Dagssammanfattning

.
Godis: NOLL -Mycket bra gjort!
Motion: Gick prommis med Jenny och hundarna i förmiddags. 1,5 H!
Steg: 13203 st (!!!!)

------------------------------------------------------------------------------------------------

Igår kväll, när jag inte kunde sova, bestämde jag mej för att åka till falun tidigare än jag hade behövt för att gå i affärer och sånt före psykologmötet.
Inte för att handla utan för att helt enkelt träna och göra ngt annat än det jag brukar göra och att göra det själv.
15.00 skulle jag vara hos Gunilla. 12.30 var jag på väg till Falun.
Gick jättebra och jag är mäkta imponerad över mej själv.

Jag har, under en längre tid, känt att terapin stått lite "stilla".
De senaste gångerna som jag styrt min kosa mot Gunilla har jag ALLTID vetat vad hon skulle komma att säga, ALLTID vetat vad som förväntas av mej, vilka "redskap" jag ska ta till i vissa sitationer och att det mesta helt enkelt handlar om min inställning och sätt att tänka.
Har därför känt mej apdålig och misslyckad då det inte verkar fungera på mej TROTS att jag verkligen försöker och anstränger mej för att träna.

IDAG, ÄNTLIGEN, kom hon på det att jag faktiskt har ADHD också!
Hon uttryckte det såhär: "vi måste upptäcka VILKA problem du har pga din ADHD och vilka som uppstår pga dina tankar". "ADHD-problemen är ju inget du kan träna bort utan dessa måste vi hitta alternativ och redskap till så du klarar situationer då DEN sabbar för dej".

Woh! Fatta vad skönt det var när hon sa så!
Vi har varit så inriktade på min BORDERLINE att jag tror att vi båda har glömt att jag faktiskt har ADHD också..
Kanske jag inte är så hopplös ändå?...
Kanske helt enkelt får komma ihåg att jag har ett handikapp som jag måste lära mej att förstå och hitta vägar runt för att klara av en del situationer. Allt beror inte på mitt sätt att tänka.

Nu låter det nästan som att jag är skitglad över adhdn och tycker att den ska tillåta mej att sluta träna och bara bete mej som ett pucko!
Så är det inte!
Tvärt om!
Detta gav mej motivation!
Ist för att känna ett misslyckande under vissa händelser, då jag ANSTRÄNGER mej med träningen och redskapen som jag fått men ändå inte förmår ta mej igenom situationen, så kan jag analysera och fundera om det är ADHDn som spökar och om jag kan ta till någon annan metod ist.

Japp, jag fick nytt hopp och jag ska försöka sikta framåt med ett annat synsätt nu.

Kram , Puss