Virrig, fastklistrad ballerina

Som en sådan känner jag mej idag!
Jag tror att alla flickor (iaf de flesta) har haft, i sin barndom, ett litet smyckeskrin där en "ballerina" snor runt runt på ett ben samtidigt som en lite enerverande, efter ett "halvt varv" redan uttråkande melodi som går om och om igen, håller på att orsaka ett nervsammanbrott redan efter andra "öppningen" av detta smyckeskrin.
-DÄR har ni MIN dagsform!
Jag är, idag, denna ballerina som snor runt runt på ETT ben, tvingandes att lyssna på ett evigt SURR som inte går att varken tyda eller få ut något av.
Försöker jag att "öppna locket" och ta tag i dagens alla "kall" (vilka är en hel hög faktiskt) så kör det eviga snurrandet igång.
-Ett ben fastlimmat i backen medans det andra försöker dra mej åt någon riktning.
För att INTE GLÖMMA den jälvla "melodin" (om det vore så väl. I mitt fall är det bara en massa "hjärnsurr") som vägrar hålla snattran!

Vill man få tyst på en speldosa, lär man sig snabbt att det bara är att "göra sönder" den.
Men hur får man tyst på helvetiska skrik och panik monster som sitter fast i huvudet?
Slår sönder skallen?
-Det vill jag inte.
Ta en medicin?
-Inte alls läge för det då jag måste ut och köra idag.
Acceptera att man är en "ballerina" fastlåst i en "speldosa" och intala sig själv att det är VACKERT...?
Det är iaf det enda alternativet för mej idag, men också ganska FINT alternativ vid närmare eftertanke . . .

. . .Om man ändå vore en sådan "graciös" ballerina!

En sådan som ser ut att flyga fram och likt en vind bara få alla på fall och rosor ned dimpandes efter sig. . . . .

Gud vad löjligt! Skulle nog inte trivas med det heller!

Nej Jag är ju en tornado som bränner fram i ilfart och är glad över det som jag åstadkommer!

Det har varit en hel del på senare tid faktiskt.

jag har, som sagt, varit flitig i mitt motionerande, klivit ur sängen på morgnarna, skaffat planer och idéer för hur jag ska komma "igång" med mitt liv - ja, jag tycker att det har varit/är en ganska bra tid för mej nu ändå.

Visst, ALLA har troligtvis dagar då de känner sig som denna fastspärrade, danstvingande ballerina som inte tar sig någonstans och som har monster i huvudet.

Idag är det, för min del, antagligen inget sjukdomssyndrom utan helt enkelt VANLIG stress!

Jag ÄR stressad, men det är possitivstress för det är skoj som väntar och som kräver en del planering och förberedelser

Sedan RÅKAR det ju vara menstime för mej så jag har drabbats av "MensHuvudverksDjävulen" som inte tillåter mej att ens kunna SE utan att vara fullsmockad med alvedon. DET är lite störande och VÄLDIGT opassande.

Men Men.

Genom att sitta här och skriva ner mina "TyckaLiteSyndOmMejSjälv"ord blir VERKLIGEN inget gjort!

Slut på detta nu!

Kram , Puss