Maddiz And The Boggie Boys

Aha, då var det dags i gen då.
På Lördag ska vi spela i Kyrkbyn.
Hoppas att vi slipper slagsmål och sånt trams denna gång. . .
Vi har ju inte nått några större framgångar i fredlighetens historia under våra spelningar. .
Vi får försöka att berätta barnsagor eller sjunga lilla snigel som allsångslåt typ. -Kan fungera..?
Nåja, jag hoppas att det blir en bra kväll och att det blir lika skoj och mycket folk som sist vi var där och spelade!

Lämnade iaf in min uppgift igår.

Jag tycker att det kändes riktigt bra när jag, tillslut, ansåg den FÄRDIG.

I morse när jag skulle gå in på datorn och kolla om jag hade fått ngn respons på min uppgift ville inte datorn samarbeta:

"Ingen kontakt med nätverket". . .

-Nähäpp, men TA och kontakta det där jävla nätverket då!!!?

Ska det vara så svårt?!

Tydligen så var det det.

Blev det lite smått panik i mej då då tro?... -JAAAPPPPP!

NATURLIGTVIS skulle väl datorn kollapsa just precis nu när den är som allra viktigast!

Mitt i kursbestyr och sånt! -KUL!

Efter att ha stängt ned datorn och startat upp den typ trehundrafemtioelva ggr så slog jag av skiten för gott!

Skulle nämligen åka på gruppterapi och bestämde mej för att använda datorn som teaterscen när jag kom hem igen.

Det skulle visserligen bli en mycket liten teaterscen men - what the fuck?!!!

Ok. Gruppterapin då...

Den startades med att vi alla skulle få berätta lite om hur veckan har varit.

Då jag VET att jag inte går i terapi för att berätta om "ModellFörEnDagResor" till Västerås insåg jag att jag var tvungen att dela med mej av mina "stress-symptomer".

(Jag behöver liksom mer hjälp med dem än med att jag liknar en gris på kort)

Som tur är så känner vi varandra ganska väl nu i gruppen och vi har ju alla våra olika bekymmer och egenheter för oss så det kändes helt naturligt att berätta att jag såg ett "troll"/"vätte"/"tomte" (vad fan det nu var) i diket i söndags kväll när jag skulle ut och nattkissa melvin.

Kändes också helt naturligt att berätta om "andarna" som trängde sig alldelens för nära in på mej och till och med jagade mej in i sovrummet då jag skulle lägga mej.

Inga problem alls!

Hmmm.... ?

Jag VET att jag inte alls såg någon tomte/troll, jag VET också att jag inte är jagad av "andar".

Det är bara stressen och det oroliga i mej som får förståndet att lämna mej under vissa stunder. Jag är överspänd helt enkelt.

Berättade detta och då jag själv VET hur sjukt och löjligt galet detta är (för det ÄR det. Men just precis NÄR det händer så känns det verkligen verkligt) så kunde ingen hålla sig - vi började alla skratta.

Jag har ju ett rätt humoristiskt sätt att berätta saker som, för mej, har varit tunga.

När vi åkte hem blev jag lite fundersam över det där...

VARFÖR gör jag så?

Alltså - Jag tycker själv att det låter jättekul och knäppt och jag är fullt medveten om att det inte finns varken tomtar eller troll och att det alltså inte var ngt sådant jag såg.

Men i söndags när jag såg "det där" blev jag faktiskt väldigt obekväm.

Även då jag tittade bort och intalade mej själv att det INTE var ngt sådant utan antagligen bara en buske så vågade jag ändå inte kika dit en gång till.

Känslan av att bli jagad igenom hallen av något är inte heller så jävla skitkul - även då jag insåg (precis efter att ha smällt igen sovrumsdörren) att det bara var stress-spänningar som hetsade mej.

När jag väl är i känslan så är det ju verkligt!

Även om känslan slår på och förnuftet bara är borta en ytte-pytte stund så hinner det ändå bli rätt jobbigt.

Blir iofs inte mindre jobbigt precis i den stund man inser att man "bara är överspänd".

Alltså då man fattar att man höll på att förlora förståndet och bli galen för bara någon sekund sedan. . .

Detta är ju ändå ett utav mina uppenbara problem!

Alltså det är inte så himla sunt att vara så spänd att man får sådana "hallicar"!

Varför berättar jag då sådana saker med humor, skrattar och får andra att skratta?

Hur ska jag kunna få hjälp med mina problem och bli tagen på alvar om jag bara humoriserar bort det som är knäppast?. . .

Nåja, eftersom jag kan sitta och skriva detta inlägg har ni säkert förstått att jag inte har använt min dator som teaterscen.

Nej, den fick EN chans till.

Antagligen så nådde mina hot-tankar fram för den fungerar hur bra som helst nu.

Tomtar, Troll och Spöken säger Hej Då! -Får vara färdig skrivet för idag!

Kram , Puss