ÅNGEST - ingen "artig besökare"!

Idag hade vi ett mycket givande samtal med "C" (psykolog som kommer ut till "skogen" och samtalar med gruppen en dag i veckan).
Vi pratade en hel del om ÅNGEST, känslor, tankar och beteenden.
Fördelen med att sitta i grupp är att man får STÖD av folk som faktiskt VET vad man snackar om när psykologer och dylikt ger antydanden om hur "enkelt det är att hantera" ångest om man bara accepterar den och låter den ha sin gång. . .

Den kommer - är otroligt plågsam - lägger sig.
Allt detta kan gå så otroligt fort och den absolut värsta ångesten kan, ibland, hålla i sig i bara några minuter.
Låter ju inte sååå farligt. -Acceptera och "rid ut stormen".

Jag TROR att de flesta psykologer har LÄST sig till vad ångest är (Alltså inte upplevt det själva).
Jag kan förklara hur min ångest är och folk (vem som helst) kan få sig en bild av hur det fungerar.
MEN, det sjuka är att, INGEN kan få en FULLSTÄNDIG bild av ångesten om man aldrig har upplevt den själv!
Även om den ibland bara håller dej i sitt grepp endast några minuter så är dessa "NÅGRA minuter" så pass smärtsamma att det inte går att beskriva med ord.
Det måste troligtvis upplevas för FULL FÖRSTÅELSE. . .

Psykologer har nog givetvis fattat att det här med ångest ÄR skittufft att hantera men man hör ändock på resonemanget att de inte har varit i situationen själva... (iaf inte de jag har träffat)

Det är inte bara jag i gruppen som lider av ångest.
Under samtalets gång så insåg jag att jag inte ÄR galen, konstig eller dålig för att jag inte alltid lyckas att "rida ut" min ångest på egen hand (vilket det låter som att folk med ångest egentligen borde kunna).
Nej, de andra i gruppen VET ju hur det är när ångesten har en i sitt järngrepp - och de höll med mej/kände igen sig i ALLT jag sa!

"C" ritade upp en "ångestkurva" på ett papper:
kurvan började på noll - steg - nådde kulmen - släppte lite - började "dala".
Här var jag framme och visade att om ångesten var så "enkel" så skulle man lätt kunna upptäcka att den var på G och faktiskt HINDRA den! - Det GÖR jag MÅNGA gånger!
-Hindrar en "ångestattack" som är på väg att utlösas.
Anledningen till att jag satte ångestattacken inom situationstecken där, är att jag
inte kallar det för ångest!
Ångest är inget man kan styra!
Ångesten börjar inte på noll och jobbar sig uppåt - nej, den ANFALLER och håller i sig tills den behagar släppa.
Så är det iaf för mej och uppenbarligen för de andra i gruppen också som faktiskt HAR ångest.
Det var här jag kände mej så BEKRÄFTAD! - jag är inte störd! Det är bara så att har man inte känt på det själv så kan man inte heller förstå.

Psykologerna "förfinar" en hel del har jag märkt... Vill få saker att verka lättare än de faktiskt ÄR...
Vore det så enkelt att ångest går i en "kurva" så skulle folk inte heller LIDA av den.
Nej, den ÄR ingen jävla "kurva" som hinner uppfattas.
Lika snabbt som den kommer kan den också, när den väl släppt, försvinna.
Liksom ingen "nedtrappning" där heller.
Där emot är man ju oftast jävligt slut efteråt. Tär ju på alla krafter som kroppen innehåller. Iaf hos mej.

Ibland kan jag faktiskt upptäcka att mitt "tåg" håller på att "spåra ur".
Det är DÅ jag måste jobba häcken av mej för att förhindra och inte "falla".
Ibland fungerar det och ibland inte.
Fungerar det inte så sitter jag inte mitt i en ångestattack för det!
Nej, jag har då jävligt dåligt mående där "egensinnet" matar mej med depp och sorgligheter, hopplöshet och förtvivlan.
skit jobbigt - men detta kan jag ha förståelse för att man faktiskt kan "JOBBA" med och lära sig "hinna uppfatta".
Det är dock (som jag nu tjatat om i hela detta inlägg) STOR SKILLNAD på "fröken sorg"/de negativa "hjärnspökena" och en ÅNGESTATTACK! -Den hinner fan inte uppfattas!

SNÄLLA! KOM IHÅG ATT JAG INTE ÄR NÅGON FORSKARE ELLER LIKNANDE! JAG KAN HA HELT FEL I MINA UTTALANDEN OCH SKRIVERIER. GREJEN ÄR ATT JAG UTGÅR IFRÅN MEJ SJÄLV OCH HUR JAG UPPLEVER MITT TILLSTÅND.(att jag, denna gången, hade andra människor med mej som sitter i samma "båt" och som bekräftade det jag sa kan ju tolkas hur man vill. . .)


Snart är det dags för hundkurs!
Ska försöka få i mej lite mat.

Kram , Puss