Imorgon - NYTT LIV!...

....Aningens överdriven överskrift men just i detta nu känns det så!
Har, för ett par timmar sedan, kommit hem från en mycket avslappnande och trevlig helg i Söderhamn.
Jag och Erik blåste upp över helgen för att koppla av några dagar.
Det blev prommisar, skratt, bus, lyxmiddag på Albertina och en hel del vila.
Skönt och välbehövligt.

Nu sitter jag här - livrädd men samtidigt fruktansvärt uppspelt av vad morgondagen kommer att ställa mej i för riktning!
Kommer det att bli som jag har tänkt och planerat eller har jag missat någon viktig detalj som sätter STOPP för mina framtidsvisioner?
Det är nämligen i morgon, 13.15 närmare bestämt, som jag ska ha möte med FK.
Det är DÅ jag ska tala om att jag hittat en utbildning som jag verkligen vill gå - och hon ska svara JA eller NEJ...

Inte för att hon bestämmer över mitt liv direkt som jag fick det att låta nu, men än så länge känner jag mej på tok för osäker på mej själv.
Jopps, jag mår och känner mej riktigt "stabil" och jag har en tro på mej själv som jag inte kan minnas att jag har haft förut... Inte så här länge iaf... eller?...
Hur det än är så brukar jag ju nästan alltid "friskförklara" mej själv när jag mår bra/ har bra perioder vilket sedan leder till total dödsångest när jag, återigen, "faller" ner i pessimistträsket...
Jag slutar dock ALDRIG att hoppas och varför skulle denna gång inte kunna vara den gången då jag faktiskt har LYCKATS komma "ur" skiten och kan börja leva "normalt"?

Det som, för mej just nu, är så viktigt är att FK förstår detta och inte "släpper" taget om mej riktigt ännu.
Skulle verkligen vilja finnas kvar under deras vingar tills jag märker att mina egna faktiskt bär mej. . .

Hoppas och tror på mötet i morgon.
Blir det positiv respons så får jag BRÅDIS!
Den 25:e Augusti är sista ansökningsdagen, vilket alltså är NU på ONSDAG!!!
Men, jag kommer att söka så fort jag fått klartecken så jag känner mej ändå lugn vad gäller den biten.

du som har orkat läsa ända till HIT kanske undrar: -"Men vad är det för jävla utbildning då????"
Svar: -OMVÅRDNAD! (Där jag ska rikta in mej på psykologi)
Jag kommer inte att nå mitt livsmål efter denna utbildning men en bra början blir det och en liten grund att starta på.
Målet är nämligen att få guida och coacha människor.
-Få dem att trivas så bra som möjligt med sig själva, hitta just DERAS mening och njutning i livet..
Åter igen: Man lever ju trots allt bara EN gång och det en väldigt KORT tid i världshistorieboken. . . .

Vet ej hur jag skall gå till väga...?
-Bli samtalsterapeut, Föreläsare, Författare eller kanske allt på samma gång?
Nåja, FÖRST OCH FRÄMST ska jag klara denna utbildning!

Nu ska jag coacha mej själv lite så jag tar mej ner i tvättstugan...
OCH överleva en FLUGJÄVEL som håller på att driva mej till vansinnets förgård.
Hmmm... Blir ingen bra "Livs Coach" om jag själv inte klarar av att hantera en liten fluga.
jobbar på det och återkommer.

Kram , Puss