Svårt. . .

Det är Torsdag kväll och jag borde vara i full färd med att förbereda mej för gympan.
Denna Torsdag ser dock "LITE" annorlunda ut. . .
Jag kommer inte att gå på gympan idag.
Dels så har min älskade akvariefisk dött. Fisken som jag har haft sedan jag var ett år gammal.
"Älskade fisk, du finns inte mer.
Jag kommer att sakna våra mysiga simstunder i badkaret och jag kommer aldrig någonsin att tömma akvariet efter dej.
Vi har haft många fina minnen du och jag och du kommer alltid att ha en plats, simmandes, i mitt hjärta".
SIMMA I FRID LILLA DU...
Som om inte denna förlust vore NOG!?!
Nej, ca 20 min efter att firren avlägsnat sig så dör min lilla BURFÅGEL också!
Burfågeln som jag har ärvt från generationer tillbaka!
Jag fick den från min mamma som i sin tur fick den av sin mormor, som fick den av sin farmor. . .
Nu finns den inte mer!
"Älskade lilla fågel,
jag har precis skrivit en kärleksförklaringsdikt till fisken så nu har jag slut på ord och kan inte skriva någon till dej. Men jag hoppas att du nu har användning för dina vingar och hälsar upp till himlen från mej".


Ja, så kan det vara...

Nej, jag ljög.
Ljög ljög ljög!
Jag har bara en hund och han lever!
Har aldrig någonsin haft verken fisk eller fågel.
Eller JO!
När jag var liten brukade jag fånga småfisk i havet med håven, förvarade dem i en hink.
DE dog där emot ganska snabbt tyvärr...
Så hade jag en "teblomma" också! (vet dock inte om det räknas som fisk. . .?)
Det var en slajmig manick som levde i en bytta med tevatten, vilket man skulle byta varannan kväll.. (tror det var så iaf)
Så fick den "barn" också som satt fast under magen på dem och som man var tvungen att hjälpa till att förlösa (det vart pappas uppgift).
Kommer inte ihåg hur den grejen dog... var det så att den bara "råkade vara borta" en dag när jag kom hem från skolan måne tro?. . .
Kommer inte ihåg.
Vet bara att jag inte saknade slemmonstret så värst mycket efter dess "försvinnande". . .

Nu är klockan 18:54 och gympan börjar 19:00.
Jag ska inte gå dit för jag väntar nämligen BESÖK!
"SnyggErik" (Erik Segerstedt) ringde för en stund sedan och ville så hemskt mycket gärna få komma och hälsa på mej.
Nåh väl, efter en stunds övertalande om att jag skulle prioritera honom framför gympan så gick jag väl med på det då.
Det är lugnt.
Bara han inte pratar under "Halv åtta hos mig" så känns det ok.
GIVETVIS får han säga ngt i REKLAMPAUSERNA om han har ngt viktigt på tungan.
Man är ju inte dum heller!
Här får ni lite "vardagsbilder" sedan han var här sist:

Avundsjukan kan ni bespara er. Bara för att han är med i en pojkgrupp som kallar sig för EMD så betyder INTE det att han är speciell...

Han är helt "vanlig", ganska trevlig och ser inte SÅ bra ut som han kanske själv tror. . .

Eller jo.... OKEY! - Han är vrålsnygg och skulle det råka vara så att just HAN skulle vara på väg hit så skulle jag defenitivt INTE sitta här och BLOGGA i mjukisar och en lila sticktröja, med orakade ben och köksbordet täckt med post och studiepapper/anteckningar!

Nej, jag hade nog satt världsrekord i toalettbesök om jag befann mej i den situationen. .

Detta inlägg har gått ut på att ljuga så mycket jag orkar.

Nu orkar jag inte mer.

I ärlighetensnamn erkänner jag att jag helt enkelt är en riktig: SOFF-POTATIS!
Har suttit framför datorn HELA jävla dagen idag (förutom i morse då jag GICK EN PROMMIS med Melvin). ÄNTLIGEN kommit igång med den allt för ofta nämnda "slutuppgiften"!

Ska "lösa" TVÅ vårdfall och idag har jag gjort klart ett!

Alltså - det ska till lite mer här och där, bort med lite annat på sina ställen, men BASEN i det första fallet är klar!

Detta gör att jag kommit igång med HUR jag skall tänka vilket medför en bättre förutsättning då jag tar mej an det ANDRA fallet.

Nåja, ser ingen omöjlighet med denna uppgift längre!

när jag var ute och rastade Melvin nu för en stund sedan kände jag hur fruktansvärt trött jag var efter denna pluggdag.

Tänkte att det vore nog jävligt nyttigt att gå på gympan - där behöver ju inte huvudet arbeta direkt.

Hur jag än vred och vände på det hela så hittade jag inte orken någon stans!

För bövelen!

Jag kan gott få sitta hemma och njuta av vad jag kommit fram till idag, förresten så blir jag belönad med att se HELA Robinson också!

HAH!

En sak till som gör mej lite "slonkig": I morgon ska jag på möte med psykolog och FK!. . .

Skitnervös!

Hur ska det bli nu?!

Jag VILL inte vara hemma och "bortglömd" längre, samtidigt är jag absolut inte redo för ett heltidsjobb heller.

Arbetsträning?

-Kanske. Om jag får en massa stöd och hjälp då jag är livrädd för att misslyckas!

Eller törs jag verkligen?!

Ah, det är inte lätt när man vill samtidigt som man är LIVRÄDD!
DÄR slutar jag tänka på det för idag!


Får inget besök av SnyggErik, så jag får väl sätta mej och kolla på "halv åtta hos mej" själv nu då!

"Lika glad för det är Jag. . .

. . .Men gladast är nog RÄVEN!"

Kram , Puss