Tack & Förlåt

Jag tror att jag, nu vid 23 års ålder, har nått den punkt i livet då MITT själsliga "genombrott" har slagit ner i mej.
Som en stor jävla jättebomb från ovan - med både det ena och det andra i - har den kraschlandat i det som är MADELENE.
PANG BOM så har den träffat mej och exploderat.
Resulterat i nya tankebanor, nya synvinklar, nya perspektiv, nya möjligheter, nya faror, nya krav - riktiga krav - nytt fokus.
-Ja, en helt jävla ny start.
Jag är död - uppstigen igen och HALLELUJA! - Nu ska vi se hur jag klarar av denna nya livsperiod.
Hoppas och tror att den kommer att gå något bättre än den förra...
*Jag kommer att vara skräckslagen ibland.
-Men jag KOMMER att inse att skräcken inte äter upp mej.
*Jag kommer att vara TOKNERVÖS någon gång.
-Men jag kommer påminna mej om att jag inte är världens "ALLT". Jorden fortsätter liksom snurra vare sej jag är nervös eller inte...
*Jag kommer fatta beslut som är helt vansinniga.
-Hoppas jag iaf, så jag får lära mej misstag och att de är "överlevnadsbara".
*Jag kommer göra människor lyckliga, ledsna, berörda, arga, tacksamma.
-Det hör liksom till då man skall vara en såndär "människa".
.
Sluta "krångla" och bara försöka vara hemma i det som är "jag".
Det har gjort jävligt ONT i mej och det kommer fortsätta att göra jävligt ONT.
Livet gör ont - för ALLA.
Det gäller bara att inte ta på sig / ta till sig onödig smärta. Smärta som inte är min eller som jag bara inte behöver ha.
.
Är det måhända så att "för att bli riktigt frisk så måste man bli riktigt sjuk"?
Kanske. Kanske inte.
.
Gud i Himmelen. Jag tror att du ser mej nu. Halleluja. Prisa Herren. Tack. Förlåt. AMEN.
.
Jag har börjat gjort saker för MIN skull nu.
Lite sånt: "fråga det du undrar istället för att sprängas av att inte få sätta ord på det du känner och det du funderar på".
Det har varit en bristfällig kunskap hos mej.
Har alltid givit andra råd att "ta upp" saker istället för att, för andras skull, bära dem själv. För att inte oroa/såra/stressa bla bla (är det möjligt att det skulle vara "snällt" att stänga ute andra människor sina ord och känslor för att "skydda" dem?... Blir det inte tvärt om isf? Man liksom förklarar dem "oförmögna" att kunna hantera frågesättningar, tankar och känslor...?... Inte snällt.).
Jag har då börjat med detta och det känns helt underbart!
JAG ÄR OCKSÅ VIKTIG!

En kanske inte allt för allvarlig fråga ställde jag igår.
Vi gick igenom veckan för coachinggruppen som jag deltar i.
På torsdag skulle vi till RödaKorset för att få info om bla miljö.
Så fort jag hörde ordet "MILJÖ" så höll jag på att gå i bitar.
Miljö är JÄTTEVIKTIGT. Tyvärr så är det, i min värld ack så ointressant....
Som jag skrev: det är mycket viktigt och alla bör ha kunskaper kring ämnet.
Men kära gode... I "lagom" dos kanske?...
Jag har, REDAN, blivit bombaderad av miljösnack - under bara TVÅ dagar...
Om jag sprängs så kommer det att spruta ekologiska skyltar, "StoppaBesprutningBanderoller" och hemmaodlade tomatplantor ur både huvud och tår på mej.
Nej, fy fan säger jag rent ut.
När jag sedan fick höra att vi skulle gå dit själva på torsdagen och att våra "ledare" skulle på kurs (antagligen coachingkurs) kunde jag inte hjälpa att det lät MYCKET mer givande för mej...
Jag upplyste Lasse (coachen) om att jag nog hellre följde med dem på kursen och att jag ansåg det mer givande för mej och min arbetsutveckling.
Lasse menade att jag skulle försöka lugna mej lite och inte gå "för snabbt fram".. jag skulle tydligen hinna gå på kurser om jag ville det, men just nu så var det läge att jag "flöt med strömmen" i det lugna tempo som vi har för att inte riskera ett ras.
Dessutom så var det en administrativ kurs de skulle gå...
Oki. Jag frågade iaf.

Herre jävlar! Nu måste jag skynda mej! Detta blev långt och jag har inte fått på mej kläderna ännu... Oops..
Brunbrända ben... Giv mej dem tillbaka! just nu ser mina ben ut som bakdegar. -Likbleka och något sladdriga.

Kram , Puss