Heldag med MAMMA!

.
Igår var en "fullspäckad" dag!
Steg upp kl 6.00 för att rasta hundar, göra mej i ordning, skjutsa hundarna till mormor och morfar (som skulle vara hundvakt), åka till Falun (samtal med psykologen), ta tåget från Falun till Gävle - där mamma mötte upp och vi tillbringade resten av dagen tillsammans, runtstrosande på Gävles gator.

Vi hade det såååå mysigt!
Tyvärr höll det på att bli lite "tokigt" under eftermiddagen.
Eftersom jag tar "Certan" (=Concerta) till frukosten varje morgon så blev det en TIDIG medicinering igår, vilket innebar att medicinens "verkan" började upphöra under eftermiddagen.

Utan medicin, och med en NATURLIG trötthet som började göra sig påmind, slutade min hjärna att samarbeta med mej.
ALLT som jag övar på: positiva tankar, acceptans, harmonier, uppmärksamhet och koncentration var som bortblåst!
Så fort jag gick förbi en spegel (vilket händer ganska ofta då man befinner sig i affärer) upptäckte jag en jättegris!
mina fötter fick inte plats i skona, mina ben var inga ben! de var falukorvar! Min mage gick ca 1,5 meter FÖRE mej HELA TIDEN, mina UNDERARMAR hade fettvalkar, mina handleder höll på att explodera, mina fingrar höll på att växa igen då de var så tjocka!
För att inte tala om allas blickar!
Alla tittade på mej med blickar som talade om hur synd det var om mej som höll på att sprängas i luften av allt fläsk!....

...Nej, så var det givetvis inte.
Men som sagt, jag "tappade bort tänket"...
Paniken höll på att infinna sig.
I vanliga fall hade jag åkt hem där för att inte få ett urpinsamt utbrott på helt fel ställe, skada någon eller vara elak helt emot min egen mening och vilja...
Tyvärr gick ju inte det då jag hade åkt tåg dit och skulle åka med mamma hem - efter att Julia kommit hem från skolan (de var i Strömsholm och kollade på hästtävlingar, så de skulle vara hemma ca 20.30).
På något sätt var vi iaf i syrrans lägenhet efter ett tag.
Då jag känner att paniken börjar infinna sig och min kontroll håller på att upplösas helt försvinner ju även lite av mitt minne.
Alltså, såhär i efterhand minns jag inte riktigt hur och vad som händer under "hjärnhysterin".
Vet bara att jag satt på Jullans säng och "konverserade" med mej själv (tänkte alltså).
Jag och mamma hade haft det kanonmysigt!
Ville verkligen INTE förstöra det!
Jag hade ingen tillgång till medicin - bestämde mej för att faktiskt dra åt "beteendebältet" ett snäpp på egen hand och FÖRSÖKA hitta tillbaka till en någorlunda "balans".

Vi åkte ut till Valbo.
Under tiden släppte min inre aggression mer och mer - tillslut var jag faktiskt på rätt spår igen!
Efter valbo hämtade vi lillasyster vid bussen för att avsluta dagen med pizza/kebab.
Trots att vi, ALLA TRE, var helt slut efter dagen så hade vi ett jättemysigt "avslut"!

TUSEN TACK FÖR EN UNDERBAR DAG MAMMA!

Kram , Puss