Barnslig LivsCoach

Det är vad jag vill bli!

En LivsCoach som öppnar upp vuxna människors barnsliga sinne och tänkande!

Jag anser och tror stenhårt på att vi måste släppa på denna tunga och besvärliga formaliteten och PRÄKTIGHETEN som var och en av oss faktiskt går runt och bär på (ÄVEN JAG) i dagsläget.

Om vi bara insåg att våra liv inte är mer än "bara" liv.

-Liv som faktiskt går oss JÄVLIGT FORT FÖRBI, med tanke på hur många år vi INTE ens har EXISTERAT, och hur många år som vi INTE kommer att FINNAS i framtiden heller!

Vi tror att vi är superhjältar som är nedsläppta på denna jord för att vara alla till lags, göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, vara snyggast, bäst, smartast, trevligast, starkast, ja allt det där som INGEN faktiskt är!

-Varför hetsar vi då så mot den strävan?!

Om vi skulle ta och börja inse att vi aldrig kommer att bli ALLT det där. Kanske aldrig ens NÅGOT av det där....

Jag tänker mej själv i en grupp med människor:

Självklart finns det någon som ser ruggigt intelligent ut där, en annan har det där "perfekta" utseendet, någon verkar vara lyckligast i världen - sedan kommer jag - MEDELMÅTTAN, om ens det, kanske jag är fulast och mest bortkommen bland alla dem. -Eller inte..

Skulle man fråga någon annan i samma grupp så är mina uppfattningar kanske inte alls lika som dennes.

Antagligen inte.

Vad som är "perfekt" för mej är antagligen något helt annat hos någon annan.

Så klart!

Vi är ju olika och ser världen med olika ögon!

Detta med att vara alla till "lags" då..?

"Man ska fan inte vara dum" brukar min mamma och pappa säga.

-Håller VERKLIGEN med!

MEN: "Man ska fan inte vara dum mot sig själv" heller för att göra andra glada och nöjda!

Visst- nog fan ska vi ställa upp och hjälpa VARANDRA! Men vi MÅSTE komma ihåg att det är OK och HELT LAGLIGT att använda oss av ordet NEJ.

För många är "NEJ" ett negativt ord som man gärna använder så lite som möjligt.

Det är nästan FULT att säga NEJ.

Jag ser det som att ett JA kan vara 10000000 gånger "fulare" om man egentligen MENADE "NEJ".

Jag har, hur många gånger som helst, "backat ur" saker och ting som jag sagt JA till även då jag känt att jag inte vill/orkar/törs.

Istället för att, som jag nu försöker göra, säga NEJ direkt så har jag hittat på "nödlögner".

Vad betyder det då?

-Att jag var oärlig vilket ledde till att jag, i längden, inte uppfattades som pålitlig, fick mindre vänner och framför allt så LED JAG oerhört mycket i mej själv då jag behövde ljuga OCH att jag inte VÄRDESATTE mej själv och mina känslor redan från början var INTE bra för självkänslan.

Om man säger JA men menar NEJ och ger sej in i det man tackat ja till så brukar man oftast inte vara ett så trevligt sällskap, sån hjälpsam hand eller till någon större nytta över huvudtaget faktiskt.

Nu kommer ett till citat som min pappa ofta använde när jag var liten /yngre: "allting kan inte vara roligt"...

Min pappa var en sådan person som troligtvis trodde att han var nedskickad till denna planet för att göra alla andra "nöjda" och absolut inte fick tänka på sig själv eller sitt eget mående.

ALLT var liksom en PLIKT.

(VIKTIGT!!!:: Jag tror att min pappa har börjat inse meningen med SITT liv nu, han har totalförändrats och jag ÄLSKAR det att han nu KAN säga NEJ till folk de gånger då han inte har tid eller helt enkelt inte KAN/orkar eller ens VILL jobba hela DYGN. Det var faktiskt vad han kunde göra förr.- Jobba hela DYGN för att hinna med allt och vara "alla till lags".. Jag är OTROLIGT stolt över min pappa idag, över HELA FAMILJEN förresten som alla börjat, iaf mer eller mindre, se till sig själva och värdera sig själva som egna individer!)

Det är ett ganska knäppt citat om jag, nu som vuxen, får ha en åsikt om det.

Alltså, nog fan VET JAG att livet inte alltid är en dans på rosor!

ALLT är INTE roligt! LÅÅÅÅÅNGT ifrån.

Varje dag gör jag saker som inte alls är så himla "roliga", men ändå måste göras. Det hör ju till vardagen...

MEN man måste ju försöka, så gott man kan, att placera dessa "mindre roliga" saker till lämpliga tillfällen.

Vi kan ta ett litet enkelt exempel:

"Jag har bestämt mej för att städa på Fredag.

Fredagen kommer och det är kanonvarmt, solen är övergenerös med sina strålar och det finns inte ett moln på himlen".

Jag har här faktiskt BESTÄMT mej för att städa just denna vackra dag, MEN det vore bra mycket ROLIGARE att åka och bada tex.

Hade detta varit för ca 12 år sedan hade pappa sagt:

"Jo, men allt är inte roligt". Och så har städningen varit ett faktum (SLARVSTÄDNING I REN ILSKA hade det dessutom blivit).

IDAG kan jag tänka: "Detta MÅSTE göras, men är det SÅ snuskigt hos mej att det verkligen måste göras idag?"

Med detta vill jag få fram att när saker inte hänger på liv och död, alltså när det inte är LIVSVIKTIGA, VÄRLDSLIGA grejer, så ska vi försöka prioritera GLÄDJEN!

Kan vi unna oss mer GLÄDJE så kommer det "trista" antagligen att bli MINDRE "trist"!

Tillbaka till det här med "Barnslig LivsCoach":

Jag vill att vi ska se barnen som förebilder till att det är LAGLIGT att känna efter.

Känns det NEJ så är det nog lämpligast att avstå om möjligheten finns. Det är inget FULT med det!

Och man kan säga nej på ett väldigt fint och ärligt sätt.

Enklare exempel:

"Ska vi umgås idag?"

"-Nej, idag orkar/vill eller känner jag faktiskt inte för det. Hemskt gärna en annan gång!".

Punkt.

Svårare än så behöver det inte vara.

Detta handlar om att ACCEPTERA SIG SJÄLV!

Skulle personen i fråga känna sig dissad av att bli nekad umgänge just den dagen så är det ju tråkigt för den, men FÖRHOPPNINGSVIS så förstår folk det man säger och kanske blir det till och med lättare för DEM att säga NEJ till någon/om något nästa gång när DE står inför något typ av val som lutar åt "KännaNejHållet".

Barn är ärliga, ibland lite fööör ärliga, men ärligheten i att de står upp för vad de känner inombords, i sig själva, bör vi fan anamma!

sedan skadar det ju inte att se på livet lite med glimten i ögat...

Släpp "supermanCapen" och var lite busig!

Det är OK att göra "fel"!

Bara nyttigt att få "skämmas" lite ibland..

BJUD på dej själv!!!

Jag vill inte prompa på att vi ska bli lata, egoistiska, surgrisar med detta inlägg!

Nej för fan!

ibland är det BRA att gå emot känslan och utsätta sig för obehagligheter eller ställa upp på skittråkiga saker/grejer för andras skull!

Det MÅSTE man göra. Hör liksom mänskligheten till - men det finns gränser och skall göras till MÅTTA!

Kram , Puss