Sjukdom och USA!

Döden har kommit hem till mej.
Han tänker ta Melvin.. Iaf så kändes det så natten till Torsdagen.
Jag sov kanske 3 timmar den natten, resterande tid tillbringade jag i soffan med en liten sjuk Melvin i knät.
Han har smittats av kennelhostan. Hostar så han kräks vilket har givit mej en oro som fått mej att fundera över om man kanske skall leva i totalt celibat livet ut...
Jobbigt för honom men det är fan mest synd om mej - som håller på att gå under av oro!...
Nå väl, jag tror att han överlever. Han har blivit betydligt bättre och han är jättebusig då vi går ut, trots att hostan blir mer intensiv när han "hiar upp sig"..
Han skall ta det riktig lugnt nu, inga promenader - bara rastningar.
hur kul är det då tror ni?
Vovven håller på att deppa ur då han inte får gå prommis, inte leka med bollen, inte busa och göra konster med matte... -Han är skitsur och väldigt besvärad över att vara sjuk.
Någon som delar den besvärade känslan med honom är JAG.
Jag tycker nämligen förskräckligt synd om mej själv som behöver gå runt och vara orolig över en så sjuk bebis...
Ja, jag är så pass orolig att pizza, godis, chips och glass är ett MÅSTE för att dämpa smärtan i mitt bekymrade hjärta...
-NOT NOT NOT!!!
-IDIOT IDIOT IDIOT!
Blir tokig av detta! Finner ursäkter i ALLT!
Nu kan jag inte motionera med hunden, nej då kan jag ju lika gärna sitta inne, hålla honom sällskap och trycka i mej onyttigheter!..
-SMART!
Detta låter nog liite värre än vad det är faktiskt..
Jo, jag har smällt i mej lite mer av onyttigheterna än vanligt men sååå illa är det faktiskt inte. Förresten så ska jag lägga av så fort helgen är över....

Nu till någonting som är himla kul:

Min lilla cooling till syrra har framtiden klar för sig!

Hon brinner ju för hästar och hon har en helt sjukt fin hand med dem - både på hästryggen och på backen. Ja, hon är en riktig naturbegåvning vad gäller hästar.

i morse fick hon ett telefonsamtal.

Det var en kvinna som hade hört, ryktesvägar bla, att jullan är fantastiskt duktig med hästar.

Hon undrade om Julia ville åka till USA (Florida) och jobba med unghästar!!!

Vaaaa???

Vilken chans va?!

Syrrans dröm går i uppfyllelse och jag är så himlarns glad/stolt!

Då får man åka till USA lite då och då efter sommaren, för att hälsa på systeryster.

Ja, det känns väldigt trist att hon kanske kommer att bo där, men om hon nu trivs med jobbet så unnar jag henne det verkligen. Jag får vänja mej med att resa dit lite titt som tätt... Kan väl inte vara så betungande va...? ;o)

Puss och Kram!