KURSSTART och GYNBEKÄNNELSER. (inget för "kräsmagar")

Phuust...
Vart ska jag börja i detta inlägg?!...
IGÅR fick jag veta att jag var antagen till kursen som startar på MÅNDAG!...
Aha, BRA!
"Etik och livsfrågor" på distans.
-Jättebra.
Ok... Men MÅNDAG!!!...?
Då jag aldrig pluggat förut (förutom grundskolan och gymnasiet) kände jag mej, helt plötsligt, TOTALT LOST!
Hur fan går det till nu då?!
Lät ju så himlarns "lätt" innan det blev VERKLIGHET, men när jag gick in på "min sida" på "Jensen" (vilket är företaget jag ska läsa via) så fattade jag inte alls mycket!
Eller JO, det gjorde jag visst det.
Det stod KLART OCH TYDLIGT i mitt "antagningsmail" att man skulle "beställa litteratur i god tid inför starten".
-FINE!
Men tala då gärna OM I GOD TID också att jag kom med!!!!
-DAAAA???!!

Hur i hela fridens namn ska man VETA vilken bok man ska ha?!
Vart får man tag på den?!
Behövdes det ingen bok i min kurs kanske?!

Ok, aha, I själva "välkomstmailet" fanns en länk bifogad: "kurslitteratur" hette den typ. . .
Kan det bli lättare?!
Klickade på den - Hände NADA! Upp ploppade en ny ruta som bara var VIT - TOM - EMPTY!!??!
Gick in på "jensens" startsida och där stod det, i en liten ruta,: "Höstterminens kurslitteraturlista finns nu till förfogande. Klicka HÄR".
(ordet "HÄR" var då också UNDERSTRUKET och MARKERAT MED BLÅTT. Alltså ÖVERTYDLIGT) (observera också att jag inte är precis ordagrann i mina citat just nu men ungefär som jag skriver stod det)
Hur som helst så klickade jag på den länken också och antog att länken de hade skickat i mitt mail nog var fel. . .
Vad händer? -INGENTING! NY RUTA, IGEN, MEN ÄVEN DEN VIT!!!

Naturligtvis så han paniken flyga över mej, och mitt personliga "presentationsmail" (som min "lärare" ville ha in senast den 15:e OKTOBER) blev då skrivet. . .
Det gick jävligt fort, kan jag lova, att printa ner vem jag är och sånt. Fick givetvis även med att jag då hade panik över "vilken jävla bok" jag skulle ha?!. . .

Skickade mailet (NATURLIGTVIS - SMART!? - Puckoooo!) och ansåg mej varken ha TID eller RO att invänta svar.
-Ringde kusin Sara.
Under tiden som jag pratade med henne så blev den "vita (helvetes)rutan" fylld med TEXT!!!. . .
-OOPS. . . . . .
Där kom den; "kurslitteraturlistan". . .
Jag hade haft lite för bråttom och varit lite för bestämd på att detta skulle gå illa,
- hade "glömt" ge datorn en chans att "ladda". .

Med Sara i luren och en något "varsammare" hand med datorn så hittade jag boken som jag behöver -beställde och den kommer troligtvis hem till mej redan i morgon...
Mhmm, jag ska ju bara läsa EN kurs nu till att börja med. . Och den på HALVFART dessutom. . .
Bara att inse att det kommer räcka för mej.
EN sak i taget. . .

Men nu är det bara att invänta måndagen och starta!
Blir nog bra.
Fan bara att jag ska vara så förbannat "NERVIG" så fort jag inte har "full koll".
Detta blir nog en bra START och träning för mej och mina nerver känner jag.

Hittade gamla bilder på min och systers gamla häst, Fibblan.
Saknar henne en del, och tryggheten/värmen som hon gav är saknad många gånger. . .

Mys-Pys med åskådare. -Förälskade katter.

Dagens utmaning var ENORM kan jag lova!

Vet inte om jag har skrivit det, men cellprovet som jag var till Avesta och tog visade FORTFARANDE cellförändringar.

Då jag fick beskedet om det fick jag även en tid för "frysbehandling".

Den tiden var IDAG.

Har inte varit speciellt oroad över det faktiskt.

Dels för att jag nu, fan i mej, börjar vänja mej vid att slänga upp arslet i gynstolen, placera benen i "benhållarna", ha en lampa lysandes rätt "IN" och en dam som sitter skitnära med nyllet superfokuserat på mitt underliv samtidigt som det skall kännas, klämmas, klippas "provbitar" (vilket hon ju gjorde sist jag var dit för den "ordentliga" provtagningen) mm.

Äh, denna gången var det ju INGEN SOM HELST MATCH! -trodde jag.

I brevet där jag fick mitt besked stod följande;

"Bästa Madelene!

Vävnadsproverna som togs från livmodertappen 23/7 visade lätt cellförändring. Ytligt benägen. Det syntes inga tecken till cancer.

Jag rekommenderar att du får genomgå frysbehandling av livmodertappen på härvarande mottagning. Därvid anbringas ett munstycke som kyles ner till många minusgrader under ett antal minuter. Sådan behandling är inte särskilt smärtsam, alltså behöver någon bedövning inte läggas."

OSV.

Men det lät väl lugnt tyckte jag.

Fan sist när de klippte och SKAR bort bitar från mej kändes ju bra mycket läskigare.

äh, detta var nog inget.

Hur som helst så fick jag stesolid (10mg denna gång utan att behöva säga till om det) när jag kom dit.

Fick sedan lägga mej i ett rum och låta medicinen börja verka.

När det var dags sa jag "hejdå" till mamma (söt-mamma som ställer upp och skjutsar och hjälper mej) och travade iväg med läkaren.

Hoppade upp i stolen med inställningen att "detta var väl inget".

En assisterande barnmorska kom in och behandlingen skulle påbörjas.

-Nemas problemas. Jag var ju VAN.

Tjohej!

-Själva "frysningen" påbörjades - TRE minuter - De LÄNGSTA tre i hela mitt jävla liv!

Fy FFAAAAAAANNNN vilken smärta!

Vad händer?!

-Vet inte om det var smärtan, chocken (över att det gjorde så ont) eller kanske kombinationen av dem båda, men jag kände att en kräka var på gång!

Gissa om det känns bra att bli "kräknödig" när man ligger med benen uppe i luften och har ett "munstycke" FASTFRUSET i underlivet?!?!

Svaret på det är: NEJ, det är INTE så spännande. (ska även förtydliga att kärkan vände och försvann igen. tur var väl det för hur skulle det gå till att kräkas i den positionen?)

Efter dessa TRE MINUTER var det dags för "paus".

Ja, en "paus" som innebar att munstycket skulle "tinas upp" och "släppa" sitt grepp om mej (det fryser ju nämligen fast vilket är meningen).

Efter pausen, och då munstycket släppt, var det dags för TRE NYA "FRYSMINUTER". . .

-JIPPIE!

När jag väl var klar var jag helt väck!

Hela kroppen skakade, benen bar knappt och jag såg bara "sudd".

ONT gjorde det och illamåendet förblev kvar.

Vad läkaren sa till mej där efter undersökningen hade behövts skrivas ner. Jag hörde då inte speciellt många ord.

Enda tanken som hägrade i mitt huvud var hur fan jag skulle ta mej där ifrån?!

Antagligen så såg läkaren det för hon fick barnmorskan att ta mej till "vilrummet" igen.

Illamåendet gick över mer och mer men SMÄRTAN stannade bra LÄNGE!

CRAP att man inte skulle behöva bedövning för det där!

Man borde SÖVAS!

Väl hemma igen gick jag och vilade.

Guess what?

-kände mej mycket bättre mot eftermiddagen och gick på GYMPAPASSET!

(stor eloge till mej)

Moster Mia leder det från och med denna termin och hon hade hittat på nya roliga övningar så det var riktigt kul!

Attans så skönt det var! Enormt jobbigt men ack så välbehövligt att komma igång igen!

Fick även med mej mina två söta Sofior! :)

-Bra jobbat tjejer!

Nu ska jag lägga mej och sova.

Krävs nog inte många vaggvisor för att jag skall infinna mej i drömmarnas värld efter denna dag. . .

*NattiNatt*

Kram , Puss