Läkare, Poliser och Jag

Har sedan en månad tillbaka haft en knöl i (/PÅ faktiskt) halsen.
Det här med oinbjudna knölar är inget som jag har längtat efter att få, därför kändes det lite väl obehagligt när den, så här under en månads tid, inte har förmått avlägsna sig. . .
Funderingarna kring om jag ev är ganska mycket sjuk har levt livet i huvudet på mej.
Idag var det då dags att träffa doktorn!
En sköterska på VC visade mej till doktorns rum där jag fick placera mej på en stol i väntan på mannen som skulle ge mej "KNÖL-DOMMEN"!
Stel som en pinne och med en nervositet som hette duga satt jag och fipplade med mina vantar.
Till min förtjusning upptäckte jag en tvättlapp på insidan av dem!
KUL!
Undrar om man kan stoppa i fingret där på ngt vis. . .?
-Jo minsann! Med lite ansträngning och hjälp av den andra handen så gick det faktiskt!
Man kunde till och med fastna med fingret i den lilla tvättinstruktionslappen!
Jättekul tills jag insåg att jag inte kan sitta fast i mina egna vantar då doktorn behagar komma in.
Då jag hörde steg utanför rummet som jag befann mej i infann sig en liten mängd panik.
Ingen ren hysteripanik, nej, världen skulle nog inte gå under om jag inte tog mej loss, men visst vore det trevligt att inte uppfattas som "konstig" pga en tvättlapp.
Slutade med att jag, precis innan läkaren klev in i rummet, slet mej ur lappfällan!
*PJUH*
-WELKOMMEN DOCTOR!
Helt ovetandes om att jag nyss suttit i världens knipa frågade han mej vad jag "hade för bekymmer".
Hmm.. Det tog mej en liten stund att fundera ut om jag skulle be honom kolla på fingret som led av blodstopp eller om det var knölen på halsen som vi skulle koncentrera oss på. . . ?
-KNÖLEN så klart!

Han klämde och han kände.
Det gjorde faktiskt lite ONT!
-FAN nu ömmar den också! Då är det säkert AKUTFARLIGT!
Sedan tog han en sådan enorm glasspinne. Jag förstod direkt att han skulle kolla mej i munnen.
ATTANS! Det skulle bli lite jobbigt då jag tillbringat helgen med en påse "lättsaltade chips" vilket har gjort hela käften skinnflådd (känns iaf så).
Anyway, han kan inte ha märkt av chipsspåren lika väl som jag för att han sa att det såg fint ut.

Efter undersökningen (som tog MAX 3 min) så upplyste han mej om att han inte misstänkte någon tumör!
Där emot så tyckte han att min knöl satt lite mystiskt till. . .
Han sa att det kunde vara en lymfkörtel som svällt upp i samband med några bakterier (mumms)

Det kunde även vara ett envist VIRUS som orsakade knölen. . .
Han nämnde även något om "halssystor". Kommer dock inte ihåg VAD han sa om dem.

Då tumören var utesluten så ser jag inte detta som något konkret hot mot min överlevnad.

Nej, rådet jag fick var:

Ge knölen ca 3-4 veckor TILL!

Har den inte gett sig då så skulle jag på ett återbesök för att sedan skickas till "öron/näsa/hals" i Falun där de får utreda VAD detta faktiskt ÄR.

Skulle givetvis ringa före detta om det blir några förändringar (om den kör igång och växer okontrollerat eller ngt).

Nåh väl!

Det ser ut som att jag klarar mej iaf och nu känner jag mej rätt lugn i detta knölkrångel!

Minns ni att jag skrev om det här med BUS förut?! (det gjorde jag väl?) Idag, på väg till VC, tog jag min chans att vara lite "busig" OCH gå emot en utav mina rädslor!

Så här var det: Då jag svängde ut på "stora vägen" blev jag omkörd av en POLISBIL som kom från ingenstans! Varje gång som jag sitter i bilen och ser en polis/polisbil blir jag skiträdd och tanken som ALLTID då dyker upp i mitt huvud lyder: "HJÄLP! MINA VAPEN!" Detta är en lite underlig brottstanke då jag ALDRIG har transporterat ett vapen någon gång. Jag ÄGER inte ens ett vapen - har ALDRIG gjort heller. Efter att jag kommit på mej själv med att vapenfronten är grön så blir jag livrädd att jag kör "fel" eller iaf för FORT! - DÖDSDÖMD! Idag bestämde jag mej för att gå emot min egen rädsla lite grann. Jag (som nu alltså låg BAKOM en POLISBIL) "hängde på". vi åkte på en 80 väg men vi körde i 90! Jag höjde ljudet på radion (P4) MASSOR i hopp om att de skulle höra mej och tro att jag var en riktig buse!. . .(?) Då jag förstod att de TROLIGTVIS tyckte mer illa om TIMMERBILEN som låg FÖRST (och alltså satte hastigheten på 90 km/h) och den lilla personbilen som timmerbilen hade bakom sig så förstod jag att jag behövde vidta betydligt vassare åtgärder för att uppmärksammas. . . Tyvärr blev åtgärderna och min vilja att synas inte så vidare märkvärdig... Det visade sig att timmerbilen och jag skulle svänga på samma ställe så jag passade på att köra riktigt nära polisbilen (i mitt sista försök att påkalla uppmärksamhet) då vi alla fick lov att, mer eller mindre, stanna för att timmerbilen skulle våga svänga av.

Äh, inte ens om man är TIMMERBIL och kör i 90 på 80 väg så brydde de sig...

No BIG deal?! - Joooo, för mej var detta STORT! Hädanefter kommer jag känna mej betydligt tryggare i mina kommande "PolisBilsMöten"!

Kram , Puss