MUPP!

Idag då jag kom hem från min och melvins morgonprommis tittade jag in genom ett fönster där ljusstakarna FORTFARANDE stod och sken som om det vore värsta adventstider.

Men en uppenbart hånaktig ton tänkte jag:

"jasså, här var det minsann inte till att fatta detta med jultraditioner och städa bort julen i TID!".....

...Sedan började jag fundera på om man verkligen skulle tänka så...? Speciellt då detta julefyllda fönter faktiskt var MITT EGET!...?

Jo då, där stod jag och hånade mitt eget ojulplundrade boende, som om jag för LÄNGE SEDAN hade städat ut julen och flyttat in tulpaner, vita dukar och ljusa gardiner.

Nej, det har jag ju inte. Har även en tvätthög i badrummet som snart ger mej anledning att bygga ett utedass då jag knappt når toaletten längre för det enorma klädberget!

Äscccch! Jag har helt enkelt prioriterat annat (översättning: jag har verkligen inte haft motivation till städning)!

Dock fick jag upp lite städvilja då jag var hem till LinaSnuttan i Tisdags. Hon hade så himlarns fint hemma. Ljust och härligt!

Jopp, i veckan blir det städning och vårpyssel hos mej!

Jag har inte berättat någonting om mina läkarbesök!

Dagen före avresa till Thailand åkte jag till Avesta för en datortomografi av hjärnan.

Snabbt gick det och då jag var färdig talade sköterskan om att de skulle höra av sig om resultatet inom några dagar då deras läkare först skulle titta på bilderna för att sedan skicka dem till min läkare som i sin tur skulle kontakta mej.

Jag informerade henne om att jag, nästkommande dag, skulle till Thailand så de fick ta två hela veckor på sig att kika på mina bilder.

SAMMAKVÄLL, ca 18.45, ringer MIN läkare!

Där ser in! Jag är inte knäpp i psyket! Det ÄR något fel på mej! - Detta tänkte jag innan han hade börjat prata...

Det visade sig att han hade skyndat på det hela för att jag "inte skulle behöva oroa mej under semestern". FINT VA?!

Min hjärna var helt felfri. Och som han själv uttryckte det:

"du hade inte ens något tecken på demens!"...

Nej, jag är helt enkelt så psykiskt rubbad att jag får krampanfall nu mera... har dock inte inträffat igen sedan den gången i badkaret.

Nej, men alltså, jag hade en sänka som låg på 23 vilket kan vara lite i överkant. Normalt sett ska man inte ligga över 10 om man är helt frisk vad jag har förstått. man är man riktigt sjuk kan sänkan ligga på tresiffriga tal så jag är ju inte direkt toksjuk heller, men det kan vara ett tecken på att någonting kanske inte är helt som det ska.

Även mitt kreatinin (njurfunktionen) var lite i överkant. man skall ligga mellan 40-90. Jag låg på 96.

(detta har jag redan skrivit väl?...)

Jag skulle kontakta min doktor då jag kommit hem från Thailand. Han ville ta lite fler prover.

Härligt med någon som följer upp!

Detta har jag heller inte tagit tag i ännu.

Faktiskt så är det rätt kämpigt att komma in i de normala tiderna efter en sådan resa.

Jag är, som sagt, uppe med tuppen på morgnarna men död som en slaktad ko på em/kvällarna...

Dåliga ursäkter för att inte ringa doktorn...

MÅNDAG! - Då ringer jag!

I Torsdags var det Gynekologsdoktordamens tur att ta sig en kik på mina privata områden...

(Nog återgår man till att bli oskuld om man inte har haft sex på extremt lång tid väl???

Isf så är jag det nu märkte jag)

Det var ruggigt obekvämt!

En uppenbar känsla av att det var längesedan det området på min kropp hade haft besök var inte att undgå. Ajj ajj aaaajjjjjj säger jag bara.

Nåväl, hon talade om att jag hade läkt fint efter frysningen.

Ett nytt prov togs som jag får svar på inom tre veckor.

"Och om jag fortfarande har cellförändringar då då?" - undrade jag i godan tro om att hon skulle ge mej en lösning på det alternativet

"Ja du..." svarade hon med en suck och placerade sin blick i skrivbordet... Jag upplevde det som att jag nästan fick lägga mej på skrivbänken som var placerad mellan oss för att åter få ögonkontakten...

Hon fortsatte:

"Du ska veta att du har många medsystrar i det här, och den behandlingen vi gör på dej är för att motverka cancer. Du har inte det nu men om man inte får bort det skulle det kunna utvecklas till det.. Så om du fortfarande skulle ha cellförändringar.... ja, då får jag nog tänka till lite..."

Hmmm... det var det där med "medsystrar" och "tänka till lite" som fick mej att höja på ögonbrynen..

Jag är inte ett dugg orolig för detta och jag tror absolut att jag är fri från cellförändringar nu, men jag tyckte att hon uttryckte sig ganska oklart.

Hur det än visar sig vara och bli så är det ingenting jag ägnar tankarna åt nu.

Nu snöar det ute!

Ska nog gå ut en sväng till med hundarna. Pappa var nyss hit med Olzon så jag tänkte att han kanske ville ha en liten prommis han med.

Två hundar och en jag, ha en strålande bra dag!

Kram , Puss