inte är absolut omöjligt att hålla igen och jag ABSOLUT inte kan gömma mej någonstans.
Vickan själv är störtskön så hela hon lättade upp mitt inre ganska omgående bara jag såg henne.

Gick bra. Hon gjorde negerbollssmet under tiden som hon säkert samlade på sig en hel del skavsår i öronen av mitt "tugg".
Vi drack latte och åt smeten direkt ur bunken, myste med valpar och hade det gött!
Tiden gick och återigen kändes det lite lättare.

Väl hemma blev det mer och mer påtagligt att det som kändes "bra" bara var tillfälligt.
Orkade inte hålla på att tjura mer så jag bestämde mej för att avsluta dagen och krypa till kojs.

-Gick INTE att sova.
Tillslut hände något som inte händer ofta; jag kände ett enormt behov av att tala om för någon att det pågick ett rent HELVETE inuti mej.
Ville INTE ha sällskap, ingen tröst, inget medlidande ville inget annat än berätta att det var TUNGT!
Vem berättar man det för mitt i natten utan att stackaren i fråga får panik eller känner ett "tvång" att "rädda" mej eller "lösa" min situation?
Bestämde mej för att Jenny nog skulle förstå, inte gripas av panik utan faktiskt lita på mej.
Trots allt så är vi varandras "yin och yang" just nu, och det gick bra!
Hon tog det precis perfekt! Jag fick ett väldigt tryggt och lugnande svar och jag hade fått dela det svarta!

Efter en liten stund somnade jag och sov HELA natten! TUSEN TACK!

Kram , Puss

Igår....

...var en riktig skitdag!
vaknade och kände hur himla trött jag var av och på allt.
orkade verkligen inte "skynda" mej trots att jag skulle till Garpenberg vilket jag faktiskt mår bra av och brukar se fram emot.
Nej, skrev ett Mail till "K" (ledaren för rehabiliteringen) där jag meddelade att jag kunde komma att bli något sen...

"körglade"runt min frukost (två mackor, (lingongrova) med ost, skinka och gurka) och gjorde några försök till att svälja varje tugga. Smakade skit och omvandlades, mer eller mindre, till kattspyor i munnen.

Efter persen med frukosten gjorde mej redo för att lämna lägenheten.
Innan jag satte mej i bilen gick jag en kortis med Melvin för att han skulle göra ur sig nattens "påsamlingar" innan vi åkte.
När jag gick där, i mitt mörker, kom jag på att det troligtvis var IDAG som vi skulle plantera om våra plantor som vi sådde för ngn vecka sedan!

Har du följt min blogg så vet du att jag har lite svårt för det där med "pill" och "koncentration"...

Detta var INTE vad jag behövde!
När jag precis hade börjat övertala mej själv om att det kanske inte var idag så ringer Jenny och frågar: "eller hur var det idag vi skulle plantera om blommorna?"
-Neeeej, och jag som hade skrivit mail att jag skulle bli sen! Jag hade ju då alltså meddelat att jag kommer och kunde inte stanna hemma heller!

Bestämde mej för att det inte kunde bli så mycket värre.
Tänkte att jag "tar det som det kommer" och FÖRSÖKER att "inte måla fan på väggen" innan jag ens har försökt.

Kom dit, inte ett dugg försent (jag har skitsvårt för klockan! ingen som helst tidsuppfattning. Jag försöker att aldrig ha mer än EN ENDA sak inplanerad varje dag då jag är SÅ RÄDD att inte hinna! Detta är skitjobbigt. Därför så kan EN sak oxå vara för "mycket" när jag har bottendagar. Ibland kan jag ha fler saker men då är jag "SPEEDAD" ska gudarna veta),
Väl där inser jag att solen skiner, det är varmt och det är en sådan dag som jag oftast brukar njuta av och verkligen få ett "lyft" av!
-Inte nu. Nu ser jag inte ens solen. Jag registrerar att den är där, men i mitt synfält är det jävligt "dimmigt". Inga färger. Ibland kan jag tro att solen gått i moln, tittar upp mot himlen men ser att det inte finns ngt moln. Mycket märkligt.

Vi gick en "runda" (runda= när alla berättar något kan vara allt ifrån det som hänt senaste dagarna till hur man känner sig och mår).
När det blev min tur (brukar vara bra på att hålla låda) hörde jag mej själv bara säga:
"Jag är jävligt sur, och så är jag skitsur över att jag är sur".
-Klar. Fanns inget mer att säga.

Innan vi skulle börja plantera gick jag in för att hämta vatten åt Melvin.
Där inne stod "K" och gjorde kaffe.
När jag kom in sa hon till mej:
"Madde, du som alltid är en sådan solstråle och tillför gruppen ett sådant lyft, du kan, med all rätt i världen, få känna dej och vara sur! Det gör ingenting! Vi tycker om dej ändå!"...

Hmmm... jag VET att man får vara som man är där.. Jag vet det. Är ju därför vi är där. -För att vi är lite "instabila"...
ÄNDÅ har jag min jävla mask, som av ren rutin bara SKA på när det är folk i min närvaro. Den klarade inte av att dölja mitt mående igår och ska jag vara ärlig så sket jag i det oxå. Orkade inte bry mej. Hade gett upp hoppet. Var ingen ide att försöka få någon att tro att jag är "trevlig" eller "bra" på något vis. För det ÄR JAG INTE!
Så kommer hon och säger sådär... Det blev liksom svinkonstigt, men jag måste erkänna att ögonen fuktades och hade det inte varit för mitt snabba och kalla "tack", vänd på klacken och gå ut FORT så hade jag nog fan börjat böla.

Ja, det värmde. För det var så innerligt sagt på ngt vis. det kändes verkligen som att hon menade det och verkligen ville säga det till mej. som att det var viktigt för henne. Jag är INTE lätt att övertyga vad gäller sådant.

Planteringen genomfördes. Men med viss möda. Fan vad jag INTE tycker att det är trevligt att hålla på med små och sköra växter. Man ska vara rädd om rötterna, det är typ det som är viktigast ju.
Jag såg inte en jävla ROT på någon av de "plantor" som jag satte om..
Var det något jag sket i så var det väl det också för den delen!
Nu sitter iaf mina ROTLÖSA småstrån i varsin kruka. Tur att de inte fick med sig några rötter. då slipper jag oroa mej för fortsatt växtvård.

När vi var klara med våra omplanteringar så skulle vi plantera om ANDRA blommor också. De skulle sättas i ytterkrukor och placeras ut utanför vårat "tillhåll".
Kände mej så trött och irriterad på allt vad växter och plantering var så att jag bad att få avsäga mej det uppdraget. Det hade blivit kaos. jag hade redan överstigit min koncentartionsförmåga.

Kände hur himla orolig, nervös, irriterad, och stressad jag var. Paniken steg.
Självhatet sköt i taket och jag fick nog.
Tackade för mej och åkte hem vid lunch.
Försökte intala mej att det var mycket bra gjort att åka dit över huvud taget trots att jag är "dimmig". Gick inget vidare. -Jag VET att det var bra gjort!
Det är så det fungerar! Man ska försöka ta sig dit. Man får åka hem efter ett tag om man känner att det "räcker". MÅNGA gör så och det händer mer eller mindre varje gång att någon avlägsnar sig efter halva dagen.
Men nu är mitt egensinne igång och slår på mej för allt! Det riktigt letar efter misslyckanden och saker att "skälla" på.

Nu orkar jag inte skriva mer.
Hastigt avslut men så får det bli.

Kram , Puss

7 åring fick kondom - TACK MC donalds!

.
Kolla denna först:
http://www.norran.se/nyheter/utrikes/article285527.ece

.
Ok.
Jo, visst kan väl även jag fundera på HUR fan de tänkte där...
Men samtidigt, istället för att vara en gnällig bitterkärrnig så väljer jag att se just detta positivt

Det kan ju vara bra att presentera kondomen för våra "barn" tidigt så att de, när det är "dags", liksom redan då HAR ett förhållande till det "ultimata" könssjukdomsskyddet.
Kanske inte ska gå in i detalj på vad en kondom är just i sju års ålder.
Men man kan presentera den som t.ex en vattenbalong!
Perfekt!
Då får de även kunskapen om att man måste vara mycket varsam när man öppnar den.
Annars tappar den sin funktion då vattnet kommer att rinna ur. . .

Åren går och när stunden är inne och sexdebuten ett faktum, kommer ungdomarna INTE att rata kondomen pga att det skulle bli "pinigt" att inte veta hur den fungerar eller hur man ska göra.

Nej, kondomen har ju då varit med i leklådan sedan 7 års ålder. *TaDaaa*

Tack MC donalds för att ni bidrar till färre könssjukdommsfall i nästa generation! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ?
.
**********************************************************************************
.
Jag mår S K I T.
Är jävligt trött på livet just i detta nu.
Orkar fan inte skriva ens.
Går och lägger mej och hoppas på mindre tung dag i morgon.
.
.

*NattiNatt*

.

Kram , Puss

Ras

.
Fan att det ska vara så jävla svårt att hitta lite balans i livet!
Varför ska jag förstora upp små skitsaker till stora katastrofer?!

Varför ska jag hela tiden känna att jag inte räckertill?!
Mitt egensinne har en förmåga att dra ner mej i djupet så fort jag är lite skör...

Fan, jag VET att jag har varit "skör" under ganska lång tid nu...
Känt det då jag varit så himla "uppåt", "glad" och "speedad"...
mmm.... det är så min kropp och själ verkar fungera..
När det börjar luta lite för mycket och greppet tappas allt mer så lägger jag in något sorts skydd för mej själv och min omgivning.
-En "högre växel" som desperat försöker dölja hur tungt det går...
En "högre växel" som ska lura mej själv att tro att allt är suuuuper!

Fel fel FEEEEEL!

Nu kom raset.
Kan erkänna att jag egentligen inte ens kommer ihåg VAD som hände...
Bara att jag ville gå och lägga mej tills jag skulle upp och hämta Daniel för att inte bli allt för trött.
Jag har ju problem och därför är sömnen ENORMT viktig för mej.
"fick inte" gå och lägga mej i sängen för syster då hon tyckte att jag kunde ligga på soffan tills jag skulle hämta honom...
("fick inte" var alltså MIN uppfattning av hur hon uttryckte sig)
Hon ville inte kolla tv själv. Tyckte att jag skulle vara där med henne då hon "skulle offra sitt största intresse (hästar) i morgon för att åka med mej på marknad"...

Ja, stackars syster som skulle offra något kul för att vara med mej... Det ska hon ju VERKLIGEN INTE behöva göra.
Nej, Gud. Kan verkligen förstå henne!
Jag av alla jävla idioter är väl ingen att umgås med!
Stackare! Att jag ens tänkte TANKEN att hon skulle vilja!....

Typ ngt sådant var det.
Alltså, allt hon sa, hur hon sa det minns jag inte alls...
Dessa tankar tog överhanden på stört och jag hörde inte mycket mer av vad hon sa för att mitt eget huvud skrek så mycket och så högt till mej.
Japp, "hjärnspökena" fick typ ett amfetaminryck och blev helt vilda. Skrek, skrattade och hånade mej.
De dansade "ångestdansen" vilket, i mej, gör så satans ont!

Detta är givetvis INTE systers fel.
Jag var redan nära.
Hade inte hon sagt sådär så hade jag garanterat "uppfattat" något annat på ett liknande vis. Raset stod ju i dörröppningen och bara väntade på att få bryta ut.

Nu är jag igång.
Egensinnig och sur.
Hur trött jag än känner mej tänker jag, till den milda grad, vara vaken så att jag, förhoppningsvis, blir så trött när jag sätter mej i bilen att jag kör ihjäl mej.
Lämnar kvar Melvin så att det inte händer honom något.

Daniel kommer att kunna sova hos C så det är lugnt. Behöver inte oroa mej över att han ska behöva frysa ihjäl bara för att jag inte tar mej fram.

Fy fan!
Så jävla lågt och löjligt!
Jag måste verkligen skärpa till mej och inte hålla på såhär! Det är NU jag ska träna och OBSERVERA mina tankar..
Ta tjuren i hornen. Övervinna mina "hjärnspöken".
Jag VET bättre än såhär och jag har kommit LÄNGRE!
JOBBA JOBBA JOBBA! TRÄNA TRÄNA TRÄNA!

Ska ta Melvin med i bilen då jag, för inget i världen, skulle få för mej att vara så destruktiv som jag var innan han fanns med i mitt liv.
Jag vill ju inte det!
Så får det bli.
Han blir med för att hjälpa mej och påminna mej om livet ifall mitt inre skulle ta överhanden och få mej att glömma..

Kanske till och med lägger mej för att ÄNDÅ vila... Kanske INTE... Vet ej..
Träning...
Marknad blir det INTE.
Vill inte.
Orkar inte.
Skäms

Har en käpp uppstoppad i arslet som utsöndrar ett ENORMT självhat.
Hela jag är fylld!

SKÄMS SKÄMS SKÄMS

Kram , Puss

Socialträning!

.
Idag har det väl varit hel fantastiskt väder?!
Jag och Jenny började dagen med en prommis med hundarna.
11.00 drog vi in till Hedemora där det var marknad för att socialträna Melvin (Mej med för den delen).
Jag är så stolt!
Han var helt sjukt duktig! IGEN!
Melvin är INTE van vid sådana tillställningar men fann sig direkt och skötte sig exemplariskt
Jag upptäckte en ny bit i mej själv då vi hade "tränat klart", Nämligen att med Melvin i närheten så blir jag mycket tryggare i mej själv och inte alls lika "rädd" för att möta människor som i vanliga fall.
Vågade till och med PRATA med folk utan att känna en inre panik.

Tro det eller ej men jag fick syn på en tjej som jag inte träffat på SKITLÄNGE!
Hade Melvin inte varit med hade jag gjort en helomvändning eller gått världens omväg för att inte behöva bli sedd och då också tvungen att hälsa och prata.
Nu var ju Melv med så jag gick vidare men inställningen att "hon kanske ser mej, gör hon inte det så går JAG fram och kramar henne".
När jag kommit ganska nära såg jag att hon var mitt uppe i ett samtal med några andra och såg inte mej.
Där gick iaf min gräns oxå, även om Melvin var med.
Är någon upptagen så tränger jag mej inte fram.. Ganska normalt antar jag.

Nu på eftermiddagen har jag suttit ute på balkongen och njutit av solen.
Läst en bok... Underbart!

Daniel ringde och var partysugen. Ville ha skjuts.
Gick in för att pylta på mej lite kläder (då jag inte tänker sätta mej i bilen iförd endast gropiga lår, korta shorts och en tubtop utan BH som skulle få vem som helst att börja tänka på en avocado...(?) jag menar; TÄNK om det skulle bli ngt fel på bilen så jag vart tvungen att kliva ur!?) (vilken enormt lång parentes det där blev... Nu vart det ju en till!... Återgår till "starten") När jag, hur som helst, stod i badrummet upptäckte jag att jag fått färg allra redan! Kul!

Oj, nu måste vi åka!

Kram , Puss

Inget för "kräsmagar"

.

Jaaaaaaaaaa!!!!!!!!!

Telefonen ringde idag... Fick som vanligt akut hjärtklappning när den körde igång.

Blev definitivt INTE bättre när jag såg att det var dolt nummer!...

Eftersom psyk skulle ringa och informera mej om jag fick vara med på gruppterapin eller ej så tog jag mitt förnuft till fånga och svarade.

Det var "AC".

Gissa vad hon sa!?

-Jag var välkommen att vara med i gruppen!

Hon hade mailat med "G" och de tyckte, bägge två, att vi skulle pröva om det kunde fungera!

Jag är så glad!

Tror verkligen på detta!

Onsdag kl 13.30 ska jag vara på plats!

har varit med mamma och syster till Avesta idag.

Vi hade suuupermys!

mamma bjöd oss på fika.

Hon och syster åt något som var OTROLIGT gott men såg förbannat äckligt ut och hade ett ÄNDÅ äckligare namn!

Gissa vad det hette?!

-MOLUSK!!!!

Var bara tvungen att ta en bild...

Detta är då en ätbar "MOLUSK"..

Detta (till synes ÄCKLIGA bakverk) är faktiskt gjort på helt vanlig negerbollssmet. Dock format till något annat än en boll, där även ena änden är doppad i choklad (syns tyvär inte då den delen här är uppäten). Tyckte att denna var kul! Visar bara på min usla, men även sköna humor! -lättroad.

Nu borde jag lägga mej då jag försöker få lite rutiner på min sömn. Känner dock att jag BORDE förklara mitt sätt att uttrycka mej lite.

Skrev ju "Negerboll", vilket numera är strängt "förbjudet". Jag ratar dock detta "förbud" då jag ALLTID sagt "negerboll" men ALDRIG menat något illa med det. ÄLSKAR "negerbollar" och det är verkligen inte en negativ bakelse så jag kan inte förstå varför det skulle vara så OTROLIGT farligt att använda sig av det.

Detta skulle jag egentligen kunna skriva HUR MYCKET SOM HELST om. Det skulle tyvärr ta längre tid än jag har kvar i vakna timmar detta dygn så det går inte. Gör det säkert och gärna en annan gång. Tycker bara att det är VIKTIGT att vi kommer ihåg och tänker på att vi är ALLA olika. Olika på ALLA sätt och vis. Hår, hudfärg, man, kvinna, tro, kroppsbyggnad mm. INGEN är lik någon annan men vi ska fan vara stolta för dem vi är OAVSETT! Om någon tänker hänga upp sig över vissa ord eller andra "småsaker" så är det upp till var och en. Jag väljer att lägga min energi på annat.

*NattiNatt*

Kram , Puss

påminnelse till Mej

.
Tänk att jag har så lätt för att glömma allt som jag tycker om och trivs med!
Dåliga saker och negativa händelser fastnar som klister på minnet....

Var precis ute på en prommis med Melvin.
Det har ju tokregnat, vilket gör mej till en ännu värre bitter-f***a än jag redan är.
Var grått och "blött" ute men den friska luften som uppenbarar sig efter en riktig regnskur är ju ovärderlig!
Åh, vad jag mår bra av den, njuter bara av att andas. Inte nog med att det är friskt som bara den, det LUKTAR ju så gott också!

Då jag gick och funderade på allt och ingenting sprang Melvin i sin egen lilla värld ute på åkern.
Hörde en bil komma så jag ropade på Melvin för att han inte skulle få för sig att hoppa ut på vägen precis som bilen körde förbi.
Han sprang mot mej men bilen kom mycket snabbare än jag hade räknat med...
satte upp handen mot Melv och fick ur mej "stanna"- hoppades att han skulle förstå det där med att stanna fast vi inte har övat det då han redan har fått en inkallning.
vad händer då?!
-Melvin stannar på fläcken, sätter sig och stirrar mej rätt in i ögonen med hans "vad-ska-vi-göra-nu-blick", jag står på vägen och stirrar tillbaka när bilen vevar ner rutan för att i förbifarten säga: "vilken duktig hund!".
Bilen rullade vidare och jag kände hur jag log med HELA ansiktet!
Slog nästan huvudet i himlen för att jag växte så mycket av det där!

Ja, eller hur är han HELT fantastisk!?

Blir så stolt!
Detta är självklart helt ointressant för alla utom mej att läsa.
jag måste dock skriva ner det för min egen skull nu då jag vet att jag kommer att glömma denna enorma stolthet och lycka inom kort.
Nu kan jag läsa detta själv ibland och försöka komma ihåg hur glad jag kan känna mej! :o)

Tänk att den kvinnan i den bilen kunde göra HELA min dag på bara två sekunder utan att ens stanna!
Tack för det kära du, vem du nu var...

Kram, Puss

Välorganiserad Garderob!

.
Idag har det ju varit världens bästa städdag!
Regnet har öst ner så man har inte missat ngt ute direkt...

Jag har varit helt bestämd på att det är absolut förbjudet att städa i lägenheten innan garderoberna har rensats (får sådana idéer ibland).
garderoberna har inte kunnat rensats förrän jag har köpt sopsäckar (därför har jag då undvikit att köpa sopsäckar...)
Idag har ju dock Gud och alla änglar pissat på oss hela dagen så jag såg ingen anledning alls att skjuta upp mina graderobsplaner mer (förutom sopsäckarna då... ersatte dem med vanliga Icapåsar).

Jag har alltså gått igenom tröjgarderoben idag och vikt alla tröjor så att jag, nu mera, SER vad som finns där i!
Nu törs jag återigen passera garderoben utan att vara rädd för att dödas av dess dörr som av alla "klädpåskjut" gott och väl skulle kunna skjuta upp och ge mej en feting-smäll.
Jag kan även öppna garderoben utan att anfallas av vilda tröjor som bara väntar på att få ramla ut i en stor hög på golvet.
När jag stänger behöver jag inte hålla för med hela kroppen för att snabbt slänga igen dörren (observera SLÄNGA IGEN dörren. Det har nämligen krävts våld för att lyckas med stängning.).
Nej, nu känner jag mej otroligt harmonisk och har redan hunnit öppna garderobsdörren ett flertal gånger just för att njuta av detta undervärk.

Inte nog med det!
Jag har även rensat lite i min "skrubb" (som också använts som garderob men även som ett "jag-slänger-in-allt-som-jag-inte-behöver-nu-utrymme"). Blev STOR skillnad!
Har också SLÄNGT(!!!) TRE par skor!!! (gjorde ingen större skillnad men det var ett sätt att övervinna mej själv...)

Har "byxgarderoben" kvar...
Den är svår då jag VET att jag inte vill göra mej av med NÅGRA av byxorna som finns där i...
Den består dock till största del av SKITSMÅ brallor som jag inte kan ha nu men aldrig heller kommer att kunna få på mej...
ja, det blir ett bekymmer.. Kanske lämnar den som den är och fortsätter låtsas som att jag KAN ha byxorna.. (iaf någon gång)

jo jo, men då är det städning av lägenhet som återstår.
Tyvärr så ska ju jag och Melvin på hundkurs kl 18 så jag hinner inte med städet idag.
Jag är ju sådan som MÅSTE göra klart och ORDENTLIGT om jag påbörjar något.

Men första steget är iaf avklarat!

Kram , Puss

Dessa jävla kvällar...

Kvällarna har börjat bestå av ångest igen. . .

Svart

Tungt

Jag är inte sann..

Jag bluffar mej fram.

Tar skydd bakom masken som så omsorgsfyllt gömmer allt som faktiskt är jag.

Den fungerar bra.

Jag lurar både mej själv och andra under dagtid.

Kvällstid försvinner masken och jag får möta mej själv vilket inte alls är upplyftande..

.

Hoppas så mycket på denna gruppterapi nu..

.

Den terapi jag går i fungerar tydligen så att om jag mår dåligt och har det tungt så får jag tider varje vecka,

känner jag mej någorlunda "bra" när jag är där så blir jag inplanerad ca 3 veckor fram...(!!!)

INTE bra!

Det händer MYCKET på tre veckor... Det kan hända MYCKET på EN DAG!....

.

*NattiNatt*

Kram , Puss

Dansa med smutsråttor och sniffa damm*

.
Piss, skit och prutt
Ät en murkla och bli DAMPrutt!....

hmmm...

Jag VET att mitt ordförråd inte är det bästa, jag VET att jag svär en hel del.
De svarta svärgrodorna har byggt bo i min mun och jag TRIVS faktiskt att ha dem där...

ÅÅååhhhhh, jag är så bitter!!!!
Vet inte varför...

Vaknade i morse och solen sken.
Bestämde mej för att det skulle bli en SJUHELVETES BRA DAG!

Tog mej till Garpenberg och det gick ganska bra.
Vi tog en prommis och där efter satt vi runt elden och pratade om allt mellan himmel och jord.
Helt ok.

Efter lunch kom R-M..
Hon började prata "mindemapping"...
Där försvann min koncentration totalt.
Jag HATAR det där med att "skriva ner" saker i någon jävla ring för att sedan "grena ut" vägen man ska ta till dem...
Fan! Är det inte bara att göra?!

Sanningen är att jag får "skolkänslor" när det snackas om skriverier och "planeringar".
Blir otroligt stressad och nervös då eftersom jag tappar fokus och skenar iväg till tankar som jag inte själv hinner uppfatta vad de handlar om ens.
Jag har svårt för "tankekartor" helt enkelt.
Antagligen för att jag har PROBLEM med mina tankar.. Hinner inte med dem när de väl sätter fart.
Därför jag får så helvetiskt svårt när jag ska försöka lösa något problem jag har...
Fastnar i problemet och hinner faktiskt inte med att fånga mina tankar på lösningar och utvägar... Det snurrar för fort.

Jag var ändå ganska duktig idag, för när jag märkte att jag tappade fokus från R-M och blev nervös och orolig så satte jag igång att träna stenhårt.
(I min vardag tränar jag HELATIDEN med tankar och känslor men vid tillfällen som dessa behöver jag lägga i en högre träningsväxel.)

Försökte att FOKUSERA på det hon sa och INTE lyssna till mina egna stresstankar.
När jag trodde att jag hade lyckats märkte jag att mina tankar hade omvandlats till att bli typ som spasmer i kroppen ist.
Jag kunde då inte sitta still...
var tvungen att titta på allt annat utom tavlan som hon skrev på,
Tvungen att klia lite på armen,
Lite på benet,
Melvin hade en fästing såg jag som tvunget skulle bort på stört,
Petade lite i elden,
Satte mej lite rakare (satt som en säck potatis)
sträckte lite på benen,
Såg en liten loggtuss på P´s tröja som jag tänkte ta bort... (hejdade mej där)
........När jag upptäckte att mina oroliga tankar hade omvandlats till KROPPSLIG oro ist så försökte jag ju ändra på det men då kom ist TANKARNA tillbaka... *pusth*

Hur jag än vred och vände på mitt "övningstänk" så blev det hela som en ond cirkel tillslut.
Var som att "hjärnspökena" gav mej ett val: "antingen så ska du ha besvär med tankarna eller också så lattjar vi med kroppen"!!!............

Det blev jobbigt som fan.
Hur gör man då liksom?.....


Nu är jag helt slut.
Sitter och tittar på mina möbler som fått ny färg av det gråa dammtäcket som bäddat in dem så fint..

Smutsråttorna (dammråttor) bjuder in till dans där de virvlar runt så fint i alla hörn och vrår...
Orkar inte bosätta dem i dammsugaren idag så jag får helt enkelt dansa med dem ist.
Ska dansa och sniffa damm nu får se hur kul min lilla "surkväll" kan bli...

Kram , Puss

"Gynuttryck" & Stort beslut på min "betalda väninnas" axlar...

.

Jag och Melvin började dagen med en prommis i skogen.
Vi gick HELT själva så jag är riktigt stolt att jag tog mej ut på ordentlig walk utan "draghjälp".

Ok. Har ju träffat två psykdamer på hedemorapsyk idag ang gruppterapin.
För MIN del lät det kanon! Tror verkligen att det skulle vara skitnyttigt för mej och verkligen ge resultat!

Det värsta var att hela tanken bakom MBT behandling är ju att man ska gå i gruppterapin men samtidigt jobba med SAMMA saker (vad jag förstod) i den individuella terapin...
Psykologerna skulle "köra med öppna kort" mellan varandra vad gäller patienten.

Problemet är ju att den psykologen som jag gick hos (och var MYCKET NÖJD MED) i hedemora förut talade ju om för mej att hon "inte klarade av mej och visste inte hur hon skulle hjälpa mej vidare"...
Hon avslutade helt enkelt min terapi när jag hade börjat öppna mej som mest och verkligen börjat lita på och anförtrott mej till henne.
Hon lämnade mej med orden: "du ska absolut fortsätta i terapi hos någon annan men kanske inte ännu... kan nog vara bra att du jobbar lite med det vi har börjat på först...?"
Som en liten treårig som precis insett att hon tappat bort alla hon känner och står helt ensam inne på ett köpcenter - så kände jag mej.

Kommer inte ihåg mycket mer från den tiden än att det var absolut smartast att avsluta livet en gång för alla och inse att jag inte platsar.

Min räddning var att mamma, snabbt som fan, lyckades få in mej i falun hos "G" (som jag kallar för min "Betalda väninna" då hon får betalt för att sitta och diskutera mina problem och funderingar och försöka hitta lösningar på dem).

Oj, nu tappade jag nästan tråden...
Åter till det som blir ett problem för gruppterapin:
"G" sitter ju alltså i Falun och dessa två "gruppdamer" var osäkra på om hon var beredd att jobba med dem och på deras sätt med mej...
Om inte så rasar ju allt och jag kan helt enkelt inte ingå i MBT:n..
Det är ju det som är tanken och hela grejen..

De skulle kontakta G och kolla med henne om det gick att lösa.
Nu är jag ganska nervös...
Tror att det vore ett bra steg för mej så jag kommer att hålla tummarna och HOPPAS tills de hör av sig!

GYN då:
Jo, nu är det bara att vänta i ca tre veckor till innan provsvaren kommer...

Men fy fan vad skunkigt det känns att slänga upp sig i den där stolen...
Jag kom att tänka på att det är ett UNDER att gynekologerna är så otroligt rara!
Tänk att varje dag på jobbet få höra:
"Men fy fan vad jag tycker att det här är äckligt"
"Det här är INTE kul"
"åh vad äckligt"
"Usch så obehagligt"
"Känner mej lite billig när jag ligger här"
"aj aj.."
hmmm....
Nej, det kan ju inte vara roligt att höra så mycket negativt...
Det är ju deras jobb liksom...
Jag bad faktiskt om ursäkt efter att ha kläckt ur mej några av ovanstående strofer..
När hon då log och svarade: "Det är lugnt, jag är van", så bestämde jag mej för att hädanefter INTE visa hur otrevligt jag tycker att det är att placera rumpen i gynstolen.
Nej, nästa gång ska jag skutta upp där och använda mej av uttryck som typ:
"oh, vad mysigt"
"vad luftigt och härligt detta känns"
"kanske man ska bli naturist"
"vad trevligt vi har det"¨
Eller kanske:
"Har du något förslag på frisyr till mufflan?"

Varför inte?!
Måste ju vara trevligare för dem att höra...
Jag kan då säga typ: "Vad trevligt vi har det" Men menar: "Fan vad äckligt! HURRY!!!".
Jo, så får det bli.
Jag ska tänka tvärt om tänk.
RESPEKT FÖR GYN!

-

*NattiNatt*

Kram , Puss

RumpLyft

.
Ska börja med att ge lite beröm till tv4'as "förkväll".
Snacka om praktexempel för att VÅGA göra bort sig!
TACK FÖR DET!

Om någon vill komma och klämma på min rumpa (som har fått sig ett rejält lyft idag) så är det bara att lämna en kommentar så bokar vi in en tid.
Jag har nämligen varit ute i skogen med rehabiliteringsgruppen och traskat.
Vi gick 2 timmar i skogen. Världens långprommis!
Inte nog med att vi gick långt och länge - vi gick i värsta terrängen också!
Upp och ner, ner och upp, över stockar och stenar, kvistar och kottar...
Japp, jag riktigt KÄNDE hur rumpen flyttades högre och högre upp och blev allt fastare... ;o)
(ALLTID kul att överdriva en skvätt)

Mina benhinnor har dock börjat pocka på uppmärksamheten.. Kör stenhårt med linement och benvärmare för att de inte ska förstöra mina "framsteg"...
Blir galen om det blir olidligt och jag inte kan gå..
Jag har, som sagt, svårt för det där "lagom".. Hittar inget mellanläge utan ska det vara så ska det vara.
Rädd för att om mina benhinnor "vinner" denna kamp, så kommer mitt "egensinne" att "bryta in" och får mej att lägga ner allt igen...
Behöver VERKLIGEN hålla igång detta "vandrandet" nu...

Ska inte sura ner mej nu iaf!
Än så länge fungerar det!


I morgon är det dags!
Har fått kallelse till psyk för att "utreda" om jag ska vara med i gruppterapin.
Imorgon ska jag dit. Efter det mötet är det dags att låta barnmorskan ta sig en kik mellan benen. Ska alltså, ÄNTLIGEN, göra ett nytt cellprov.
Inte många gånger som man har längtat efter att få placera sig i gynstolen..
Kan inte heller påstå att jag har känt mej "lugn" sedan jag fick höra att jag har cellförändringar.
Nej, blir bra att kolla upp det på nytt.

Kram , Puss

dagen:

.
GODIS: Inget
.
MOTION: Det är söndag idag vilket innebär VILODAG om man läser i bibeln... Detta har jag tagit på STÖRSTA alvar...
.
STEG: 4568.... Som sagt; jag respekterar bibeln...
'
Känner mej:
Trött och fet...
Blä!

*NattiNatt*

Kram , Puss

SmalPiller

.
Förut bestälde jag "bantningspiller" från en internetsida.
Det var utländska SUPERPILLER som innehöll "efedrin" och satte därför en jävla fart på kropp, själ och fettförbränning!
Kalas!
Detta drog dock igång ett helvetiskt liv från alla håll och kanter vilket jag insåg var ENORMT önödigt då pillrena uppenbarligen INTE innehöll efedrin..

Sedan dagen då jag beställde mina "superpiller" (detta var ca 1,5-2 år sedan) så har jag fått, minst en gång i veckan, reklam-mail från "supersidan".
Då jag vägrar slänga ut pengar på ren SKIT så har jag givetvis inte beställt mer från dem.
De saknar mej uppenbarligen för gissa vad jag hade i min BREVLÅDA idag?! (Antagligen kvar sedan i fredags då jag inte tog in posten)
Ett VANLIGT brev, med innehållande reklam från dem!

Jag kunde inte låta bli att le när jag läste... Tänk att jag en gång TRODDE att det fanns sådana UNDERpiller!


Hör bara här:
" 'X' levererar de resultat som du tidigare bara har hört talas om vid påhittade kundrapporter och före - efterbilder.

Samtilga kost- och träningsexperter är enade - det handlar inte om vad du förbränner på löpbandet under 30-60 minuter när du är på gymmet, utan vad kroppen förbränner den resterande tiden då du är vaken.

Folk som säger att det inte finns några genvägar är fel ute. 'X' hjälper dej inte bara att öka metabolismen/fettförbränningen - utan den minskar även hungern samtidigt.

vid intag av 'X' kommer kroppens värme att höjas och fettet börjar smälta redan efter första veckan. Bli inte förvånad om du gått ner 10-15 kg efter en månads användning."

Vad ska man säga?... En desperat tjej var ju givetvis villig att riskera vad som helst för att testa! Fungerar det så är det fantastiskt!

Tyvär så gör det ju inte det... Så jävla sorgligt att man kan bli så desperat att man går på sådant trams!

Kram , Puss

GODISMISS!

.
GODIS: En pingvinstång! - syrran slängde fram en sådan på bordet när vi spelade kort.
Rev givetvis av plasten och började glatt sätta i mej den...
Efter första tuggan insåg jag mitt misstag och spottade ut... Lite överdrivet då jag, som sagt, endast gör detta för min skull. Åt upp den och känner inte att det var någon större katastrof.

MOTION: Långtur (ca 1 h 50 min) med syster. Myspys!

STEG: 10022

Känner mej:
Jävligt trött.
Nästan sjuk nu igen... Fysiskt... men det är nog psykiskt.. Äh, vet ej...
Mysigt att ha fått umgåtts med syster iaf!

Kram , Puss

Igen...

Jag har ju en förmåga att tänka väldigt mycket...
Nästan så mycket att det ibland blir ett problem för mej.
MEN många gånger kan mina tankar faktiskt växa fram och bli till intressanta och nästan komiska dialoger med mej själv.
Vet inte om dagens fundering är speciellt komisk.
Den kan säkert reta en del, hur som helst så är detta något som jag kan fundera mej tokig på...
Jämställdhet!

Detta är kort och ren information om vad jämställdhet är:
" Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen. Jämställdhet innefattar mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter och innebär att kön inte skall vara ett omotiverat hinder för personlig utveckling. Det inkluderar därmed bland annat samma möjligheter till samhällsinflytande, ekonomiskt oberoende, företagande, och utveckling i arbetet. "

Bra va?!
Håller med totalt och tycker verkligen att det känns äckligt mycket 1700-tal att två personer, som har exakt lika jobb med exakt lika förutsättningar, skulle ha olika lön bara för att de inte är av samma kön!
Nej ush, fy och skämms!

Där emot så anser JAG att jämställdhetsfrågan går till ÖVERDRIFT när vi börjar diskutera att man faktiskt "borde få rösta fram en pojke till årets lucia" och att vi inte ska "könsbestämma rödluvan"att man, "borde få döpa sin son till Felicia eller sin dotter till Göran" osv.
HALLÅ?!!!?
Vart är vi då på väg?
Är det bara jag som är jävligt lycklig för att det finns både MÄN och KVINNOR i världen?!
Trots allt så ÄR vi och kommer ALLTID att vara olika... (eller?)

Okey... Mannen är överlag starkare än kvinnan - hur många kvinnor använder sig inte av det? Jag gör det. Absolut.
Kvinnan har överlag lättare att formulera sig än mannen.
mannen tänker och pratar lite mer "rakt" medans kvinnan ofta kan använda sig av flera olika synvinklar då hon ska sätta ord på ngt eller få ngt gjort.
Jag vet inte hur många gånger jag har kommit undan t.ex tunga lyft, tråkiga "tvättabilensituationer", dammsugning (dammsugaren är tung) bara genom att säga till en manlig individ: "Du ser stark/ordentlig (beroende på situation) ut, skulle du kunna hjälpa mej med detta?"
-Med ett leende som täcker hela ansiktet på mannen så har det alltid lyckats.

Ett enkelt exempel på våra olika sätt att formulera oss:
Ni sitter och tittar på TV.
Mannen vill ha en smörgås men orkar inte hämta den själv.
Han säger:
"kan du gå och slänga ihop en macka till mej? Jag är hungrig."
Kvinnan vägrar att ställa upp på detta då det var fruktansvärt oförskämt av mannen, blir dock sugen på smörgås själv så hon går och gör en. Men BARA till sig själv.

Kvinnan vill ha en smörgås men orkar inte hämta den själv.
Hon säger:
"Älskling, kan du vara gullig och gå till kylen och hämta en öl till mej?
Är såååå sugen på en sådan just nu..."
Mannen pilar snabbt iväg till kylen, där det tyvärr inte fanns någon öl.
Men när han ändå är där kan han ju passa på att bre varsin smörgås (vilket han utan tvekan gör då han behöver komma över ölförlusten)?...........

Jag tänker en del på det här med barn...
TUR att vi är olika där!
Jag menar, tänk om männen också kunde bli gravida, vilket kaos!
Skulle man då sitta och planera vem av oss som ska bära barnet?
Den diskussionen skulle inte sluta bra för min del i alla fall.
JAG vill bära barnet själv!
Skulle man kanske DELA?
Halva vägen var alltså?
Hur blir det då med hormoner och sånt?
Ska Jag behöva stå ut med att min karl också ska få rätten att bete sig som en bitch med hormonsvängningar, svettningar, vredesutbrott, tröstätning mm?
Kommer han också att vara delaktig i ammningen?
Alltså blir vi TVÅ som producerar mjölk till det stackars barnet då?!
Shit!

Har vi problem med barns övervikt NU, hur fan skulle det bli DÅ?!
Iofs, kommer vi dit så har vi säkert odlat fram lättmjölk i kroppen också.
*puh* blev faktiskt orolig där ett tag...

Hur som helst så skulle INTE jag vilja dela med mej av den upplevelsen.
Där är jag jävligt glad över att ha fötts till kvinna och mina barn kommer garanterat att få helt vanliga tjej/kill namn.

Efter att ha läst detta ytliga inlägg (som jag egentligen hade en djup grundtanke med....?....) så kanske jag uppfattas som en riktig bitch.
Kan hända att det stämmer... EGO?... möjligt...
Jag är i vilket fall som helst GLAD över att män och kvinnor inte är precis lika dana.
Det skulle verkligen vara tråkigt!

Istället för att kämpa mot, vad jag kallar, överdriven jämställdhet -Njut av att vi är dem vi är!
.
*******************************************************************************'*****

GODIS: Inget

MOTION: Prommis med moster, syster och kusinerna.

STEG: 9023...

Kram , Puss

DagsSammanfattning

.

GODIS: Inget - Men idag har jag fan varit sugen. In i helvete sugen om jag ska vara ärlig...

MOTION: Prommis med Jenny och hundarna - ca 45 min, hundkurs och några "kortpromenader" för Melvins skull.

STEG: 10053 st. -Det minskar! :( Nu blir det helg också... ser mörkt ut..

Känner mej:

Ganska sur och "struttig".

Hundkursen gick bra faktiskt och det var himla kul!

Tycker även att jag är duktig som klarar av att hålla mej ifrån godis och även har lyckats gått ÖVER 10000 steg i tre dagar nu!

ÄNDÅ känner jag mej låg, sur och nere..

Kan hända att det är ren trötthet och inte svårare än så..

Ska lägga mej nu får se om det är bättre i morgon.

*NattiNatt*

Kram , Puss

Ny kärlek..

.
Fan! Har fastnat igen!
Denna gången har mitt hjärta stulits av... - Min STEGRÄKNARE!
Tro det eller ej men jag upptäckte, till min fasa, att den har blivit livsviktig för mej!

Hör själva:
* Den ligger bredvid mej på sängbordet när jag sover.
-När jag vaknar ligger den där, vi utbyter några flirtiga blickar innan den ser mej djupt i ögonen och ber: "sätt på mej"... eeeeh!?!?
* När jag duschar lägger jag den, mjukt och skönt, på mina smutskläder (som av underlig anledning ALLTID hamnar PÅ tvättkorgen istf I!...).
Där ligger den och troget väntar tills jag är färdig.
* När jag väl är färdig i duschen (detta upptäcktes idag) så tar jag den lille i mina händer, lika mjukt och försiktigt som om den vore en liten kycklingunge, och tar den med in i sovrummet där den ska få hjälpa mej att välja ut ett par strumpor som kan vara lämpliga att fästa den lille "plutten" på... (????)

Innan jag, idag, placerade den på strumplinningen, kom jag på mej själv med att titta på den och tänka: "jag kan till och med placera min tumme på dej och du räknar ut min puls! Tid kan du oxå ta och en klocka har du.
Fan vad du är bra!"..
Alltså detta tänkte jag med ett tonfall som var lite (ganska mycket) åt det "vad-du-är-plutti-nutt-skrutti-snutti-bra-"tänk!
Väckte mej själv ur min idiotiska "dvala", påminde mej om att detta bara är en GREJ! Ett TING!
Den har definitivt INGA känslor för mej och kommer garanterat sluta fungera snart!
Skulle den, mot förmodan, HA känslor så skulle den tycka att jag var världens största IDIOT och lämna mej som jag håller på!

Ha ha! Här sitter jag och GNÄLLER över att jag inte kan "nå" mina känslor när jag samtidigt "pratar" med en STEGRÄKNARE... Ah. Så kan det vara.

Hur som helst så ringde IMA (min kontakt på Hedemorapsyk) idag.
Jag kommer att bli kallad dit snart för att genomgå en utredning som sedan kanske leder till att jag får börja i gruppterapi också.
Det kan bli bra...
Har funderat på det där med "gruppterapi" ett längre tag men då min nuvarande psykolog ansåg att jag nog inte skulle kunna "vara tyst" och ge alla möjlighet att prata så lades det på is.
Nu verkar det vara dags att utsätta mej för dessa situationer.
Känns som ett steg i rätt riktning!

Torsdag och HUNDKURS igen!
Har fått ett tips av Maggan (granne) som ska motverka att han fokuserar mer på nosandet än på mej.. Skönt om det fungerade.
Återstår att se.

Kram , Puss

Sammanfattning

.

GODIS: Noll

MOTION: Prommis med RehabGruppen (Dock en kortare variant) och en kvällsprommis med Jenny och hundarna.

STEG: 11947 st

Känner mej: nöjd med vad jag har uppnått idag med tanke på att jag ska röra om lite i mina rutiner (eller rättare sagt: försöka skaffa mej de NYTTIGA rutiner som har uteblivit från, eller aldrig ens funnits i, mitt liv).

Läggdags!

Kram , Puss

Ihopbuntat bröst

.
Stresstrycket som jag kan få över bröstet ibland går att likna med ett spännband.
Om man tänker sig att ett spännband är åtdraget runt bröstet.
Hårt. Inte FÖR hårt. Inte så att något går sönder, bara nästan.
Tar jag ett FÖR djupt andetag brister bröstkorgen. Alltså; bäst att inte andas alls....
Eller jo. Men bara små och korta andetag..

Anledningen till detta är nu att jag har en "nervig" period.
Tänker massor och oroar mej överdrivet mycket för saker.

Något som tar stor plats i mitt huvud just nu är bla. att vi har konserter i sommar.
två stycken. Den 25:e och den 26:e juni.

Då Anna bor i Uppsala och Emma i Norge så kommer vi att få börja öva i början på Juni och fram till konserterna.
Detta kommer att bli intensivt vilket inte är någon nyhet för mej.
Detta känns otroligt stressigt, nervigt och oroligt samtidigt som jag ser fram emot det MASSOR och tycker att det ska bli JÄTTEKUL!

Det som fick "spännbandet" att åka på idag var ett sms som jag fick.
Jag ska spela in en film som en vän till mej har gjort.
Från början var det en kortfilm och den filmade vi förra våren.
Efter att "film i dalarna" hade sett den så ville de att hon skulle göra en riktig film av det hela och de skulle sponsra henne till det!
SKITKUL!
Givetvis känner jag mej otroligt stolt, glad och hedrad över att hon ville ha mej i rollen som "Maria" och detta har jag längtat efter!

Idag fick jag dock sms om att de tänkte filma de två första veckorna i juni (!!!) och hon undrade om det var ok för mej...

Då det skulle bli ALLDELES för mycket för mej så skrev jag det. Jag hinner inte.
Ok. FINE. SO WHAT?!
Jag är väl inte mer än människa och kan inte dela på mej?... Eller?
Hon förstod givetvis men JAG mår inte alls bra!
Hatar att säga nej. Hatar att förstöra!
Vill verkligen inte vara den som stoppar hennes initiativ och kreativitet!
Borde inte alls tänka så. Vet det. Gör det dock...

Nu stressar jag inför konserterna också.
Kommer vi verkligen få till några övningar där? Tänk om inte?!
Varför skulle vi inte?
Jag har avsatt hela min tid till det så klart att det kommer bli bra!
Jag har hamnat i ett "Neggträsk" (negativ period), och tror det värsta om allting.
Att det ska bli för tungt för mej och att jag ska braka.
"prestationsdjävulen" har greppat mej med sina skitiga händer...
Glömmer att jag ÄLSKAR att hålla på med detta och att jag njuter när jag väl kommer igång!
Glömmer också att vi är TRE som bär ansvaret för konserterna.

Går väl över så småning om, men just nu mår jag skit över att vara ett sådant NERVVRAK som jag faktiskt är..

Kram , Puss

Kommentarer....

.
.................-Är givetvis välkomna om du/ni läser min blogg!
.
Vican (www.vicwe.blogg.se) skrev en kommentar till mitt inlägg "FARLIG POST".
Hon skrev att hon också hade fått brev från "statistiska centralbyrån" förut och att man ibland FICK saker som TACK för att man deltagit i undersökningen. (tex en trisslott)

Nu blev jag ju HELT 100 på att det är en STORVINST på just den lotten som jag skulle få om jag deltog... Har ALDRIG vunnit mer än 25*2 på en triss förut så... -TÄNK OM!

Kanske kan be någon annan, som inte lider av telefonHAT, att svara och låtsas vara jag!
Vilken bra idé!
Inser att jag då måste dela med mej av den stora trissvinsten när den dagen kommer oxå.
Gör jag GÄRNA!
Hur som helst så blir en trissvinst bara ett pluss för mej. Stor som liten, delad som hel!
.
.
Frivilliga "telefonpratare" kan anmäla sig i kommentarsfältet! ;o)
.
.
Nu kallar skogen på mej. Ska till rehabiliteringsgruppen i Garpenberg!
Stegräknaren är på och jag är bra sugen på att slå gårdagens ca 13000 steg!

Kram , Puss!

Dagssammanfattning

.
Godis: NOLL -Mycket bra gjort!
Motion: Gick prommis med Jenny och hundarna i förmiddags. 1,5 H!
Steg: 13203 st (!!!!)

------------------------------------------------------------------------------------------------

Igår kväll, när jag inte kunde sova, bestämde jag mej för att åka till falun tidigare än jag hade behövt för att gå i affärer och sånt före psykologmötet.
Inte för att handla utan för att helt enkelt träna och göra ngt annat än det jag brukar göra och att göra det själv.
15.00 skulle jag vara hos Gunilla. 12.30 var jag på väg till Falun.
Gick jättebra och jag är mäkta imponerad över mej själv.

Jag har, under en längre tid, känt att terapin stått lite "stilla".
De senaste gångerna som jag styrt min kosa mot Gunilla har jag ALLTID vetat vad hon skulle komma att säga, ALLTID vetat vad som förväntas av mej, vilka "redskap" jag ska ta till i vissa sitationer och att det mesta helt enkelt handlar om min inställning och sätt att tänka.
Har därför känt mej apdålig och misslyckad då det inte verkar fungera på mej TROTS att jag verkligen försöker och anstränger mej för att träna.

IDAG, ÄNTLIGEN, kom hon på det att jag faktiskt har ADHD också!
Hon uttryckte det såhär: "vi måste upptäcka VILKA problem du har pga din ADHD och vilka som uppstår pga dina tankar". "ADHD-problemen är ju inget du kan träna bort utan dessa måste vi hitta alternativ och redskap till så du klarar situationer då DEN sabbar för dej".

Woh! Fatta vad skönt det var när hon sa så!
Vi har varit så inriktade på min BORDERLINE att jag tror att vi båda har glömt att jag faktiskt har ADHD också..
Kanske jag inte är så hopplös ändå?...
Kanske helt enkelt får komma ihåg att jag har ett handikapp som jag måste lära mej att förstå och hitta vägar runt för att klara av en del situationer. Allt beror inte på mitt sätt att tänka.

Nu låter det nästan som att jag är skitglad över adhdn och tycker att den ska tillåta mej att sluta träna och bara bete mej som ett pucko!
Så är det inte!
Tvärt om!
Detta gav mej motivation!
Ist för att känna ett misslyckande under vissa händelser, då jag ANSTRÄNGER mej med träningen och redskapen som jag fått men ändå inte förmår ta mej igenom situationen, så kan jag analysera och fundera om det är ADHDn som spökar och om jag kan ta till någon annan metod ist.

Japp, jag fick nytt hopp och jag ska försöka sikta framåt med ett annat synsätt nu.

Kram , Puss

FARLIG POST!

Ibland kan det ligga brev i min brevlåda som jag blir SKITRÄDD för..
(som att det vore ovanligt med min rädsla...)
Idag var en sådan dag.

När jag öppnade locket på min låda och kikade ner så låg där ett alldeles ensamt kuvert.
Vitt kuvert.
Ett sådant utan frimärke, med "porto betalt"-stämpel på.
Ett brev där min adress är DATASKRIVEN och därför alldeles skithögfärdigt!

"statistiska centralbyrån" stod det som avsändare.
Håll med om att det lät som ett stort HOT!?
"statistiska centralbyrån kallar dej till ett mänskligt test där vi kommer att utvärdera din kondition, psykiska hälsa, mattekunskap och allmänbildning. Allt kommer att ske på ENGELSKA och testet kommer att avslutas först när antingen ditt högra lillfinger eller din vänstra stortå trillat av."

Men typ så var jag SÄKER på att det skulle stå i detta skitfarliga brev.
Visste inte om jag skulle våga öppna. bestämde mej för att INTE öppna... Insåg att det var fel metod.
Både mot avsändaren OCH min egen personliga träning.

Öppnade.
Inuti låg ett "gulaktigt" papper där det klargjordes att JAG hade blivit utvald att delta i en undersökning om hur många som har ett arbete, som är arbetslösa, studerar eller hemarbetar osv.

Men det var väl själva fan!
Snacka om otur!
Ja, nu blev jag ju inte uppäten av brevet och så himla fraligt var det ju inte...
Men JAG av alla!
Jag som sitter, stup i ett, flera gånger om dagen, och känner mej misslyckad då jag inte klarar av att jobba! Sitter och tycker att min plats på jorden är totalt meningslös och onödig då jag inte lyckas fungera.
Då ska jag bli utvald att sitta och berätta detta för någon undersökningsnisse.
Någon idiot som ska få mej att svara på en massa frågor som bara kommer att bevisa, ändå mer, för mej själv att jag är KASS och STUPIDO!

"INTERVJUN BRUKAR INTE TA MER ÄN 10 MIN".
Så stod det i brevet.
Nej men visst. 10 minuter är väl inget.
10 minuter där jag ska sitta och svettas, darra, misstolka och hålla focus...
Det blir skitbra!...-NOT!

Förresten så är det inte nog med det!
Jag HATAR att prata i telefon!
Telefonen är en utav mina värsta fiender.
Så fort den ringer så får jag hjärtklappning.
Kommer alltså säkert inte ens att svara när de ringer från den där "statistiska centralbyrån".

De flesta som känner mej och vet vem jag är är också medvetna om att jag inte svarar så ofta när det ringer. Varför skulle jag göra undantag för detta?
Tänker jag INTE göra.
Nej, vill de absolut ha tag på mej så får de skicka SMS som alla andra gör när de vill nå mej.
Punkt slut!

Kram , Puss

Väntar...

Jag sitter just nu, i denna stund, och VÄNTAR.
Väntar på att NÅGON ska bestämma sig.
Någon ska vilja, känna, våga, orka. -Ta initiativ!

Det händer inget...
Känner mej orolig och rastlös... Ska du göra ett drag snart?! Vad vill du? Vad blir det? HUR blir det?
Det kryper i mej. Sliter och drar! rör sig! Det är inte JAG, det är INUTI!
Något MÅSTE göras och det är NU!

Japp, den jag väntar på är mitt egna jag! EGO igen, men så är det!

Jag har ett helvete med att "koppla på" det som är JAG.
Vad ÄR Jag?
-Har ingen aning!
Jag hittar inte något i mej som skulle kunna likna känslor.. Ingen vilja.. Ingen ork.
Jag är nog tom.
Kan man vara tom?!
Nej, något finns där... Ahh, den ständiga rädslan!
Allt jag innehåller är tydligen rädslor. Rädslor av alla dess slag.
Fysiska rädslor, Psykiska rädslor, rädslor för och OM personer som är viktiga för mej, rädslor att göra fel, rädslor att VARA fel..

När någonting blir för jobbigt för mej, för krävande, då blir det som att jag slutar fungera..
Det blir liksom stopp i den "personliga-verksamheten".
Får ingen kontakt med känslor- tomt,
Har inga viljor -försöker bara att ta "en dag i taget" och hålla mej undan,
Vad VILL jag göra dessa dagar och gånger? Vad är KUL?... -Inget...!
VET ju vad jag BRUKAR trivas med och uppskatta att göra men inte det heller känns lockande eller ens nödvändiga. Nej, bara tungt och svart faktiskt. -Meningslöst.

Dagar som dessa; när jag satt lite "egenpress" på mej själv, talat om för mitt egna jag att jag måste bestämma mej! Lyssna på mej själv och inse vad det är jag VILL och vad det är jag TÄNKER PÅ.
Det är dessa dagar det blir värst.. När jag försöker "koppla på" och lyssna till mej själv, försöker hitta lösningar och utvägar på mitt liv och mina problem.

Då skriker de åt mej,"hjärnspökena", kroppen blir som en myrstack (i full rörelse men ändå helt fastlåst), paniken infinner sig, självhatet, meningslösheten och frustrationen.

Alla vet väl hur det kan vara att behöva "umgås" med en helt okänd människa.
Lära känna någon helt på nytt?
-Det kan vara ganska påfrestande..
Om man sedan upptäcker att man inte alls trivs med denna individ utan tycker att den är mer som en stor böld i arslet och man helst av allt skiter ut den och sedan lugnt spolar ner den i toan för att aldrig mer behöva se den igen (pusth, lång mening. -blev lite upprörd)...
- så känner jag för mej själv jävligt ofta.
fattar inte vad jag är för en klen mupp som har noll koll på mej själv ena stunden för att andra stunder vara HELT inne på vad jag tycker, vill och står för.

Fy fan säger jag bara!
Att ständigt befinna mej i boxningsringen, öga mot öga med mej själv, kasta sylvassa blickar till mej själv som bara uttrycker ett stort och tungt HAT...

-Det, vill jag lova, målar det mesta jävligt svart . . .

Kram , Puss

Döden skrämmer inte mej... ELLER?...

Ibland kan jag vara så nere i det djupaste djupa att jag bara längtar efter döden!
Att jag ser döden som min enda lösning och utväg.
Ändå är jag så otroligt RÄDD för döden!
Jag vill helt enkelt leva! -Tydligt det.

Jag och Sara var nyss ute och åkte inlines när jag insåg att mina tankar endast var inställda på döden!
HELA TIDEN såg jag hur en sten, spricka i vägen eller en GROP i vägen skulle sluka hjulen på mina inlines och få mej att stupa rätt ner i farornas mark.
Ramla med tänderna så hårt i backen att de, allesammans ramlar ur, min skalle spricker och jag dör..
ELLER så skulle en bil komma och jag ramlar ut framför bilen, blir påkörd och DÖR.

Dessa, mina tankar på döden, begränsar mej så till den grad att jag inte VÅGAR åka.
Jag "skjuter på" med små, korta "skjut"(?), har blicken STÄNDIGT nedriktad i backen och är, hela tiden, framåtlutad för att liksom vara "beredd" på mitt kommande fall..



JAG KAN åka nu.
Jag vet hur man gör och har fått MYCKET bättre balans allra redan.
Glömmer dock bort det då mina "dödstankar" tar över...

Detta är INTE på skoj! Jag överdriver INTE!
Nej, jag åker runt med dessa "skräckbilder" på näthinnan och det är fan inte "lämpligt"!
Det borde inte få hindra mej!

Jag har hjälm, handledsskydd och armbågsskydd på mej när jag åker.
Visst, nog kommer man någon gång att ramla! Men SKULLE det fallet leda till min död så vore det ju ytterst olyckligt OCH långsökt!....



Nu till något roligare:
Jag bestämde mej ju för godisuppehåll hela maj månad - Har klarat mej hela denna dag!
Gick även med i "monstermallans" "utmaning" - Jag ska gå minst 45 min minst 5 gånger i veckan! - Idag var jag ute med rehabiliteringen och gick i skogen från ca 10.30 - ca 13.00.


KÄNNS LOVANDE!

I morgon var det psykologtid igen - Skönt

Kram , Puss