onsdag 5 maj 2010

Ihopbuntat bröst

.
Stresstrycket som jag kan få över bröstet ibland går att likna med ett spännband.
Om man tänker sig att ett spännband är åtdraget runt bröstet.
Hårt. Inte FÖR hårt. Inte så att något går sönder, bara nästan.
Tar jag ett FÖR djupt andetag brister bröstkorgen. Alltså; bäst att inte andas alls....
Eller jo. Men bara små och korta andetag..

Anledningen till detta är nu att jag har en "nervig" period.
Tänker massor och oroar mej överdrivet mycket för saker.

Något som tar stor plats i mitt huvud just nu är bla. att vi har konserter i sommar.
två stycken. Den 25:e och den 26:e juni.

Då Anna bor i Uppsala och Emma i Norge så kommer vi att få börja öva i början på Juni och fram till konserterna.
Detta kommer att bli intensivt vilket inte är någon nyhet för mej.
Detta känns otroligt stressigt, nervigt och oroligt samtidigt som jag ser fram emot det MASSOR och tycker att det ska bli JÄTTEKUL!

Det som fick "spännbandet" att åka på idag var ett sms som jag fick.
Jag ska spela in en film som en vän till mej har gjort.
Från början var det en kortfilm och den filmade vi förra våren.
Efter att "film i dalarna" hade sett den så ville de att hon skulle göra en riktig film av det hela och de skulle sponsra henne till det!
SKITKUL!
Givetvis känner jag mej otroligt stolt, glad och hedrad över att hon ville ha mej i rollen som "Maria" och detta har jag längtat efter!

Idag fick jag dock sms om att de tänkte filma de två första veckorna i juni (!!!) och hon undrade om det var ok för mej...

Då det skulle bli ALLDELES för mycket för mej så skrev jag det. Jag hinner inte.
Ok. FINE. SO WHAT?!
Jag är väl inte mer än människa och kan inte dela på mej?... Eller?
Hon förstod givetvis men JAG mår inte alls bra!
Hatar att säga nej. Hatar att förstöra!
Vill verkligen inte vara den som stoppar hennes initiativ och kreativitet!
Borde inte alls tänka så. Vet det. Gör det dock...

Nu stressar jag inför konserterna också.
Kommer vi verkligen få till några övningar där? Tänk om inte?!
Varför skulle vi inte?
Jag har avsatt hela min tid till det så klart att det kommer bli bra!
Jag har hamnat i ett "Neggträsk" (negativ period), och tror det värsta om allting.
Att det ska bli för tungt för mej och att jag ska braka.
"prestationsdjävulen" har greppat mej med sina skitiga händer...
Glömmer att jag ÄLSKAR att hålla på med detta och att jag njuter när jag väl kommer igång!
Glömmer också att vi är TRE som bär ansvaret för konserterna.

Går väl över så småning om, men just nu mår jag skit över att vara ett sådant NERVVRAK som jag faktiskt är..

Kram , Puss

2 kommentarer:

  1. Det är jobbigt det där att inse att man måste säga nej till saker man vill göra. Jag har insett att ibland måste jag verkligen avstå vissa saker så att jag kan orka andra. Att vara van att göra tusen saker samtidigt och helt plötlsligt bara ha ork till en känns så förnedrande och så pinsamt. Men, samtidigt vet jag att om jag inte sväljer den där stoltheten och prestationskravet så kommer jag förstöra för mig själv i slutändan.
    När konserterna kommer så kommer du vara hemskt glad över att du valde att satsa på en sak och att du gjorde det så bra :)

    SvaraRadera
  2. Hej! Åh jag vet, jag är lite stressad jag också över övningar. Men jag tror att jag kommer hem i helgen, så då måste vi helt enkelt ses och öva så vi iaf har gjort nåt. Jag har helt glömt bort, såklart jag är ju jag, att skicka mailet med sångerna vi skrev, men jag ska göra det nu genast!!! Så kan vi väl höras på fredag? Och en film?! Gud va spännande! Din lilla multitalang ;) Puss

    SvaraRadera