tisdag 10 augusti 2010

Livspremiär och tiggande

Idag lurade jag med Jullan ut i skogen för att plocka svamp.
Hittade typ 15 st, mer verkade det inte finnas ännu i hela jävla skogen.
JAG som har blivit en riktig "naturmänniska" och verkligen ÄÄÄÄLSKAR att gå i skogen, träna hundar, leta svamp, bara motionera, har tydligen trott att man är skyddad från allt ont bara man känner frid och harmoni inombords (vilket jag gör i skogen).
Jag känner en sådan frid när jag är ute och traskar i skogen att jag till och med glömmer bort alla ÄCKEL som BOR där!

Som jag redan har förtäljt så är jag barnsligt rädd för det MESTA!
inte minst GETINGAR!
-Jag HÖR och jag SER dem på flera mils avstånd (ett uns överdrift vart det nu) och har därför, ALLTID, hunnit skydda med från dem.
IDAG där emot varken såg eller hörde jag den lille saten, klädd i gul/randig kostym...
TROTS att jag, i värmen, pyltat på mej KNÄSTRUMPOR, kängor, långa mjukisar (som man till och med kan dra åt ned vid benslutet) OCH POLOTRÖJA.
-JAAAAA jag hade gjort ALLT för att skydda mej från fästingar! Getingar och sånt hör jag ju och ser. Dem springer jag och gömmer mej för... -Tydligen NOT NOT NOT!!!!

Jag fick mitt livs första GETINGSTICK! Aj som fan vad ont det gjorde!
"Nu punkterade han väl lungan på mej också" tänkte jag då det kändes som ett knivhugg i ryggen...
Det pulserade och det strålade, kunde inte lyfta armen, jag var helt enkelt inne på mina sista andetag...
Ja, jag VET att jag är jävligt överdriven och paranoid..
Lever ju och jag kunde till och med fullfölja svampLETANDET som avslutades med ett ytterst fåtal gulingar längst ned på en RättPris påse...

Nu har jag lärt mej att mina paranoida tankar inte ALLTID tar död på mej.... (har de gjort det förut då?...) Störst hjälp var nog syster som mest skrattade och upplyste mej om att hon hade fått ett stick på halsen och ett på läppen när hon var LITEN och ändå överlevt.

Nu i eftermiddags träffade jag Therese i kyrkan för att öva inför ett dop som vi har på Söndag.
Det gick jättebra och var supertrevligt att träffa henne igen.
Hoppas vi gör lika bra ifrån oss på Söndag som vi gjorde idag, då kan jag få känna mej nöjd med mitt framförande.

Jag LÄÄÄÄNGTAR tillbaks till Söderhamn!
Fan vad stressad jag är här hemma i verkligheten!
Nu bör det vara dags för mej att veta vad jag vill eller i alla fall VART jag skulle kunna tänka mej att praktisera eller liknande...
Vill ju inte sitta insnöad hela vintern och må piss igen, men samtidigt är jag SSSÅÅÅÅÅÅ rädd för att "braka" vid för mycket "påtryckningar"...

Det är inte lätt för dem som inte alls vet vad de vill.
Men det är inte lätt för mej heller som vill ALLT!
Jag vill det mesta men på olika dagar.
Jag har haft tankar på att bli präst, andra dagen vill jag bli polis, sedan är det rockstar som gäller, skriva en bok kanske?, Bli torped, arbeta inom psykiatrin, föreläsare, livscoach, brandman, radiopratare eller kanske tandsköterska?!?

jag kan inte välja!
Ena morgonen när jag vaknar så vaknar jag upp som Präst-Madde, andra dagen kan jag tycka att prästyrket är lite too much för mej och behöver mer action! -Polis eller Brandman!
Vissa dagar är jag helt inne på att hjälpa människor, lugna dem, ge dem tips och råd, andra stunder HATAR jag alla andra utom mej själv, och stunden där på är det JAG som inte passar in utan är dum i hela huvudet... Sedan börjar det om; Boken kanske skulle passa ändå?..
Äphts, vet inte. orkar inte tänka mer heller.
Nu är jag trött.

VÅGJÄVELN har lagt ned igen förresten så nu antar jag att jag har gått upp 37kg och snart kommer att rulla fram.
En sådan skall införskaffast inom det snaraste. Nu är jag less på prylar som bara fungerar när det "passar" dem!

Ska ut och rasta skrutten nu sedan ska jag våldgästa min egen sönder"sovda"säng...
(det kan misstolkas. Jag fick för mej att sängen skulle målas vit och så blev det. Tyvär så ville den inte torka på ett "rakt" sätt så nu är den helt vind och knarrig, går inte ens att TÄNKA sexuella tankar i den utan att den skulle falla i hop och det vill jag INTE)
Med denna lååånga parentes ville jag inte att NÅGON skulle tycka synd om mej och därför köpa mej en ny säng.
Nej, inte alls.
MEN OM NÅGON VILL KÖPA EN NY SÄNG TILL MEJ SÅ SKULLE JAG BLI JÄTTEGLAD! OCH ÄNNU GLADARE OM DET BLIDDE DEN FRÅN HALENS MED LÅDOR UNDER..... I VITT. =)

Skämt å sido, nu ÄR det SOVDAGS!

Kram , Puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar