Svängningar

fy fan vad mycket tankar jag har i rullning nu.
Värst är att jag får inte alls tag på dem!
Ena stunden känner jag mej otroligt glad över att jag ÄNTLIGEN har ngt på G (kursen som ska läsas och ev. bidra till att jag fortsätter på utbildningsalternativet),
andra stunden är jag fångatagen av orostankar och en förjävlig stress som trycker mej mot ångestens kolsvarta mörker!

Hur ska allt bli nu?
Ekonomin?
Kommer jag att fixa detta och kunna bli "heltidsstudent"?
Vad, isf, ska jag då bli?!
Idéerna där är lite för många. . .
Känner mej STÄNDIGT stressad.
Ingen aning om vad jag "stressar" till/för.


Buhuuu!
Svängningarna är svinjobbiga!
Fan, när jag kastas in i en "riktig mörkerperiod", har jag ju lärt mej att acceptera det och inse att det enda jag kan göra då är att "vänta ut" "stormen" tills den lägger sig.
Sedan har jag de "bättre" perioderna då jag är full av idéer och viljor. Det är DÅ jag får saker gjorda, kan träffa vänner och klura ut "vägar" att gå mot det "friska livet".

Men vad har hänt NU?!
Denna ständiga stressen, (varje dag!), svängningar som vrider och vänder på mej under hela DAGARNA!
förr svängde jag, mestadels, under längre perioder.
Nu kan jag vara jätteglad och "driven" för att bara någon minut senare ha "paniken" flåsandes i nacken.
Kluven.
Ett virrvar av nerver och tankar som är långt ifrån begripliga. . .

Kram , Puss