på morgonen var det Falupsykologen som gällde.
Vet inte riktigt vad jag ska säga till henne.
Vi har ju kört fast.
Hon "begärde" iaf att jag skulle be hedemorapsyk (vilket jag egentligen tillhör) att få träffa en DIETIST!
Hon anser att jag slarvar med maten - vilket jag iofs kan hålla med om.
Äter tokbra och regelbundet - men i perioder, som denna, då jag är hysteriskt stressad, KAN jag helt enkelt inte äta.
Maten tar sig inte förbi stressen som fyller upp hela mej.
Grejen är också att min kropp inte ens känner sig hungrig under hyperstress.
Vad ska då en dietist säga som jag inte redan vet?
Problemet är att jag inte kan tugga/svälja under stress.
Jag äter! det gör jag. varje dag. men kanske inte så många gånger..
Jag fungerar ju helt NORMALT!
Tänk såhär:
-Du är ute och går i skogen
-Möter en BJÖRN
Vad känner du då? -En panik = tokstress & rädsla.
Vad gör du då?
-Flyr?
-Klättrar upp i ett träd?
-Skriker?
-Totalfokuserar på björnen medans du försiktigt backar och visar att du inte vill den ngt illa?
ELLER:
Du sätter dej och ÄTER?!
Tror INTE att NÅGON skulle välja det sista alternativet
Nu är inte jag utsatt för den typen av stress och det VET jag, men min kropp fungerar ÄNDÅ som om den vore det.
Hur som helst.
Efter psykologen gick jag och syster på stan. Skulle bara mysa. Det VAR mysigt.
(Tycker så mycket om min lilla syster. Och jag är TOKSTOLT över henne! - Hon är så himla HÄRLIG!)
Ändå var jag hyperstressad. Hon var tvungen att vara hemma kl 16 och jag skulle repa med bandet kl 17.
Vi hade massor av timmar på oss egentligen och jag borde ha känt av stressen typ vid 14-15 typ, men icke- den hängde på från att jag klev ur sängen tills jag kom hem från repet ca kl 19.
Väl hemma hos mor och far (där jag skulle hämta Melvin) erbjöd sig pappa att tvätta min bil (vilket var VÄLBEHÖVLIGT).
Jag åkte då över till pizzan och köpte mej en kebab som jag "jobbade" med medans han snyggade till min röda fara.
TUSEN TUSEN TACK PAPPA!
Ah, det var väl allt jag har att säga för nu.
Kram , Puss
Love you!! :D
SvaraRadera