Vican & Jag

Jag och Vican

Idag startade jag med att ta ut Vican och vovisarna på en morgonprommis.

Vi skulle "undersöka" berget som ligger strax ovanför mitt hem.

Jag brukar inte föredra att traska runt alldelens solo på berg, men idag, när jag hade Vickis med mej, kände jag mej kaxig nog att "bestiga" det!

Sagt och gjort.

Vi gick.... Vi gick... vi gick och vi gick och funderade när fan backen skulle ta slut, vägen skulle svänga av hemåt och vi skulle avsluta prommisen...

Visade sig att det aldrig skedde...

Mitt uppe på berget började det även spöregna.

När berget väl hade segrat över vår envishet fick vi ta det trista beslutet att vända.

-Samma väg tillbaka (vilket jag HATAR)

Vi har iaf funnit en oändlig backe här hemma i Husby.

-Sant! Den tog verkligen ALDRIG slut!

9570 steg hade jag tagit när vi, två blöta sillar och tre slokörade vovvar, väl var hemma igen! Den kändes iaf bra!

Fick ju även en liten stund tillsammans med Söt-Vickan vilket tyvärr sker på tok för sällan!

Nu är jag precis hemkommen från gruppterapi, besök hos sköterskan och ett apoteksbesök som var allt annat än trevligt!

-Helvete vilka surkärringar det finns! Nästan så man tycker lite synd om henne. Undrar vad hon saknar i livet....? ;o)

Tänkte erbjuda henne mina mediciner. Kändes nästan som att hon behövde dem mer än jag.

Skulle kunna skriva hela vår konversation nu men det orkar inte jag.

Hon försökte "sätta sig över mej" (eller ngt) vilket hon misslyckades totalt med. Istället tog jag min medicin och gick ut med huvudet högt.

Har betalt räkningar nu oxå.

INTE någon fördel att vara sjuk vill jag lova..

Men nu ska ju jag försöka mej på att göra något "vanligt".

Håller det och jag inte "ballar ur" så hoppas jag kunna stå på mina egna ben snart och jobba till mej min alldeles EGNA ekonomi! HOPPAS HOPPAS HOPPAS!

Möte på måndag med FK och jag hoppas att hon kan låta mej testa mina vingar nu.

Tvivlar inte så mycket på det iofs.

Det jag är rädd för är att hon kommer tro FÖR MYCKET på mina idéer, "släppa ut" mej och att jag sedan inte klarar det utan åter kastas ut för det djävulska pessimiststupet...

Nåja, än är jag OPTIMISTISK och hoppas och tror på mej själv och mina planer!

Snart dags för Avslutning på hundkursen.. Känns lite tråkigt faktiskt.. Har varit himla bra för skrutten och mej det där...

Ja, ja. Slut för NU.

Kram , Puss